Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Donaufurstendömena ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef 1840 militärläkare samt 1842 lärare i
anatomi och fysiologi vid den militärmedicinska
riksskolan i Utrecht. Härifrån kallades han 1848
till e. o. professor och 1852 till ord. professor vid
medicinska fakulteten i samma stad samt var 1863—88
ord. professor i fysiologi därstädes. — Början af
D:s vetenskapliga verksamhet inföll vid den tid,
då den nya exaktnaturvetenskapliga riktningen gjorde
sitt inträde inom fysiologien och inom medicinen i
dess helhet, och han ställde sig genast i ledet af
de nya idéernas anhängare. Härvid egnade han sig
främst åt studiet af ögats fysiologi och patologi,
hvarigenom han uppdagade en mängd grundväsentliga
sakförhållanden och för alla tider inskref sitt
namn bland oftalmologiens främste män. På en gång
vetenskaplig fysiolog och praktisk ögonläkare, var
D. i tillfälle att allsidigt belysa de spörsmål han
behandlade, och sålunda blef det honom möjligt att med
en dittills oanad klarhet utreda den svåra frågan om
ögats refraktions- och ackommodationsanomalier. Sina
resultat häröfver offentliggjorde han först i ett
antal smärre afhandlingar och sammanställde dem
senare till ett helt i The anomalies of refraction
and accommodation (1864). Såsom ett bevis på det
stora förtroende D. åtnjöt såsom ögonläkare bör
i sammanhang härmed det ögonsjukhus omnämnas, som
genom privat insamling år 1858 inrättades för hans
räkning. Jämte dessa arbeten utförde D. inom många
andra områden af fysiologien ett stort antal delvis
mycket värdefulla undersökningar. Så var han en af
ljudfysiologiens grundläggare; inom andningens,
blodomloppets och ämnesomsättningens fysiologi
äro hans inlägg af den största betydelse; hans
undersökningar öfver tidsförloppet vid psykiska
processer utgöra uppslaget till en viktig afdelning
af den experimentella psykologien; hans studier
öfver färgsinnet hafva likaledes lämnat betydande
resultat. Dessa arbeten äro till större delen
publicerade i de af honom utgifna "Onderzoekingen
gedaan in het physiologisch laboratorium der
utrechtsche hoogeschool". Därjämte redigerade han
en längre följd af år "Het nederlandsch lancet"
samt hade en väsentlig andel i det af v. Graefe
1855 grundade "Archiv für ophthalmologie". 1878
valdes han till led. af svenska Vet. akad.
R. T—dt.
Dondo, stad i portugis. kolonien Angola i Väst-Afrika,
på högra stranden af Cuanza, som där upptager Mucoso,
har ett litet fort och omkr. 1,500 inv. samt är
trots sitt högst osunda läge ("Angolas helvete")
en viktig plats för karavanhandeln. Midt emot, på
vänstra Cuanzastranden, ligga stenkolsgrufvor.
Dondos, negrer, som lida af albinism (se d. o.).
Dondukov-Korsakov [då’ndukåff-karsa’kåff], Aleksandr Michajlovitj, furst D., rysk militär, ämbetsman, f. 1822, d. 1893, sedan 1878 general, fick s. å. i uppdrag att förvalta de af Ryssland ockuperade landskapen Bulgarien och
Rumelien. D. lade inga hinder i vägen för den
agitation, som bedrefs på bägge sidor om Balkan
för att bulgarisera Rumelien. Äfven sedan de bägge
länderna skilts åt — till följd af Berlinkongressens
beslut (i juli 1878) — och D. lämnat förvaltningen
af Öst-Rumelien samt i egenskap af rysk kommissarie
öfvertagit styrelsen af furstendömet Bulgarien,
gynnade han de unionistiska sträfvandena så oförtäckt,
att kejsar Alexander såg sig, i fredens intresse,
nödsakad att mana honom till försiktighet. Hans
"storbulgariska" politik gjorde honom emellertid
mycket populär, och bulgarerna sågo i honom sin
blifvande furste. Själf verkade D. en tid för
sin kandidatur till tronen, men på tsarens vink
förklarade han redan i jan. 1879 offentligt, att han
ämnade draga sig tillbaka. Sedan prins Alexander
af Battenberg 29 april s. å. valts till furste
af Bulgarien, lämnade D. på sommaren detta land,
som han styrt snart sagdt enväldigt och med kraft,
samt var därefter generalguvernör (i Charkov 1880,
Odessa 1881 och Kaukasien 1882—90) och sedan 1890
ledamot af riksrådet.
Doneau [dånå̄], Hugues. Se Donellus.
Donegal [dånigå̄’l], grefskap i nordvästra delen af
irländska prov. Ulster, vid Atlantiska oceanen,
sträckande sig från Donegalviken till Lough
Foyle och skildt från Londonderry och Tyrone
genom floden Foyle samt från Fermanagh genom
Erne. 4,844 kvkm. 173,722 inv. (1901), däraf 77,7
proc. katoliker. Med undantag af några smärre
slätter i ö. och s. är grefskapet uppfylldt af
Donegal-bergen med topparna Errigal (752 m.), Blue
Stack (676 m.) och Muckish (670 m.) m. fl. Många
floder och sjöar finnas, men alla äro små. Kusten
är brant och har flera inskärningar, bland hvilka
Donegal-viken, Sheep Haven, Mulroy-viken och Lough
Swilly äro de mest betydande. Klimatet är fuktigt. 43
proc. af jorden äro kärrmark, 35 proc. betesmark
och 21 proc. åker. Åkerbruk och boskapsskötsel äro
hufvudnäringarna. Linne- och strumpväfnad utgöra
icke oväsentliga industrigrenar. Hafsfisket är ganska
betydande. Hufvudstad: Lifford.
Donellus (eg. Doneau), Hugo (Hugues), fransk
rättslärd, f. 1527 i Châlon-sur-Saône, d. 1591
i Altdorf, verkade först i Toulouse och Bourges,
måste såsom hugenott fly efter Bartolomeinatten
(1572) samt blef 1573 professor i Heidelberg, 1579
i Leiden och 1588 i Altdorf. Hans berömdaste verk
är Commentarii de jure civili (ånyo utg. i 16 bd
1801—34), som behandlar romersk civil- och processrätt
samt i fråga om systematiken blifvit ett mönster för
19:e årh. Saml. arb. i 12 bd 1762—68, 1827—33 och
1840—47. Biogr. af Eyssell (1860).
Donera (lat. donare), gifva, med laga stadfästelse
bortskänka, göra en donation. Jfr Donatarie, Donation
och Donator.
Donets, Dons största biflod, upprinner på en platå af
280 m. h. i ryska guvern. Kursk och flyter dessutom
genom guvernementet Charkov, berör norra gränsen
af Jekaterinoslav och går genom donska kosackernas
land samt utmynnar från h. i Don. Dess längd är 1,096
km. och dess flodområde 98,129 kvkm. Bredden växlar
mellan 20 och 170 m.; sjöfarten störes genom många
sandbankar och är af ringa betydelse liksom äfven
fisket. Däremot drifver D. många kvarnar. Floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0387.html
