Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 355-356 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diebitsch Zabalkanskij - Dieburg - Dieces - Diecesansynod (jfr.Dieces). Se Prästmöte - Diecist - Dieckhoff - Diecmann, Johann - Diedenhofen - Diefenbach, Lorenz - Dieffenbach, Johann Friedrich - Dieffenbach, Georg Christian - Dieffenbach, Anton Heinrich - Dieffenbachia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Diebitsch Zabalkanskij [dī-], Hans Karl Friedrich
Anton von (kallade sig äfven Ivan Ivanov), grefve,
rysk fältmarskalk, f. 1785 i Breslau, följde 1801 sin
fader (som blef rysk generalmajor) till Ryssland och
inträdde där som officer vid gardet, med hvilket han
deltog i krigen mot Napoleon I. 1812, under hvilket
år han blef generalmajor, tillhörde han Wittgensteins
stab. Det var hufvudsakligen D., som skötte de
underhandlingar, hvilka ledde därhän, att general York
med den preussiska kåren öfvergick till Napoleons
fiender. Sedermera deltog han såsom stabschef vid
olika armékårer i fälttågen 1813 och 1814. D. blef
snart kejsar Alexander I:s ständige följeslagare och
öfverhopades af honom med utmärkelser. 1828 fick han
högsta befälet i kriget mot Turkiet. Efter Varnas fall
gick han öfver Balkan samt hotade 1829 Adrianopel,
hvarigenom kriget slutades. Han blef därefter
fältmarskalk och fick hedersnamnet Zabalkanskij
("Balkanöfvergångaren"). Vid Polens resning 1830 fick
han högsta befälet mot polackerna, men gick därvid
ganska lamt till väga. Han dog af kolera i Pultusk
10 juni 1831, då Paskievitj redan var på väg för att
aflösa honom i befälet.
C. O. N.

Dieburg [dīb-], stad i hessiska prov. Starkenburg, vid järnvägen
Mainz—Aschaffenburg. 4,702 inv. (1900). D. var fordom
fästning och omgifven af delvis ännu befintliga murar
och torn. För stadens romerska ursprung tala där
funna mynt, askurnor m. m. samt ett i gamla staden
upptäckt romerskt bad.

Dieces (Diœces), lat. diæcesis (af
grek. dioikesis, eg. förvaltning), distrikt,
förvaltningsområde. — 1. Höfdingedöme, från
kejsar Diocletianus benämning på romerska rikets
hufvuddelar (exempelvis Orienten, Egypten, Tracien,
Italien, Afrika, Gallien, Britannien), flertalet
styrdt af prefekter. Dieceserna voro i sin ordning
indelade i provinser; det fanns 12 dieceser och 101
provinser. — 2. Biskopsstift. — Diecesanförfattning,
stiftsstyrelse, förvaltning genom biskopar.

Diecesansynod (jfr Dieces). Se Prästmöte.

Diecist, bot., växt med han- och honblommor på olika
stånd. Se Dikliner och Diœcia.

Dieckhoff [dikk-], August Wilhelm, tysk luthersk
teolog, f. 1823, d. 1894, från 1860 professor
i historisk teologi i Rostock. Hans forskning
rörde sig hufvudsakligen om den lutherska
reformationens historiska genesis; viktigaste
arbetet är Luthers lehre in ihrer ersten
gestalt (1887). I de teologiska kontroverserna
tillhörde D. den ortodoxaste riktningen.
Hj. H—t.

Diecmann [dīk-], Johann, tysk präst,
f. 1647, d. 1720, blef 1674 rektor vid Gymnasium
illustre i Stade och 1683 generalsuperintendent
i hertigdömena Bremen och Verden. 1712—15, under
kriget mellan Sverige och Danmark, var D., som i det
längsta höll fast vid det svenska väldet öfver
hertigdömena, utan ämbete, men han återfick sin
befattning af den hannoveranska regeringen. Han
var en lärd man. Vid sin död hade han Hrabanus
Maurus’ glossarium tryckfärdigt (en del utgafs
1721). D. var en stor vän af Johann Arndts uppfattning
af kristendomen och skref ett företal till hans
"Sanna kristendom".

Diedenhofen [dīd-], fr. Thionville, stad och
fästning i Elsass-Lothringen vid Mosel och järnvägen
Metz—Luxemburg, 16 km. från franska gränsen. 10,062
inv. (1900), däraf 2,727 protestanter. Järn-,
stål- och cementverk samt annan industri och
trädgårdsskötsel. — D., på merovingernas tid
Theodonis villa, Theodunville, var redan 753 ett
kungligt pfalz, där flera riksdagar höllos. Det
tillhörde Burgund, Limburg och Lothringen, blef
franskt 1683 samt befästes af Vauban. Det belägrades
förgäfves af de allierade 1792, 1814 och 1815. Det
inneslöts af tyskarna under general v. Kameke 9 nov.
1870 och kapitulerade 25 nov. Fästningsverken
bestå af stadsbefästningarna på vänstra flodstranden
och ett dubbelt kronverk på den af floden och en
kanaliserad flodarm bildade ön. På afstånd omkring
staden hafva i senare tid anlagts detacherade fort,
och genom ett på Gentringerhöjden uppfördt sådant
hafva D:s befästningar förbundits med Metz’.

Diefenbach [dīf-], Lorenz, tysk språkforskare,
f. 1806 i Ostheim (Hessen), d. 1883 i Darmstadt,
deltog 1848 i det s. k. vorparlamentet i Frankfurt och
anställdes 1865 som stadsbibliotekarie i Frankfurt. De
mest betydande af hans språkvetenskapliga verk äro
Vergleichendes wörterbuch der gothischen sprache
(1846—51) och Hoch- und niederdeutsches wörterbuch
(1874—85, i förening med E. Wülcker). D. utgaf äfven
romaner, noveller, lyriska dikter, politiska uppsatser m. m.

Dieffenbach [dīf-], Johann Friedrich, tysk kirurg,
f. 1794 i Königsberg, d. 1847 som professor i
kirurgi i Berlin, riktade den operativa medicinen
med många uppfinningar och förbättringar, särskildt
på autoplastikens område. Skrifter: Chirurgische
erfahrungen, besonders über die wiederherstellung
zerstörter theile des menschlichen körpers (1829—34),
Vorträge in der chirurgischen klinik (1840), Die
operative chirurgie (1844—49) m. fl.

Dieffenbach [dīf-], Georg Christian, tysk
uppbyggelseförfattare, f. 1822 i Schlitz, Hessen,
där han 1855 vardt kyrkoherde, d. 1901, skref omtyckta
barnvisor och andaktsböcker, af hvilka några öfversatts
till svenska, t. ex. "Bibelstunder i hemmet" (1888).

Dieffenbach [dīf-], Anton Heinrich, tysk genremålare,
f. 1831 i Wiesbaden, studerade först till bildhuggare
i Strassburg och Paris, men utbildade sig från 1856
hos Jordan i Düsseldorf till målare och studerade
1863—70 i Paris. Han är sedan
1871 bosatt i Berlin. Med god komposition
och kraftig färggifning behandlar han ämnen i
synnerhet från allmogelifvet, Vogeserna och barnvärlden:
Bröllopsdagen (1865), mångfaldigad genom stick af
bröderna Varin och ofta gällande som pendang till
Knaus "Guldbröllop", Julgranen, Ett slädparti,
Besöket hos amman och Läckerbitar (Berlins nationalgalleri).

Dieffenbachia [dif-] Schott, bot., växtsläkte af
fam. Araceæ, omfattande 18 arter i tropiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>