Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Desaugiers - Desault, Pierre Joseph - Desavuera - Desbordes-Valmore, Marceline - Desboutin, Marcellin Gilbert - Desca, Edmond - Descabezado - Descamizados - Descamps, Jean Baptiste - Descamps, vanligare Decamps, fransk målare. Se Decamps - Des Cars, Jean Francois de Pérusse - Descartes, René, fransk filosof. Se Cartesius - Descaves, Lucien - Descemets hinna - Descendensteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osökt glädtighet anses han till och med stå högre
än denne mästare. Hans dryckessånger, kärleksvisor
och parodier, som återfinnas i Chansons et poésies
diverses (1808—16; ny uppl. 1858), äro trogna uttryck
för det franska folkets stämning under de olika
tider, då de diktades. Nu äro de till större delen
förgätna och liknas af Sainte-Beuve vid "champagne,
från hvilken fradgan försvunnit". D. karakteriseras
af Nodier på följande sätt: "Skälmsk utan elakhet,
skrattade han åt allt, men tillät sig aldrig att
göra någon till föremål för åtlöje". D., som på ett
mästerligt sätt föredrog sina visor vid pianot,
var en eftersökt gäst i Paris’ bästa kretsar och
fungerade i många år som president i den vittra
och epikureiska klubben "Caveau moderne". Hans
enda regelbundna verksamhet var direktörskapet vid
Vaudeville-teatern 1815—20.
Desault [dəså], Pierre Joseph, fransk läkare, f. 1744,
d. 1795, blef 1782 förste kirurg vid Charité och 1788
vid Hôtel-Dieu. Han är den kirurgiska anatomiens
egentlige grundläggare, och många af det nittonde
århundradets störste kirurger hafva varit hans
lärjungar. Hans Œuvres chirurgicales utgåfvos 1798
af Bichat.
Desavuera (fr. désavouer), förneka, jäfva behörigheten
af, icke kännas vid (ord eller handlingar af en annan
person, hvilken oförsiktigt eller falskeligen talat
eller handlat i ens eget namn, å ens vägnar eller i
ens intresse).
Desbordes-Valmore [däbårdvalmå’r], Marceline,
fransk skaldinna, berömd för sina elegier, f. i
Douai 1788, d. i Paris 1859. Hennes lif, tryckt af
fattigdom, var omväxlande och olyckligt. Efter en
romantisk kärlekshistoria, som slutade med att hon
öfvergafs, gifte hon sig 1817 med en skådespelare
vid namn Valmore. Nästa år utkom hennes första
diktsamling, Élégies et romances, hvilken följdes
af Élégies et poésies nouvelles (1824), Les pleurs
(1833), Pauvres fleurs! (1839), Bouquets et prières
(1843) och flera känslofulla romaner. Efter hennes
död utkommo Poésies inédites (1860) och Poésies
de l’enfance (1868). Hennes Œuvres poétiques äro
samlade i 3 bd (1886—87), och hennes Correspondance
utgafs 1896 af B. Rivière. S. å. restes en staty
(utförd af Houssin) öfver henne i Douai. Såsom
skaldinna var hon först påverkad af Florian, därefter
af Lamartine. Hennes känslofulla vers, som högt
uppskattades af samtiden och af hvilka många sattes
i musik, utmärka sig för ärlighet, naturlighet och
graciös innerlighet. Se Sainte-Beuve, "M:me D., sa vie
et sa correspondance" (1870).
J. M.
Desboutin [däbotä̃’], Marcellin Gilbert, fransk
målare och gravör, f. 1823 i Cérilly, d. 1903,
utförde 2,000 målningar, de flesta mindre betydande,
en del porträtt undantagna, men var en mästare inom
raderingen och nådde på detta område den allra
yppersta måleriska verkan i en mängd porträtt
efter naturen och gravyrer efter målningar. Han
är representerad i Luxembourg-galleriet genom sitt
Själfporträtt i olja och genom en serie gravyrer. På
världsutställningen 1900 erhöll han stora priset inom
hundraårsutställningen. D. var en ytterst originell
företeelse, själsaristokrat och salongsman, men på
samma gång en typ för konstnärsbohemen från Montmartre
under nu förgångna tider.
