Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 445-446 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dinesen, Vilhelm - Dinet, Alphonse Itienne - Ding an sich - Dingelstedt, Franz - Dingle - Dingler, Johann Gottfried - Dingon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den turkiska hären på dess Balkanfälttåg.
1879 slog han sig ned som landtbrukare på Bungstedlund
vid Hörsholm, men tog liflig del i dagens
brännande frågor, bl. a. i flygskrifter och
tidningsartiklar mot Köpenhamns befästande
och ministären Estrup, utan att dock gilla
vänsterns politik. Såsom oppositionsman valdes
han 1892 till ledamot af folketinget. D. vann
namn såsom författare med sina minnen från 1864
(Fra 8:de brigade, 1889) och från
kommunardupproret i Paris (Paris under kommunen,
1871; 2:a uppl. 1891), reseskildringarna
Fra vest til öst (1880) och i synnerhet
genom sina under pseudonymen Boganis
(indianskt ord, som betyder nötter) utgifna
Jagtbreve (1889; ny samling 1892),
utmärkta för den finaste uppfattning af lifvet i
naturen och för mästerlig språkbehandling.
E. Ebg.

Dinet, [dinä’] Alphonse Étienne,
fransk målare, f. 1861 i Paris, har förnämligast
gjort sig ett namn genom målningar med orientaliska
motiv och är en mästare i ljusbehandlingen liksom
i figurkarakteristiken. Arabiska gråterskor
(1896, Göteborgs museum) är ett förträffligt prof
på hans förmåga att framställa det "karaktärsfullt
fula". I Luxembourg-museet är han representerad genom
Terrasserna vid Laghouat, Dagen efter Ramadan m. fl.
G—g N.

Ding an sich, ty. ("tinget i sig"), filos.
Så kallar Kant verkligheten sådan den är, oberoende
af den uppfattande, i motsats till "tinget för
oss", verkligheten, sådan vi enligt vår natur
måste fatta den. Fichte förnekar tinget i sig,
ity att hvarje objekt förutsätter ett subjekt.
S—e.


Dingelstedt, Franz, friherre von D., tysk
skald, f. 30 juni 1814 i Halsdorf (Hessen), d.
15 maj 1881 i Wien, var först lärare i Kassel och
Fulda, företog 1841—43 resor till Paris, London
m. fl. ställen, kallades 1843 till bibliotekarie
hos konungen af Württemberg, blef 1850 intendent
vid hofteatern i München och flyttade 1857 till
Weimar som generalintendent för hofteatern och
hofkapellet. 1867 blef han direktör för hofoperan i Wien, men
öfvergick 1871 i samma egenskap till Burgteatern.
— D:s första mera uppmärksammade dikter,
Lieder eines kosmopolitischen nachtwächters (1840),
tillhöra Tysklands bästa politiska poesi vid sidan af
Freiligraths och Herweghs; de visa en ironisk och
sarkastisk uppfattning, besläktad med Heines, samt
en elegant form. Gedichte (1845; 2:a uppl. 1858) och
Nacht und morgen, neue zeitgedichte (1851)
innehålla ypperliga lyriska dikter, såsom
"Ein roman". De många noveller D. författade äro mindre
betydande; friskast är en serie Künstlernovellen.
Bland D:s romaner märkas Unter der erde (1840) och
Die amazone (1868; 2:a uppl. 1869). Såsom
dramatisk författare gjorde D. mycken lycka med tragedien
Das haus der Barneveldt (1850). Han bearbetade
för scenen arbeten af Molière, Beaumarchais
och Shakspere. Som teaterledare lät han
anordna mönsterföreställningar af de tyske
klassikernas skådespel. Frondör och satiriker, angrep
han i ungdomen de usla förhållandena i de småtyska
staterna, utan att egentligen ega politiskt eller
socialt intresse i någon högre grad, men öfvergick
sedan till en estetiskt uppfostrande verksamhet,
vid hvilken hans mognad och konstkännarskap satte
honom i stånd att nå de bästa resultat. Städse
världsman och sällskapsmänniska, fängslad af den
förnäma världens lif, men på samma gång varm hem-
och familjemänniska, ådagalade han en fin och
mångsidig begåfning, hvars bästa frukter äro ett
antal klangfulla, åskådliga, stundom blaseradt
oppositionella, stundom modernt känslobetonade
dikter. Världslifvet hindrade honom emellertid att
bli fullt ut hvad han lofvade som skald. — D:s
Sämmtliche werke utkommo i 12 bd 1877—78;
den själfbiografiska Münchener bilderbogen
utgaf D. 1879. Hufvudkällan till hans biografi är
det af J. Rodenberg utgifna "F. D. Blätter aus
seinem nachlass" (1891); jfr vidare J. Rodenberg,
"Heimaterinnerungen an F. D." (1882), R. von
Gottschall i "Literarische todtenklänge
und lebensfragen" (1885), och Chr. Petzet,
"Die blütezeit der deutschen politischen
lyrik von 1840 bis 1850" (1903).
R—n B.

Dingle [diȵgl], stad i irländska grefsk. Kerry,
prov. Munster, vid norra kusten af Dinglebay. 1,786 inv. (1901).

Dingler, Johann Gottfried, tysk teknolog,
f. 1778, d. 1855, apotekare i Augsburg, sedermera föreståndare
för en kemisk fabrik, är i synnerhet bekant såsom
grundläggare af "Polytechnisches journal",
hvilken han utgaf först ensam (1820—31) och därefter
(1831—40) i förening med sin son Emil Max D.
(f. 1806, d. 1874), hvilken fortsatte utgifvandet till
sin död. Tidskriften har under namnet "Dinglers
polytechnisches journal" sedermera fortsatts med
bibehållna traditioner och räknas alltjämt bland
världens förnämsta tekniska publikationer.


Dingon l. Varragalen, Canis Dingo, zool.,
ett till de köttätande rofdjuren (Carnivora)
och hundsläktet hörande djur. Det uppnår en medelstor
fårhunds storlek. Kroppsbyggnaden är kraftig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>