Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Deveria - Deversorium - Devès - De Wet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åstadkomma. D. publicerade ett antal smärre uppsatser
af arkeologiskt och mytologisk-religiöst innehåll:
den först utgifna torde härstamma från 1857. Hans
behandling af den i Turinmuseet förvarade rättspapyren
(Le papyrus judiciaire de Turin i "Journal asiatique",
1865—67) — ehuru delvis mindre tillfredsställande,
såsom Chabas’ granskning ådagalagt — är dock i
det hela och för sin tid ett ganska aktningsvärdt
arbete. D:s hufvudverk, Catalogue des manuscrits
égyptiens, écrits sur papyrus, toile, tablettes
et ostraka, qui sont conservés au musée égyptien
du Louvre (1875), har ett beståndande värde.
K. P.*
Deversorium, lat. (af deversari, taga in, gästa),
härberge, värdshus, gästgifveri.
Devès [dəvä’s], Pierre Paul, fransk statsman, f. 13
nov. 1837 i Aurillac (dep. Cantal), var advokat i
Béziers och invaldes 1876 i deputeradekammaren,
där han 1879 blef president för republikanska
vänstern. Som sådan spelade han en betydande
roll i underhandlingarna mellan regeringen och
representationen, hvarvid han företrädde Gambettas
intressen. I dennes "stora ministär" var han
jordbruksminister nov. 1881—jan. 1882 samt i Duclercs
kabinett (aug. 1882—febr. 1883) justitieminister. 1886
invaldes D. i senaten och omvaldes 1894.
De Wet. 1. Jacob Willemsz. D., holländsk
figurmålare (bibliska motiv), f. i Haarlem, där
han 1635 förlofvade sig och ännu 1672 lefde. Han
var en bland de många, som med större och mindre
framgång sökte träda i Rembrandts och dennes närmaste
efterföljares fotspår. Att han var direkt lärjunge
till Rembrandt, är osannolikt. Troligare är, att han
var elev till Willem de Poorter. I konsthistorien är
han i alla händelser ett ringa namn — på afstånd ha
hans arbeten ett visst Rembrandtskt tycke, men på
närmare håll framträda skarpt den klena teckningen
och den grumliga färgen, som den Rembrandtska
kostymapparaten och iscensättningen icke då längre
förmå öfverskyla. Att han här omnämnes, beror därpå,
att hans målningar talrikt förekomma i vårt land
(förmodligen arbetade han tämligen fabriksmässigt
för export hit), i likhet med sådana med likaledes
bibliska ämnen af hans son (se D. 2).
2. Jacob Jacobsz. D., f. i Haarlem, senare
bosatt i Amsterdam och 1685—88 såsom dekoratör
verksam i Skottland, dels för konung Jakob II (i
slottet Holyrood), dels för lord Strathmore
(Glamis castle). Att skilja faderns och
sonens hvarandra mycket liknande och sällan
signerade arbeten från hvarandra är svårt, så mycket
mera som somliga af dessa under det gamla, men
orätta kollektivnamnet "Jan de Wet" (en apokryfisk
artist, som uppgafs vara född i Hamburg) gående
taflor möjligen härröra från Jakob d. ä:s bror
Gerrit D. Bland arbeten af Jacob D. d. ä.
må nämnas tre hos riddarhuskamreraren O.
Silfversparre i Stockholm samt taflor i museerna i
Braunschweig, Augsburg, Budapest, Darmstadt, Köpenhamn
(1647) o. s. v. — Afkomlingar till de båda Jacob
D. utvandrade till Syd-Afrika, och från en af dem
härstammar i rätt nedstigande led D. 3.
 |
|
| De Wet och hans stab. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
