Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Devonrasen - Devonshire - Devonsystemet - Devot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmärkta gödboskapsraser. Den förekommer
hufvudsakligen i grefskapen Devon, Somerset,
Cornwall och Dorset. Rasen är berömd för sina
eleganta och harmoniska kroppsformer samt för
sitt förträffliga kött, hvilket på Londonmarknaden
noteras till samma höga pris som den världsbekanta
Aberdeen-Angus-rasens. I storlek och tyngd däremot
öfverträffas Devon-rasen af andra gödraser,
t. ex. Korthorn och Hereford. Färgen är rödbrun,
med mörka, stjärnformiga fläckar på bröst-
och bukväggarna samt med små hvita fläckar i
nafveltrakten. De i spetsarna mörka, men för öfrigt
vaxgula hornen äro hos korna tämligen fina och gå i
en ytterst graciös böjning uppåt, men hos tjurarna
gröfre och riktade mera horisontellt. År 1884
sammanslöto sig de förnämste uppfödarna af rasen
till en förening, benämnd "Devoncattle-breeders’
society". Öfver rasen finnas två stamböcker,
"Davy’s Devon herd book" (sedan 1851) och
"The south Devon herd book" (sedan 1891). För
Sverige har rasen icke haft någon betydelse.
H. F.
Devonshire [de’vnʃi͡ə]. 1. Grefskap i England. Se
Devon. — 2. Earl- och hertigtitel inom den engelska
släkten Cavendish (se d. o.). Se äfven Blount 1.
Devonsystemet [eng. uttal: de’vn-], uppkalladt efter
engelska grefsk. Devon (se d. o.), geol., ett af
de paleozoiska systemen, liggande mellan silur- och
stenkolssystemet. På flera ställen i Storbritannien,
företrädesvis i Wales och Skottland, träffas
under stenkolsformationen en minst 3,000 m. mäktig
lagerserie, hvilken hufvudsakligen utgöres af röda
sandstenar och — till skillnad från en annan, liknande
sandstensbildning, som ligger ofvan stenkolssystemet
— länge betecknats med namnet "old red sandstone"
(gammal röd sandsten). Den "gamla röda sandstenen"
är liksom röda sandstenar i allmänhet fattig på
försteningar: man finner nästan endast lämningar af
egendomliga fiskar och kräftdjur samt landväxter. Af
bergarternas och försteningarnas beskaffenhet
har man dragit den slutsatsen, att den gamla röda
sandstenen är en strandbildning, afsatt antingen
i sötvattenssjöar eller inhaf. — I Devonshire
och tillgränsande delar af sydvästra England ligga
under stenkolssystemet mäktiga lager, som hafva ett
helt annat utseende och helt andra försteningar. De
utgöras till större delen af gråa sandstenar, skiffrar
och kalkstenar samt innehålla i mängd lämningar af
koraller, brachiopoder och andra djur, som lefva
endast i hafvet. Oaktadt dessa olikheter ansågo
Murchison och Sedgwick (de geologer, som lade grunden
till den närmare kännedomen om Englands paleozoiska
formationer) de nämnda bildningarna samtidiga med
den gamla röda sandstenen och föreslogo 1839 för
bådadera den gemensamma benämningen devonsystemet,
ett förfarande, hvars riktighet kan anses
fullt ådagalagd. Sedan har man också i de marina
lagren vid Devonshire funnit en och annan af de för
"den gamla röda sandstenen" karakteristiska fiskarna.
Mest i ögonen fallande bland de djurformer,
som utmärka devonsystemet, äro fiskarna, de enda
ryggradsdjur, som uppträdde på den tiden. Synnerligen
egendomliga äro de i mängd förekommande pansarklädda
fiskarna: Cephalaspis, Pterichthys och Coccosteus
m. fl. Jämte dem finnes en mängd
ganoider äfvensom lungfiskar och hajartade
fiskar. Benfiskar saknas däremot ännu helt och
hållet. Molluskernas alla klasser äro mer eller
mindre talrikt representerade. Ymnigt förekomma,
liksom i allmänhet i de äldre systemen, cefalopoder
(särskildt släktena Clymenia och Goniatites) samt
brachiopoder (Spirifer, Atrypa, Stringocephalus
m. fl.). Bland krustaceerna aftaga trilobiterna
i antal, men jättestora arter af Pterygotus och
närstående släkten äro jämförelsevis många. Ymnigt
förekomma äfven, i vissa lager, små ostrakoder,
t. ex. Cypridina. Bland korallerna kunna såsom
särskildt utmärkande för denna formation nämnas
släktena Calceola och stenkärnor af Favosites
(= Pleurodictyum); men därjämte återfinnas många
släkten, som uppträda redan i siluriska formationen,
t. ex. Cyathophyllum och Cystiphyllum. De egentliga
graptoliterna och cystideerna äro utdöda; bland
krinoideerna, som ej äro synnerligen många,
märkes släktet Cupressocrinus. Af landdjur
äro inom devonsystemet funna några insekter och
tusenfotingar. Vida ymnigare lämningar hafva träffats
af den devoniska tidens landvegetation. Då man i
silursystemet funnit ytterst få, mest tvifvelaktiga,
lämningar af landväxter, känner man däremot från
devonsystemet en mängd sådana lämningar. Dessa visa,
att den devoniska tidens flora i det stora hela
liknade stenkolstidens. Så har man i devoniska lager
funnit barrträdsliknande cordaiter, equisetaceer,
lycopodiaceer och ormbunkar. Mera egendomligt för
devonsystemet är det afvikande släktet Psilophyton,
som tyckes stå närmast lummergräsen, äfven om den
närmare släktskapen ej ännu är bevisad. Det har dock
äfven träffats i de yngsta siluriska lagren.
Den gamla röda sandstenen måste, såsom en strand-
eller sötvattensbildning, hafva en jämförelsevis ringa
utbredning. Däremot förekomma på många ställen,
i vidt skilda trakter, rent marina devoniska
lager, t. ex. i Rhentrakterna, där de äro väl
utvecklade samt rika på organiska lämningar, af
hvilka många äro identiska med dem, som finnas
i Devonshire. I Tyskland har man fördelat de
devoniska lagren i flera afdelningar, af hvilka de
viktigaste äro Spirifersandsten (underdevonisk),
Calceolaskiffer och Stringocephaluskalk
(medeldevoniska) samt Cypridinaskiffer och
Clymeniakalk (öfverdevoniska). Vidare uppträda
nämnda lager i Belgien, Frankrike, Ryssland, Turkiet,
Nord-Amerika o. s. v. De devoniska lagren i Ryssland
och Nord-Amerika likna till en del den gamla röda
sandstenen, till en del de marina lagren i Devonshire
och visa en öfvergång mellan båda.
I Sverige känner man inga devoniska lager. Vissa röda
sandstenar, t. ex. i Mälartrakten och Dalarna, hafva
stundom betecknats såsom devoniska, men några verkliga
skäl därtill finnas icke. Efter all sannolikhet
äro dessa sandstenar kambriska eller möjligen till
en del siluriska. Däremot är det högst sannolikt,
att en mäktig sandstensbildning, som täcker de
öfversiluriska lagren på åtskilliga ställen i södra
Norge, tillhör den devoniska formationen. Dock hafva
i denna sandstensbildning inga försteningar träffats,
och dess ålder är därför ej fullt bevisad.
G. L.*
Devot (fr. dévot, af lat. devovere, lofva, inviga
till offer, hängifva), gudaktig, from, andäktig;
skenhelig, fromlande; oinskränkt hängifven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
