Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 1105-1106 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dahlia - Dahll, Lars Kristian, norsk militär - Dahll, Tellef, norsk geolog - Dahlman - Dahlmann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tiotal af år nästan fullständigt utträngt de
gamla dahliesorterna. Det är i synnerhet de
dubbla kaktusdahliorna, som numera äro högst
skattade. Figuren visar enkla och dubbla former såväl
af den äldre dahlietypen som af kaktusdahlior. -
Växten har uppsvällda, knöliga rötter, som bära
knoppar,
hvilket gör, att densamma genom dem kan fortplantas. I
Mexico nyttjas dessa rötter som födoämne. - En annan
som prydnadsväxt odlad art är D. imperialis Roezl,
som blir ända till 3 m. hög och har stora, liljelika,
hvita strålblommor. Släktet är uppkalladt efter doktor
A. Dahl, d. 1789 som botanices demonstrator i Åbo.

Ldt. (G. L-m. C. G. D.)

Dahll, Lars Kristian, norsk militär, f. 1823 i Lier
vid Drammen, blef officer 1842, öfverstelöjtnant
och fälttygmästare 1875, öfverste i armén 1884, i
artilleribrigaden 1889 och erhöll afsked med pension
1897. Våren 1884 var han krigsminister i Schweigaards
kortlifvade ministär. D. har varit medlem af en mängd
norska eller unionella kommittéer. I besittning
af stora kunskaper, äfven utanför det militära
facket, har han varit en flitig medarbetare i de
krigsvetenskapliga tidskrifterna och ofta deltagit
i pressens diskussion af militärpolitiska ämnen. Af
hans större, särskildt utgifna arbeten må nämnas Om
hovedetablissementet for den norske marine (1856)
och Om anvendelsen af det riflede feltartilleri
(1865). Han är (sedan 1874) medlem af Krigsvet. akad.
(O. A. Ö.)

Dahll, Tellef, norsk geolog, f. 1825 i Kragerö,
blef, efter att 1846 hafva tagit mineralogisk
ämbetsexamen, disponent för Fossums järnverk vid
Skien samt 1861 geschworner och 1872 bergmästare i det
västra sunnanfjällska distriktet. Vid jubelfesten i
Uppsala 1877 blef han filosofie hedersdoktor. Från
1858 var han jämte T. Kierulf chef för Norges
geologiska undersökning och utgaf i denna
egenskap flera geologiska kartor. Död i Telemarken
1893. D. påvisade förekomsten af kol på And-ön och
af guld i Finmarken, hvilket senare fynd ledde till
upptäckten af guld i Finland. Af hans vetenskapliga
afhandlingar finnas flera intagna i "Nyt magasin
for naturvidenskaberne"; han behandlade i dem de
geologiska förhållandena vid Kongsberg, i Telemarken
och Kragerö-trakten. 1864-65 var han stortingsledamot
för Bratsberg amt. Y. N.

Dahlman, Karl Edvard, kartograf, f. 3
nov. 1828 i Ärlingsrud, Köla socken i Värmlands
län, d. 21 okt. 1900 i Stockholm, blef vice
kommissionslandtmätare 1856 och anställdes 1863
vid det 1859 upprättade Ekonomiska kartverket, där
han 1867 förordnades att biträda vid öfvervakandet
och kontrollen af arbetena. 1896 tog han afsked som
kartograf. D. utgaf: Kartor öfver Ekshärads, Norra
Finnskog a, Frykeruds, Kils och Stafnäs socknar i
Värmland (1856-59), Ankologisk och fysisk karta öfver
Sverige, med geografi (1857; tills, med K. A. Agardh),
Karta öfver Värmlands län (1862), Karta öfver
Mälaren och dess omgijningar (1868, flera uppl.),
Karta öfver Stockholm (1871; tills, med R. Brodin),
Ny och fullständig jernvägs-, post-, telegraf- och
reskarta öfver Sverige (1868, flera uppl.), Kultur-
och reskarta öfver Sverige, upptagande språk-,
träd- och djurgränser samt jernvägar, diligens-
och ångbåts-leder (1876, flera uppl.) samt Väggkarta
öfver beteckningssätten å de svenska kartarbetena
(1878) m. m.


Dahlmann, Friedrich Christoph, tysk historieskrifvare
och politiker, föddes som svensk undersåte i Wismar
13 maj 1785 och berömde sig, ehuru knappast med
fog, af att härstamma från en ursprungligen svensk
släkt. Han studerade i Köpenhamn och i Halle, där
han under F. A. Wolf, filologiens mästare, lärde
sig den modernt kritiska metoden, väcktes genom
sin vänskap med Heinrich von Kleist till besjälad
tysk-patriot, blef 1810 filos. doktor i Wittenberg,
1811 docent i de klassiska språken vid Köpenhamns
universitet och 1813 e. o. professor i historia i
Kiel. Ifrån 1815 var han därjämte sekreterare vid
det schleswig-holsteinska ridderskapets ständiga
utskott. Han arbetade som sådan med ifver för
Schleswigs indragande i Tyska förbundet och uppträdde,
mot den danska regeringens absolutism, till försvar
för ridderskapets privilegier och för det tyska
inflytandet i Schleswig, samt utsådde, så att säga,
de första fröen till "schleswig-holsteinismen". Då
han ej kunde hoppas på någon befordran af danska
myndigheter, antog han 1829 professuren i politik
och tysk historia i Göttingen. D. tog en betydande
del i författningsstriderna i Hannover 1831. Genom
sitt energiska uppträdande mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>