Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Degeneration - Degenerativ - Degenerera - Degenfeld - Deger, Ernst - Degerando, Joseph Marie - Degerby - Degerfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
droppar, som kunna helt och hållet uppfylla cellerna; men
dessa kunna åter afgifva detta fett och återgå till
normalt tillstånd och funktion. Denna förändring
försiggår ofta i lefvercellerna, och hos feta
personer är det på en sådan förändring företrädesvis
af underhudsbindväfvens celler, som den mer eller
mindre starka ansvällningen af kroppens olika
delar beror. — 3) Amyloiddegeneration (se d. o.),
en patologisk förändring af de finare kärlens väggar
i flera af kroppens organ, såsom mjälten, lefvern,
njurarna o. s. v. Den beror på afsättande af amyloid i
de nämnda delarna. — 4) Slemdegeneration uppträder
företrädesvis i slemhinnornas och deras körtlars
epitelceller, hvilka under vissa retningstillstånd,
såsom katarrer, i abnorm mängd dels afsöndra en
slemmig massa, dels själfva förvandlas till en
sådan. Slemdegeneration inträffar emellertid äfven
under sjukliga förhållanden i mellansubstansen mellan
cellerna i de fasta väfnaderna, bindväf, brosk, ben
och särskildt i flera slags svulster, och därigenom
kunna större eller mindre slemfyllda hålor (cystor)
uppstå. Slemmet kännetecknas kemiskt däraf, att
den håller mucin. — 5) Kolloiddegenerationen har
mycken likhet med slemdegenerationen, men vid den
förra bildas ej mucin. Den uppträder företrädesvis i
celler och i muskeltrådar, hvilka därvid förvandlas
till en homogen, färglös, mattglänsande substans,
som har ett limliknande utseende, hvilket gifvit
anledning till namnet (af lat. colla, lim). Under
namnet kolloid sammanfattas i själfva verket
en mängd olikartade substanser, som blott hafva det
gemensamt, att de hafva ett homogent, mattglänsande
utseende och ej innehålla mucin. Synnerligen
vanlig är kolloiddegenerationen i sköldkörteln på
halsen, som normalt innehåller "kolloid" eller
rättare en kolloid substans; degenerationen ger
i sköldkörteln ofta upphof till struma. — Till
sist må nämnas 6) den s. k. kalkdegenerationen
och 7) glykogendegenerationen, vid hvilka kalk-,
resp. glykogenkorn aflagras i förut mer eller mindre
skadade celler. De olika slagen uppträda ofta i
kombination med hvarandra.
Man använder ofta benämningen degeneration äfven för
svulstbildningar i olika organ och talar sålunda om
kräftdegeneration i magsäcken, i njurarna o. s. v.;
men detta är dock mindre egentligt. En helt annan
sak är, att såväl de nybildade svulstcellerna som
cellerna i det organ, som är säte för nybildningen,
ofta undergå någon af ofvanstående degenerationer.
A.—y. (G. F—r.)
Degenerativ, som innebär, medför degeneration (se
d. o.).
Degenerera (lat. degenerare), urarta, vansläktas,
försämras. Jfr Degeneration.
Degenfeld [-felt; själf skref han sig Degenfelt],
Kristoph Martin, friherre von D., tysk krigare,
f. 1599 i Eybach, d. därst. 1653, stred först under
Wallenstein, Tilly och Spinola mot protestanterna,
ehuru han själf var protestant, men trädde 1632
som öfverste för tvenne af honom själf uppsatta
kavalleriregementen i Gustaf Adolfs tjänst samt
var med vid Nürnberg och Lützen. 1635—42 var
han i fransk tjänst, som generalöfverste för konung
Ludvigs tyska kavalleri, och tog vid Tavon till fånga
kejserlige generalen Colloredo; 1642 ställde han
sitt svärd till republiken Venezias förfogande. Såsom
öfverbefälhafvare för denna republiks trupper
kämpade han 1645—48 i Dalmatien med stor framgång mot
turkarna, försvarade med tapperhet Sebenico 1645 och
räddade landet åt Venezia. — Han efterlämnade tio
barn, af hvilka sex söner. Den andre i ordningen,
Gustav D., stupade såsom svensk öfverste vid
stormningen af Köpenhamn 1659. Den yngste,
Hannibal D., f. 1648, dog 1691 som Venezias
generalkapten. — D:s dotter Maria Susanne Loysa,
f. 1636, d. 1677, var bekant för sin skönhet och blef
kurfurst Karl Ludvigs af Pfalz morganatiska gemål
1658, innan han ännu skilt sig från sin lagliga
(Charlotta af Hessen), samt moder till 14 barn.
