Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 297-298 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diagram - Diaheliotropism, bot. Se Heliotropism - Diakaustika - Diaklaser - Diakon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af den arbetande kraften pr ytenhet af kolfven. Är väl
denna kraft funnen, beräknas nämligen sedan ytterst
lätt med kännedom om arbetscylinderns diameter och
kolfslagets längd arbetet pr kolfslag äfvensom,
om antalet kolfslag blifvit iakttaget samtidigt
med diagrammets tagande, den indikerade effekten
eller det arbete pr tidsenhet, som utvecklades i
arbetscylindern, då diagrammet togs. Diagrammets
horisontala utsträckning är proportionell med
kolfslagets längd, och en mot den horisontala neutrala
linjen — den atmosfäriska linjen — uppdragen vinkelrät
linje hvilken som helst, liggande inom diagrammet,
utmärker i en viss skala öfvertrycket pr ytenhet
af kolfven i det motsvarande kolfläget. Genom
diagrammets indelning i tio lika breda delar och
uppmätning af motsvarande lodlinjer samt användning
af trapetsregeln eller Simpsons formel reduceras
ytan inom diagrammet till en rektangel, hvars
bas är lika med dettas längd; höjden angifver det
sökta arbetsöfvertrycket pr ytenhet. Produkten af
detta tryck och kolfarean angifver den arbetande
kraften och denna, multiplicerad med kolfslagets
verkliga längd, det indikerade arbetet. Af annat
slag äro hastighetsdiagrammen. Dessa utvisa
de variationer en maskins hastighet undergår,
t. ex. i följd af växlande belastning, och äro af
betydelse bl. a. för undersökningar beträffande
gången hos belysningsmaskinerier, vid hvilka
till ernående af ett stadigt ljus stor jämnhet i
rörelsen är erforderlig. Äfven en hel del andra
diagram användes inom tekniken och är af stor
vikt i såväl teoretiskt som praktiskt afseende.
O. E. W.

Diagram hos blomman af en svärdslilja (Iris). a stödblad, b yttre, c inre kalkbladskretsen, d ståndare, f fruktblad. På grund af förhållandena hos närbesläktade arter har man anledning antaga, att till blommans "plan" hör ännu en krets ståndare; denna "teoretiska" kretsställning angives genom korsen (e).

3. Bot., den figur, som uppkommer, då man
schematiskt uppritar en
växtdel med dess olika organ i ett plan vinkelrätt
mot hufvudaxeln. De oftast "konstruerade diagrammen"
äro blomdiagram, hvilka åskådliggöra blomdelarnas
inbördes ställning. — Ett diagram kallas empiriskt,
då endast verkligen befintliga delar finnas å detsamma
inlagda, medan det får benämningen teoretiskt, om
i detsamma införts tecken för delar, som med stöd
af jämförelser med besläktade arter eller af andra
orsaker antagas höra till exempelvis en blommas plan,
ehuru de af en eller annan anledning felslagit.
H. Hn.

4. Kyrkohist. Det ofitiska diagrammet är
en af kyrkofadern Origenes i hans apologetiska
stridsskrift mot Celsus (bok VI, kap. 25—38) åberopad
symbolisk teckning, delvis utförd i olika
färger, som ett parti bland de gnostiske
ofiterna begagnade för att åskådliggöra sitt
kosmogoniska system. Nederst på teckningen var
den lägre världen, materiens värld, afbildad
genom en större cirkel, som bar namnet Leviatan,
"ormen" (grek. ofis), hvarmed betecknades,
att "ormen" (jfr 1 Mos. 3: 1 ff.) var denna världs själ och behärskande
makt. Inom denna större cirkel funnos sju från
hvarandra skilda mindre cirklar, af hvilka hvar och en
bar bilden och namnet af en af de sju djurgestaltade
världsandarna eller demonerna: Mikael (lejon), Suriel
(tjur), Rafael (drake), Gabriel (örn), Tautabaot
(björn), Eratabaot (hund), Onoel eller Tartaraot
(åsna). Öfver Leviatancirkeln var draget ett bredt
svart streck, som föreställde skiljemuren mellan
den lägre materiella världen och mellanvärlden
l. stjärnvärlden, den högre psykiska världen. I dess
lägre region härskade Jaldabaot (världsskaparen) och
hans sju "arkonter" l. stjärnandar, och där funnos
paradisets portar; i dess högre region regerade Sofia
(visheten). Denna värld betecknades likaledes med en
större cirkel, innehållande mindre cirklar och figurer
med deras namn. Ofvanför denna cirkel och skild från
densamma genom ett egendomligt bildadt mellanrum fanns
en tredje, större cirkel, som betecknade Faderns och
"den första människans" rike, den högsta pneumatiska
ljusvärlden, och inom denna cirkel betecknade en
mindre cirkel Sonens och "den andra människans"
rike. Öfverallt i diagrammet förekom dessutom en mängd
detaljer, om hvilka man numera ej kan bilda sig någon
klar föreställning, då beskrifningen på diagrammet
i tydlighet lämnar åtskilligt öfrigt att önska.
J. P.

5. Statist., figur, som man nyttjar för att
på ett för ögat åskådligt sätt framställa statistiska
förhållanden. Se Grafisk framställning.

6. Mus., fordom använd benämning på den
musikaliska tonstegen och stundom äfven på partitur.

Diaheliotropism, bot. Se Heliotropism.

Diakaustika (af grek. diakaiein, genombränna),
Diakaustisk linje, fys., en buktig yta eller
kroklinje, bildad af skärningspunkterna mellan
ljusstrålar, som undergått brytning i en eller flere
buktiga (företrädesvis sfäriska) ytor. Se Kaustika.
L. A. F.*

Diaklaser (af grek. diaklan, sönderbryta),
af Daubrée införd benämning för bergarternas
afsöndringsklyftor eller förklyftningssprickor;
äfven sprickor i berggrunden, hvilka icke äro
åtföljda af dislokationer, i motsats till paraklaser,
sådana sprickor, som åtföljas af dylika.
E. E.

Diakon (grek. diakonos, lat. diaconus, tjänare),
kyrkotjänare inom eller utom prästståndet. Benämningen
möter redan i N. T. (Fil. 1: 1 och 1 Tim. 3: 8—13),
ehuruväl där ingenstädes bestämd uppgift lämnas om,
när diakonämbetet först inrättades. Dess uppgift i
den äldsta kyrkan var framför allt betjänandet af
församlingens fattiga och sjuka samt utdelandet af
församlingens kärleksgåfvor till dem, men diakonerna
hade äfven sin andel i tempeltjänsten. De skulle
(enl. de s. k. apostoliska konstitutionerna)
noga se efter och draga försorg om alla, som
behöfde omvårdnad, och i detta afseende vara
församlingsföreståndarens "öra och öga och
mun och hjärta och själ" och inberätta allt
till honom. Diakonen, som invigdes till sitt
kall, betraktades som en de fattiges "patronus"
(skyddsherre). Vid gudstjänsten och äfven i hemmen
insamlade diakonerna medel åt dem och buro äfven
nattvardshåfvorna från gudstjänsten till de
sjuka. Under tider af allmän nöd och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>