Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 531-532 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Distomum

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. (Förstoring från 14 och 20 mm.)

Fig. 2.

Fig. 3.

Fig. 4.

Fig. 5.

Fig. 6. (Fig. 2—6 i förstoring.)

Fig. 7. (Nat. storl.)

hona äro mycket olika: medan honan är trådsmal,
har hannen en starkt utbredd kropp, hvars
sidodelar åt buksidan rullas samman till en nästan
fullständigt sluten kanal, i hvilken honan inneslutes
(fig. 1). Denna parasit lefver i portådern och dess
tillflöden, hvarifrån den vandrar till underlifvets
öfriga vener, hufvudsakligen i urinblåsans och
ändtarmens väggar. Den är känd, förutom från Egypten,
äfven från Abessinien, Sudan, Mosambik, Natal,
Guldkusten, Algeriet m. fl. st. Infektionens följder
äro blåskatarr, med plågor i blås- och ländregionerna.
Blodblandad urin är utmärkande för
denna sjukdom, hvarjämte diarré, smärtor i
buken o. s. v. inställa sig, på samma gång
som kroppskrafterna aftaga. Uremi, pyemi
eller tillstötande lunginflammation gör slut på
eländet. Maskens utvecklingshistoria är icke känd,
och alla kurativa medel hafva visat sig fåfänga. —
En annan art, D. hepaticum L. (Fasciola L.),
har en bedröflig och viktig betydelse för alla
fåruppfödare. Denna inälfsmask, lefverigeln,
dödade under vintern 1830—31 ensamt i England 1—2
mill. får, och under epizootien 1853—54 förlorade
mången landtman i Frankrike ända till tre fjärdedelar
af sin fårhjord. Såsom snyltgäst hos människan har
lefverigeln påträffats omkr. 25 gånger, men hos många
gräsätande djur, såsom flera arter idisslare samt hos
hästen, åsnan, elefanten och flera gnagare
(haren, kaninen, bäfvern, ekorren m. fl.), är
denna parasit oftare funnen — en gång äfven hos
en känguru. Lefverigelns geografiska utbredning
omfattar hela Europa samt Egypten, Grönland, Nord-Amerika och
Australien. Dess utveckling är ett af de allra
märkligaste exemplen på s. k. generationsväxling. Den
i lefvern hos ett får fullt utbildade lefverigeln (med
anledning af kroppsformen ofta kallad lefverflundran)
är 20—30 mm. lång och kan frambringa ända till
45,000 befruktade ägg, hvilka utföras med gallan i
tarmkanalen och vidare i det fria.
Af dessa ägg utvecklas i vatten larver af konisk
form, hvilka med tillhjälp af de flimmerhår, som
bekläda hela kroppsytan, simma fritt omkring. Efter
någon tids förlopp tränger larven ("miracidium",
fig. 2) in i kroppen af en sötvattenssnäcka
(Limnæus truncatulus), hvilken ofta finnes i små
vattensamlingar på öfversvämmade ängar; är denna
snäcka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>