Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 229-230 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Despenser - Desperado - Desperat - Desperiers - Despoblado - Desportes, Philippe - Desportes, Francois - Despot - Despotism

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kapitulera och blef omedelbart därpå hängd
som förrädare.

3. Hugh le D. d. y., den föregåendes son, omtalas
som kammarherre hos Edvard II 1313, efterträdde
Gaveston som mäktig konungagunstling, gaf genom en
godstvist närmaste anledningen till baronernas krig
mot honom och fadern 1321, slog sig sedan på kaperi
till följande år, då han åter kom till makten. Under
inbördeskriget 1326 tillfångatogs han jämte konung
Edvard af drottningens trupper, dömdes till döden som
förrädare och afrättades i nov. 1326. — Om släkten
D. se vidare Stubbs, "The early Plantagenets" (1876).
V. S—g.

Desperado (plur. -os), af sp. desesperado
(förtviflad), medlem af ett politiskt
omstörtningsparti, som ställer sig utom lagarna.

Desperat (af lat. desperatus, hopplös), förtviflad,
uppbragt, ursinnig. — Desperation (lat. desperetio),
förtviflan, ursinne.

Despériers l. Des Périers [däperiē], Bonaventure,
fransk skriftställare, f. omkr. 1500, d. omkr. 1544,
var först katolik, men omfattade sedan reformationens
läror och kom i tjänst hos Margareta af Navarra. Hans
förnämsta arbete är Cymbalum mundi (1538; ånyo
utg. 1874), ett arbete, fullt af skepticism och
sarkasmer öfver de religiösa tingen. Genom sitt
fritänkeri ådrog han sig häftig förföljelse från
katolikernas sida, och han lär för att undgå bålet
ha beröfvat sig själf lifvet. Jfr Chenevière,
"Bonaventure Des Périers" (1886).

Despoblado, sp., "ödemark", en stor platå i Chile, mellan 23° och 24°
s. br., 3,250—3,900 m. ö. h. I dess norra del ligger
saltträsket Salar de Atacama. Växtligheten består
endast af gräs och buskar. Befolkningen är mycket
ringa och lefver af saltproduktion; eljes är D. ett
hem för lamadjuret och chinchillan. Despoblados kallas
äfven några trakter i spanska prov. Murcia, hvilkas
befolkning och kultur gingo under vid moriskernas
utdrifvande.

Titelbladet till 1611 års upplaga af Desportes’ skrifter.

Desportes [däpå’rt], Philippe, fransk skald, f. 1546
i Chartres, d 1606 i Bonport. I unga år fick han
tillfälle att som sekreterare hos biskopen af Puy göra
en resa till Italien, med hvars diktkonst han blef
fullt hemmastadd. Efter sin hemkomst gjorde han genom
sin smidighet en snabb karriär vid hofvet, blef Karl
IX:s och hans broder hertigens af Anjou förtrogne
i deras kärleksaffärer, hvilka han besjöng i sonetter
och elegier efter italienska förebilder, öfverhopades
sedermera af Henrik III med nådevedermälen
(bl. a. inkomsterna af åtskilliga abbotkloster),
slöt sig under Ligans tid till Henrik IV och lyckades
komma i gunst äfven hos denne furste.
Hans små vers och ämbeten inbragte honom mer än 10,000
écus årligen, och han dog högt ansedd af sin
samtid. Han var nog också en af periodens mer
betydande verskonstnärer och säkerligen den poet,
som bäst passade de siste Valois’ hof. Han hade
studerat de latinske elegikerna och de italienske
sonettisterna, imiterade dem och tog ofta hänsynslöst
af deras bilder och poetiska tankar. Men han
egde en stor stilens och rytmens begåfning och
återgaf det lånade med en naturlig elegans i ett
harmoniskt språk och med en rytmisk variation,
som charmera. Han skref beundransvärda sonetter
och elegier, men han hade aldrig en originell idé,
aldrig en djup känsla. Den skarpa kritik, som Malherbe
underkastade hans dikter, är emellertid småaktig
och pedantisk. Utom sina galanta dikter har han
bl. a. öfversatt psalmerna och skrifvit åtskilliga
Œuvres chrétiennes. Se Sainte-Beuve, "Tableau de la
poésie française au XVI:e siècle" (2:a uppl. 1876) och
A. Michiels inledning till hans upplaga af D. (1858).
S. S—n.


Desportes [däpå’rt], François, fransk målare,
f. 1661 i Champagne, d. 1743 i Paris, var elev af den
flamske djurmålaren Nicasius och af konstakademien i
Paris, vistades 1695—96 i Polen såsom porträttmålare
vid Sobieskis hof och flyttade sedermera till Paris,
där han stod högt i ynnest hos både Ludvig XIV och
Ludvig XV. Hans förnämsta verk behandla ämnen ur
jaktlifvet, djur- och växtvärlden eller utgöras af
s. k. frukoststycken och kunna, liksom hans landsmans
och samtidas Oudrys, i mycket uthärda en jämförelse
med den nederländska skolans bästa alster på samma
område. D. är i Stockholms nationalmuseum förträffligt
representerad genom fem målningar, nämligen Hvit hund,
som står för fasaner (1731). två Frukoststycken (det
ena dat. 1729), Kaniner i det fria och Fruktstycke,
samtliga af K. G. Tessin inköpta i Paris.
(O. G—g.)

Despot (grek. despotes), urspr. en slafs herre,
husbonde; oinskränkt härskare, envåldsherre, tyrann
(se Despotism). Ordet brukas äfven såsom titel
för de grekisk-katolske biskoparna i Turkiet. —
I Östromerska riket kallades de höge ämbetsmän, åt
hvilka styrelsen öfver vissa provinser anförtroddes,
despoter, t. ex. despoten af Morea, af Valakiet,
af Albanien. De af dem styrda områdena benämndes
despotier. — Despotisk, envåldshärskande, tyrannisk.

Despoti. 1. Se Despotism. — 2. Ett af en despot
(se d. o.) styrdt område.

Despotism (grek. despoteia) l. Despoti kallas
vanligen det slags monarkiska statsform, hvari
monarken härskar obunden af alla lagar, blott enligt
sitt eget godtycke. Denna styrelseform var rådande
i forntidens stora monarkier och är det ännu i
österlandets. Den starka konunga- och furstemakt,
som vid medeltidens slut och nya tidens början uppstod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>