Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 69-70 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Deland - Delane - Delangle, Claude Alphonse - Delany, Patrick Bernard - Delaplanche, Eugène - De la Pole

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppfostran, debuterade 1831 vid sin styffader
direktör Svanbergs teater och blef s. å. gift med
P. J. Deland. Hennes egentliga fält var den högre
komedien, i hvilken hon skapade många utmärkta
roller. Äfven i tragedien och farsen skördade hon
mycket bifall. Till hennes mera kända roller hörde
Césarine i "Kotteriet", Generalskan i "Mor och son",
Preciosa, Griselda, Fru Hjelm i "Efter femtio år",
Pariserpojken samt Baronessan de Vaubert i "Fröken
de la Seiglière". Samtidigt med sin man tog hon 1861
engagemang vid kungliga teatern.


4. Fredrik D., broder till D. 2,
skådespelare, f. 1 jan. 1812 i Stockholm, d.
11 jan. 1894 i Östhammar, var först anställd vid
konungens ekonomikontor, men ingick 1830 vid
Svanbergs kringresande teatersällskap samt 1835 vid
O. U. Torsslows och P. J. Delands sällskap på
Djurgårdsteatern. Vid detta grundlade han, som
Lorenzo i Scribes "Strozzi och Martino", sitt
rykte såsom komisk skådespelare. 1844 blef han,
efter Torsslow, styresman för Djurgårdsteatern,
där D. på Aug. Blanches pjäser snabbt vann både
skådespelarrykte och förmögenhet. Han innehade
denna teater till 1848, då han bosatte sig på en af
honom inköpt landtgård i Uppland. Fem år därefter
återvände han dock till teatern, uppträdde i
Stockholm, Göteborg, Hälsingfors och Kristiania,
men tog ej något fast engagemang. Från 1875
uppträdde han på Nya teatern och Dramatiska teatern
i Stockholm. Han afgick från scenen 1886. — D. var
en originell, torroligt butter komiker, oförgätlig
i svenska kälkborgartyper. "Hans specialitet var
den naiva själfparodien. Ingen kunde ypperligare
än han framställa den snusförnuftiga och småpösiga
själfviskhetens löjlighet, halft genomskimrad af
en barnslig godmodighets och älskvärdhets vänliga
ljus". Bland hans mera kända roller märktes Konjander
i "Hittebarnet", där han med oöfverträfflig komik
framställde en gammal stockholmsk ungkarl och
källarkund, Magister Bläckstadius, Per klockare
i "Erasmus Montanus" och Pipping i "Sodom och
Gomorrha".
E. F—t.

5. Hedvig Kristina Elisabet (Betty) D. Se Almlöf 3.

Delane [dele͡i’n], John Thadeus, engelsk tidningsman,
f. 1817 i London, d. 1879 i Ascot, var son till en
vid "Times’" ekonomiska afdelning anställd jurist och
ådrog sig tidigt city-bladets utgifvares, Walters,
uppmärksamhet såsom lämplig för journalistisk
verksamhet. Efter att ett par år ha arbetat i
"Times" som reporter blef D. 1841 vid huvudredaktören
Thomas Barnes’ död dennes efterträdare och kvarstod
som sådan till sept. 1877. Sina juridiska studier
fortsatte han till 1847, då han blef advokat vid
Middle Temple. D. höll sig personligen i bakgrunden,
men lyckades åt "Times" förvärfva en inom den engelska
pressen enastående maktställning och sträfvade med
framgång att göra
tidningen till ett öfver dagens partimotsatser
upphöjdt nationellt organ för den allmänna
meningen. Hans förbindelser med flera ledande
statsmän, särskildt lord Palmerston och lord
Aberdeen, satte honom ofta i stånd att erhålla
viktiga underrättelser, som ej stodo andra utom de
innersta regeringskretsarna till buds. D. ansågs
allmänt vara sin tids skickligaste tidningsredaktör.
V. S—g.

Delangle [dəlã’glə] Claude Alphonse, fransk jurist,
f. 1797, d. 1869, var 1840—46 generaladvokat
vid kassationsdomstolen och blef sistnämnda år
medlem af deputeradekammaren, där han slöt sig
till de ministerielle. Såsom generalprokurator
i Paris (1847) förde han talan mot de förre
ministrarna Teste och Cubières samt mot hertigen
af Choiseul-Praslin. 1848 blef D. afsatt. Han
slöt sig tidigt till Louis Napoleon och blef
förste president i appellationsdomstolen i Paris
och senator. Inrikesminister i juni 1858 och
justitieminister maj 1859—juni 1863, tog han i
synnerhet i senaten liflig del i behandlingen
af juridiska frågor och blef i nov. 1865
generalprokurator vid kassationsdomstolen.

Delany [dile͡i’ni], Patrick Bernard, f. 1845 på
Irland, amerikansk telegraftekniker, kom vid 10
års ålder öfver till Amerika och började vid 18
år sin bana som telegrafist. Alltsedan början
af 1870-talet har han riktat telegraftekniken
med en mångfald uppfinningar, däraf flera af
genomgripande betydelse. I främsta rummet stå hans
arbeten rörande kablar, multiplextelegrafering
och automatisk telegrafering. Genom sina
arbeten med oceankabeltelegrafering har
han väsentligt bidragit till ökandet af
telegraferingshastigheten. D. har äfven
utarbetat ett system för telegrafering af skrift.
A. E—m.


Delaplanche [dəlaplã’ʃ], Eugène, fransk bildhuggare,
f. 1836 i Belleville (Seine), d. i Paris 1891,
kom 1852 i École des beaux-arts, där han 1864 vann
romerska priset med Odysseus spännande bågen. I Rom
utförde han Barn ridande på en sköldpadda (1866,
museet i Marseille); men sitt rykte vann han med
Eva efter syndafallet (1870, i Luxembourg) och
Moderlig uppfostran (1873, uppställd framför kyrkan
S:te Clotilde i Paris). Märkliga äro äfven Musiken
(1878, i Stora operan i Paris), Dansen (1881, i
Hôtel de ville), Eva före syndafallet, flera byster
och statyer, bland hvilka staty af Auber (1881,
i marmor, Stora operan). I glyptoteket i Köpenhamn
finnas exemplar i marmor och brons af D:s förnämsta
arbeten. D. målade äfven landskap. Han var sedan
1886 professor i skulptur vid École des beaux-arts.
(G—g N.)

De la Pole [dəlā-po͡u’l], gammal engelsk ätt af
ursprungligen borgerlig härkomst, som under 1300- och
1400-talen nådde rikets högsta värdigheter samt
till sist blef nära befryndad med konungahuset och
t. o. m. sökte göra huset Tudor kronan stridig. Ätten
härstammade från sir William D. (d. 1366),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>