G—g N.
Desca [dəska’], Edmond, fransk skulptör, f. 1855
i Vic-en-Bigorre, var först marmorhuggare och
studerade sedan vid konstakademien i Paris. Han har
utfört monumentala arbeten: relieferna De frivilliges
aftåg och Danton ordnande hallarnas kvinnor (i staden
Paris’ ego), Fontän i Tarbes, Örnjägaren (i parken
Buttes-Chaumont), Vakan (museet i Nancy), Revanche
(i konstnärens födelsestad) m. fl.
G—g N.
Descabezado, slocknad vulkan, 3,900 m. hög, i
chilenska depart. Talca, bildar med den 1847 helt
plötsligt utan alla förebud och jordskalf uppkomna
solfataren Cerro Azul, 3,745 m., ett nästan alldeles
isoleradt bergmassiv, på hvilket den till bergsjön
Mondaca strömmande Rio Maules källor ligga. Nordöst
om D. reser sig på gränsen mellan Chile och Argentina
D. Chico ("Lilla D.") till 2,530 m. höjd.
Descamizados, sp. (af lat. de, från, utan, och
mlat. camisia, skjorta), "de skjortlöse", efter
mönster af det franska revolutionsnamnet sansculottes
bildad benämning på ett radikalt parti i Spanien 1820.
Descamps [däkã’], Jean Baptiste, fransk målare och
skriftställare, f. 1706 i Dunkerque, d. 1791 i Rouen,
inrättade en teckningsskola i Rouen. Han målade
husliga och landtliga scener, men är mindre känd
genom sina taflor än genom sitt fordom rådfrågade,
men kritiklösa och obrukbara verk La vie des peintres
flamands, allemands et hollandais (4 bd, 1753—63).
Descamps [däkã’], vanligare Decamps, fransk
målare. Se Decamps.
Des Cars [däkār], Jean François de Pérusse (skref
sig d’Escars), hertig, fransk memoarförfattare,
f. 1747, d. 1822, tjänade 1767—69 vid flottan
och sedermera vid armén, men hufvudsakligen vid
hofvet, där han länge var anställd hos grefven af
Artois. Han emigrerade 1789, var 1791—92 de kunglige
prinsarnas fullmäktige vid svenska hofvet och lefde
därefter en tid i Tyskland. Efter restaurationen
blef han generallöjtnant (1814), premier maître de
l’hôtel du roi (1815) och hertig (1816; han hade
efter sina äldre bröders död blifvit 1782 baron
och 1815 grefve). I hans Mémoires (2 bd, 1890),
omfattande tiden t. o. m. 1792, upptecknade långt
efter tilldragelserna endast ur minnet och af ringa
historiskt värde, egnas ett par kapitel åt Sverige
(1791—92).
Descartes [däka’rt], René, fransk filosof. Se
Cartesius.
Descaves [däkāv], Lucien, fransk författare, f. 1861
i Paris, väckte uppseende med den antimilitaristiska
romanen Les sous-offs (1889), som åtalades inför
rätta såsom förnärmande för armén och sårande för
sedligheten, men frikändes. D. har författat flera
romaner och skådespel i naturalistisk anda.
Descemets hinna [desəmǟs], ett efter den franske
läkaren Descemet (f. 1732, d. 1810) uppkalladt lager
i hornhinnan (se d. o.).
Descendensteori [-ʃen-], biol. (af lat. descendere,
härstamma), Härstamningslära, Evolutionsteori,
Utvecklingslära, Transformationsteori,
Transmutationsteori l. Omdaningslära, kallas den
biologiska teori, som innebär, att det finnes ett
släktskapsförhållande, ett verkligt, ej blott tänkt,
genetiskt (utvecklings-) samband mellan alla lefvande
varelser, som befolka och befolkat vår jord. Detta
släktskapsförhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
