Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Delyannis - Dem. - dem. - Demades - Demagog - Demagogische umtriebe - Demanchera - Demanda, Sierra de la - Demant. Se Diamant - Demantelera - Demaratos - Demark - Demarkationslinje - Demarsch - Demas - Demaskera - Demavend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
makttillträde i juni s. å. och blef sedan
åter minister i Paris (från 1895).
H. B—n.
Dem. [dəm], fr., förkortning för demoiselle,
fröken. Jfr D:lle.
dem., språkv., förkortning för demonstrativ.
Demades (grek. Δημάδης, lat. Demades), atensk
talare och statsman i 4:e årh. f. Kr., var son
till en skeppare och själf matros, men förstod att
genom talargåfva och falhet svinga sig upp till
stort anseende i Aten. Tillfångatagen i slaget vid
Chaironeia (338 f. Kr) vann han genom sin kvickhet
och djärfhet inför Filip af Macedonien friheten samt
förmedlade freden mellan Aten och konungen och stod
sedan i spetsen för det macedoniska partiet. Jämte
Fokion lyckades han 336 och 335 från Aten afvända
Alexander den stores hämnd. 319 gick han med en
beskickning till Antipatros, men blef, till följd
af förrädiska anslag mot denne fältherres lif,
efter framkomsten gripen och afrättad. D., som var
Demosthenes’ motståndare, saknade all sedlig hållning,
men var utomordentligt begåfvad som talare. Han har
ej efterlämnat några skrifter.
Demagog (grek. demagogos, af demos, folk, och
agein, föra, leda), egentl. folkledare. I de
gamla grekiska staterna betecknade ordet en man,
som, utan att vara beklädd med något statsämbete,
genom sitt personliga anseende och sin vältalighet
var det fria folkets rådgifvare och ledare gentemot
aristokratien. I denna bemärkelse var t. ex. Perikles
en demagog. Hos grekerna betecknade således ordet
ursprungligen icke någonting föraktligt. Men redan
fr. o. m. den hänsynslöse Kleons förhärskande
inflytande kort efter Perikles’ död fick ordet
äfven en ful betydelse. I Rom blefvo folktribunerna
massans själfskrifna demagoger. Enligt det moderna
språkbruket betyder demagog en folkuppviglare,
som söker begagna sig af den vilseledda massans
enfald och lidelser till förverkligande af
samhällsfarliga planer och som i egennyttigt
syfte fikar efter de obildade samhällsklassernas
ynnest. Ordet har dock äfven missbrukats; mången
politiker, som af sin tids makthafvare förföljts
såsom folkförförare och uppviglare, har sedan af
eftervärlden hedrats som en förkämpe för frihet och
rätt. — Demagogi, den demokratiska styrelseform,
enligt hvilken en medborgare, utan att vara beklädd
med något statsämbete, styr och behärskar folket;
folkuppvigling. — Demagogisk, som innebär demagogi;
folkförledande.
Demagogische umtriebe [-gågiʃe ōmtrībe], ty. (se
Demagog), "folkuppviglande stämplingar", ett af
regeringarna i tyska länder under heliga alliansens
dagar användt uttryck om frihetsrörelser. Jfr
Burschenschaft.
Demanchera [demaȵʃēra], fr. démancher (af
prefixet de, från, och manche, gripbräde, "hals"),
mus., på stråk- och knäppinstrument ömsa läge, genom
att låta vänstra handen glida ett stycke utefter
instrumentets hals.
Demanda, Sierra de la (i forntiden Mons Idubeda),
en bergstock vid östra kanten af den spanska platån i
prov. Burgos och Logroño. Den består af starkt veckade
siluriska lager och når i Cerro de San Lorenzo 2,305
m. höjd. Dess högsta parti är snöbetäckt största
delen af året.
Demant, miner. Se Diamant.
Demantelera (fr. démanteler, af upphäfvande prefixet
de och manteau, provens. mantel, ringmur), nedrifva
murarna kring; göra (en befästning) oanvändbar
för försvarsändamål genom desarmering, nedrifning
af bröstvärn, förstöring af flankeringsverk och
stormhinder m. m. d., nedlägga, slopa, utan att
alldeles rasera densamma. En högre grad af förstöring
uttrycker termen demolera. I art. 2 af konventionen
mellan Sverige och Norge 13 okt. 1905 ang. neutral
zon, befästningars nedläggande m. m. äro i franska
texten orden "skola de befästningar — — nedläggas"
öfversatta med "les fortifications — — seront démantelées".
L. W:son M.
Demaratos (grek. Δημάϱατος, lat. Demaratus
l. Damaratus), konung i Sparta omkr. 490 f. Kr.,
råkade i fiendskap med sin medkonung, Kleomenes,
och förjagades af denne med anledning af ett tvifvel
rörande D:s äkta konungsliga härkomst. Han flydde då
till konung Dareios I i Persien, som mottog honom med
utmärkelse och skänkte honom landbesittningar. 480
var han Xerxes följaktig på det stora fälttåget mot
Grekland; men de fullkomligt välgrundade upplysningar
och råd, som han därvid meddelade, vunno intet
förtroende. Ännu lång tid efteråt lära ättlingar af
D. hafva regerat öfver ett litet område i Aiolis.
A. M. A.
Demark (grek. demarchos, af demos, menighet, och
archein, härska), egentl. folkbehärskare; i Aten
namn på föreståndaren för en demos (se d. o.); hos
senare grekiska författare begagnades ordet såsom
öfvers. af det romerska tribunus plebis ("folktribun").
Demarkationslinje (af fr. demarcation,
begränsning), krigsv., en gränslinje, som
vid ingående af stillestånd fastställes
mellan tvenne krigförande arméer och hvilken
ingen af dem har rättighet att öfverskrida.
C. O. N.
Demarsch (fr. démarche, eg. sätt att gå),
tillvägagående, åtgärd, mått och steg.
Demas, aposteln Paulus’ följeslagare och
medhjälpare. Han vistades hos Paulus under
dennes första fångenskap i Rom och äfven under
någon tid af den andra, men öfvergaf honom sedan
och begaf sig till sin fädernestad, Thessalonike,
för att återtaga sitt forna världsliga yrke (jfr
Kol. 4: 14, Filemon v. 24 och 2 Tim. 4: 10).
J. H. B.
Demaskera (fr. démasquer, af masque, ansiktsmask),
rycka masken från någons ansikte; afslöja, blotta. —
Demaskera ett batteri, artill., öppna eld från ett
dittills för fienden doldt batteri.
Demavend, högsta toppen af Elburskedjan s. om
Kaspiska hafvet i norra Persien, en tämligen ung,
nu slocknad vulkan, hvars krater dock ännu utsänder
svafvelångor. 5,670 m. D., hvars namn betyder
"andarnas hem" eller möjligen "vindarnas berg"
l. "rökberget", har många gånger bestigits af
européer, först af Sir Taylor Thomsen 1837 och
äfven af Sven Hedin 1890. Berget erbjuder en i hög
grad målerisk och imponerande anblick. Det höjer sig
nämligen med mer än 3,000 m. öfver de kringliggande
topparna, och dess regelbundna hjässa, som skimrar
gulgrön på grund af den svafvelskorpa hvarmed stenen
öfverallt är öfverdragen, ses i dessa trakters klara
luft många mil. Vulkanen bär snö året om, mest på
den fuktiga och brantare nordsidan, där snögränsen
ligger på 4,300 m. höjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
