Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 379-380 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dievenow - Diez - Diez, Christian Friedrich - Diez, Katharina - Diez, Wilhelm von - Diez, Robert - Diez, Julius - Dieze, biflod till Maas. Se Dommel - Diezeugmenon, grek.(eg."åtskildt"). Se Tetrakord - Diez-stiftung. Se Diez, Chr. F. - Difalangarki - Difenal - Difenyl - Diffamera - Differens - Differensaftal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svenskarna i juli 1630, eröfrades 1675 af
brandenburgarna, återtogs visserligen snart, men föll
i juli 1676 än en gång i brandenburgarnas händer. Den
återkom till Sverige efter krigets slut (1679), men
fick sedan förfalla.
Ln. L. W:son M.

Diez l. Dietz [dīts], kretsstad i preussiska regeringsområdet
Wiesbaden (Hessen-Nassau), vid Lahn. 4,303
inv. (1900). Till D. hör slottet Oranienstein,
som numera användes till kadettskola. D. tillhörde
grefvar af D. till 1388, då det delvis och senare
helt och hållet kom till huset Nassau; en af dess
linjer kallade sig Nassau-D., upphöjdes i furstligt
stånd, fick 1747 med Vilhelm IV arfståthållarskap i
Nederländerna och 1815 dess krona, men utslocknade
på manslinjen 1890. Titeln grefve (grefvinna)
till D. ingick under Ulrika Eleonoras och Fredrik
I:s regeringstid i den svenska konungatiteln, och
vapnet (2 gyllene lejon i rödt fält) i det svenska
riksvapnet.


Diez [dīts], Christian Friedrich, tysk filolog,
f. 15 mars 1794 i Giessen, deltog 1813 med en
hessisk frikår i fälttåget mot Frankrike och
fick 1830 en professur i romanska språk i Bonn,
hvarest han dog 29 maj 1876. Såsom skriftställare
uppträdde han först med Altspanische romanzen (1821) och
Beiträge zur kenntniss der romantischen poesie (1825).
I skrifterna Die poesie der troubadours (1826;
2:a uppl. af Bartsch 1883) samt Leben und werke
der troubadours (1829; 2:a uppl. af Bartsch 1882)
lämnade han den första omfattande och vetenskapliga
framställningen af den provensalska lyriken under
medeltiden. Hans förnämsta verk äro Grammatik
der romanischen sprachen (1836—42; 5:e uppl. 1882) och
Etymologisches wörterbuch der romanischen sprachen (1853;
5:e uppl. af Scheler 1887).
Bägge dessa arbeten, hvilka förvärfvat D. namnet den romanska
filologiens grundläggare, behandla de nämnda språken för
första gången från jämförande historisk synpunkt och hafva
därigenom blifvit grundläggande för den romanska filologien.
D. offentliggjorde dessutom Altromanische sprachdenkmale (1846) och
Ueber die erste portugiesische kunst- und hofpoesie (1863)
m. m. Till D:s minne har upprättats en internationell
Diez-stiftung, som förvaltas af akademien i Berlin
och hvart fjärde år belönar det bästa arbetet inom
den romanska filologiens område med ett pris på
2,000 mark. Se arbeten öfver D. af Breymann (1878 och 1894),
Sachs (1878) och Stengel (1883 och 1894) samt
W. Försters samling af bref till D. (1894).

Diez [dīts], Katharina, tysk skaldinna,
f. 1809 i Netphen (Westfalen), d. därstädes 1882,
skref större episka dikter, såsom Die heilige
Elisabeth von Ungarn (1845), Dichtungen nach
dem alten testamente (1852) och Agnes Bernauer
(1857) samt skådespel, bl. a. Frithjof (1879).