Deger, Ernst, tysk målare, f. 1809 i Bockenem,
vid Hildesheim, d. 1885 i Düsseldorf, kom 1828
till akademien i Berlin, men flyttade redan
1829 till Düsseldorf och ingick där i Schadows
skola, inom hvilken han blef det religiösa
måleriets hufvudman. Efter att hafva målat
åtskilliga taflor i olja, företrädesvis madonnor,
bl. a. Madonnan med barnet i Andreaskyrkan i
Düsseldorf, fick han jämte Ittenbach och bröderna
Müller uppdrag af grefve von Fürstenberg att
med fresker pryda den nya Apollinariskyrkan vid
Remagen. Sedan de för detta ändamål studerat fyra
år i Rom, grepo de sig an med arbetet, som pågick
1843—51. Omedelbart därefter öfvertog D. ett annat
arbete af monumental karaktär, nämligen utförandet
af de bibliska freskerna i slottet Stolzenfels’
kapell. Efter dessas fullbordande återgick han till
oljemålningen. En ej ringa del af hans kompositioner
är af framstående mästare stucken i koppar.
(G—g N.)
Degérando [dəʃerãdå’], Joseph Marie, baron de Gérando,
fransk filosof, f. 1772 i Lyon, d. 1842 i Paris,
inträdde 1797 som simpel soldat i Massénas armé,
kallades af Napoleon 1804 till generalsekreterare
i inrikesministeriet och 1810 till ledamot af
conseil d’état, blef baron 1812 och 1837 upphöjd
till pär af Frankrike. 1832 blef han led. af
Franska institutet. D:s mest betydande arbeten äro
De la génération des connaissances humaines (1802;
prisbelönt af akad. i Berlin), Histoire comparée des
systèmes de philosophie, considérés relativement
aux principes des connaissances humaines (1804;
2:a uppl. 1822), ett af franska litteraturens bästa
arbeten i filosofiens historia, Du perfectionnement
moral, ou de l’éducation de soi-même (1824, flera
gånger omtryckt) och De la bienfaisance publique
(4 bd, 1839).
Degerby. 1. Det forna namnet på staden Lovisa
i Finland. — 2. Kapell i Nyland, vid kusten,
under Ingå pastorat, Finland. Landarealen 83
kvkm. Befolkningen, svensktalande, 1,573 personer
(1904). — 3. Tullstation, med särskild tullkammare,
i Föglö socken på Åland. Den inrättades 1819. På
1870-talet ganska betydande, har den sedermera sjunkit
mer och mer i betydelse. 1894—1903 utgjorde uppbörden
i årligt medeltal endast 14,000 mark.
A. G. F.
Degerfors. 1. Kapellförsamling i Örebro län, Karlskoga
bergslag. 3,137 inv. (1905), af hvilka omkr. 2,000
bodde vid D. bruk. Kapell till Karlskoga, Karlstads
stift, Visnums kontrakt. — 2. Socken i Västerbottens
län, Degerfors tingslag. 2,940 kvkm. 7,713 inv. (1905).
D. utgör ett regalt pastorat i Luleå
stift, Västerbottens södra kontrakt. — 3. Tingslag,
ingår i Västerbottens södra domsaga och Umeå fögderi
samt omfattar endast Degerfors socken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