Diez [dīts], Wilhelm von, tysk målare och tecknare,
f. 1837 i Baireuth, studerade 1853—56
i München och var därunder en kortare tid
lärjunge under Piloty, ehuru han icke delade dennes
åskådningssätt. Han förvärfvade sig ett namn först
med illustrationer till Schillers "Trettioåriga
krigets historia". Vidare utförde han teckningar till
illustrerade verk och tidningar. Sitt rykte har han
hufvudsakligen vunnit genom smärre genrestycken,
med historisk kostym, såsom Marodörer,
Bakhåll, Marketenterska, Ryttare framför ett värdshus,
Hans excellens på resa, Från den gamla goda tiden
(en slottsherre plundrar en sändning köpmansvaror),
Kroater (de tre sistnämnda i München, Nya pinakoteket) och
Picknick i skogen (i rokokodräkt, Berlins nationalgalleri).
Hans sirliga och lifliga målningssätt liksom
hans motivval har förskaffat honom hedersnamnet
"den tyske Meissonier". Såsom professor vid
Münchens konstakademi sedan 1872 har han
utöfvat ett rätt stort inflytande.

Diez [dīts], Robert, tysk bildhuggare, f. 1844
i Pössneck (Sachsen-Meiningen), studerade från
1863 vid konstakademien i Dresden, från 1867 i
Schillings ateljé och från 1872 utan lärare samt
gjorde resor till Paris och Italien. Han är sedan
1891 professor vid Dresdens konstakademi. D. har
utfört en cykel statyetter i medeltidskostym,
Oberon och Titania (för hofteatern i Dresden),
Gåstjufven, en lyckad fontänfigur af brons
(utställd 1879, sedan uppställd i Dresden),
Sonens hemkomst, grupp, staty af Henrik
den upplyste för Albrechtsburg i Meissen,
Krigsmonument i Braunschweig (fullbordadt 1881),
flera dekorativa arbeten, bl. a. två stora, figurrika,
lifligt hållna fontäner, Det lugna vattnet och Det
upprörda vattnet (på Albertsplatz i Dresden, färdiga
1894), allegoriska figurer på riksdagshuset i Berlin,
Bismarcksmonumentet i Dresden (aftäckt 1902). D. har
äfven utfört arbeten i träskulptur: Skogens hemlighet
(i Albertinum i Dresden) m. fl.
G—g N.

Diez [dīts], Julius, tysk målare, f. 1870 i Nürnberg,
bosatt i München, är en af den unga Münchenskolans
representativa förmågor. Han målar och tecknar
fantastiska motiv med dekorativ bredd: Sankt Göran,
som dödat en mycket grotesk och vidunderlig drake, pastell,
Kopplaren, akvarell (båda i Nya pinakoteket),
Den heliga Cecilia, Spöken (Knorrs galleri, München) m. fl.

Dieze [dīse], biflod till Maas. Se Dommel.

Diezeugmenon, grek. (eg. "åtskildt"), mus. Se Tetrakord.

Diez-stiftung [dīts-]. Se Diez, Chr. F.

Difalangarki (af grek. di, dubbelt, falanx, falang,
och arche, befäl). Se Falang.

Difenal, en fotografisk framkallare, som består af
en koncentrerad vattenlösning af diamidooxydifenyl
med sulfit och kalium- eller natriumhydrat.
J. Htzg.

Difenyl (af grek. di, dubbelt, och fenyl),
kem., ett af Fittig upptäckt aromatiskt kolväte
af sammansättningen C₁₂ H₁₀ enligt formeln
EH₅—EH₅ bestående af tvenne fenylgrupper.
H. E.

Diffamera (lat. diffamare, af upphäfvande prefixet
dis och fama, rykte), bringa i vanrykte, vanfrejda,
baktala, missfirma. — Diffamation, ärerörigt förtal.

Differens [-re’ns o. -ra’ȵs], fr. différence (af
lat. differentia), olikhet, åtskillnad; mat.
Se Differensräkning.

Differensaftal l. Differensaffär. Se Börs, sp. 907.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>