Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dager - Dagerort - Dagerortspiggar - Dagerrotyp - Dagerrotypi - Dagestan - Dagestan-rasen - Dagfjärilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dämpadt ljus. Dagsljuset varierar - icke allenast till
styrkan, utan ock till sammansättningen (färgen) -
alltefter atmosfärens tillstånd och närmast omgifvande
föremåls beskaffenhet. L. A. F.*
Dagerort, "Dagös spets" (estn. Kallaninna,
"fisk-kap"), Dagös västligaste udde, belägen på halfön
Köppo. På udden (60 m. ö. h.) står ett fyrtorn af 35
m. höjd. Detta torn blef 1879 genom telegraf förenadt
med Ösel och fastlandet. Till följd af nämnda uddes
betydelse för sjöfarten nyttjas ordet Dagerort ofta
som namn på hela Dagö.
Dagerortspiggar, benämning på invånarna i
Gammalsvenskby (se d. o.).
Dagerrotyp, en genom dagerrotypi (se d. o.) framkallad
bild.
Dagerrotypi, fr. daguerréotypie, den af
Daguerre (se d. o.) uppfunna konsten att i en camera obscura
fixera bilden af ett föremål; äfven den genom detta
förfarande framställda bilden. Förfaringssättet
är följande: En finpolerad silfverplåt eller väl
försilfrad kopparplåt utsattes för inverkan af
jodångor, hvarvid den betäckes med ett ytterst tunt
lager af jodsilfver och blir ljuskänslig. Den sålunda
preparerade plåten belyses (exponeras) i en camera
obscura (se d. o.), hvarvid, till följd af att de
olika delarna af bilden äro olika ljusa, plåtens
olika partier mer eller mindre starkt påverkas. Den
erforderliga exponeringstiden är, då ett ljusstarkt
objektiv användes, vid solsken 1/2-3 min., i skuggan
5-20 min. Bilden framkallas därigenom, att man håller
den exponerade plåten öfver kvicksilfver, som är
uppvärmdt till 50-60° C., hvarvid kvicksilfverångorna,
i form af mikroskopiskt små droppar, kondensera sig på
de af ljuset påverkade delarna, tätast på de starkast
belysta partierna och på öfriga ställen i den mån
jodsilfret är belyst; skuggpartierna, d. v. s. icke
belysta delar, lämnas oberörda. Genom behandling
med en lösning af undersvafvelsyrligt natron befrias
bilden från obelyst jodsilfver och förlorar därigenom
sin ljuskänslighet, d. v. s. den blir ljusbeständig
(fixerad). Vanligen förbättras hållbarheten genom
behandling med guldkloridlösning. Om man betraktar en
sålunda framställd bild i reflekteradt ljus, ser man
en positiv bild mot den mörka metallskifvan. Ehuru
dagerrotypierna utmärka sig genom utomordentligt
stor finhet och mjukhet, hafva de, till följd
af förfarandets ringa ljuskänslighet, blifvit
undanträngda af andra vida ljuskänsligare
fotografiska förfaranden; de hafva äfven den
olägenheten att icke såsom andra fotografiska bilder
kunna mångfaldigas. Jfr Eder, "Ausführliches handbuch
der photographie" (bd I, 3:e uppl. 1905, och II,
2:a uppl. 1895-97). (J. Htzg.)
Dagestan (Daghestan) l. Dagistan
(tatar, "bergland" l. "dakernas land"), provins
i ryska generalguvernementet Kaukasus, liggande
på bergets norra sluttning ned till Kaspiska
hafvet. Såsom landskap omfattar D. äfven norra
delen af guvernementet Baku med halfön Absjeron,
medan det som administrativ provins omfattar området
n. v. om nämnda guvernement, mellan floderna Sulak och
Jalama, Kaspiska hafvet och Kaukasus’ bergskam. 29,763
kvkm. 586,636 inv. (1897), 20 inv. på 1 kvkm. Det är
ett vildt bergland, vattnadt af en mängd bergsfloder,
af hvilka de mest betydande äro Sulak och Samur. Många
varma källor finnas.
Endast i östra delen finnas mera öppna trakter,
bördiga och väl odlade, där sädesslag, vin, tobak
och de ädlaste frukter odlas. Berglandet är däremot
öde och ofruktbart. Boskapsskötseln, hufvudsakligen
fårafvel, är ansenlig. Af mineral förekomma svafvel
i stora mängder på Sulaks stränder, salt och
koppar. Befolkningen är i hög grad sammansatt. I
bergstrakterna lefva flera lesgiska stammar
(darginer, kuriner, tabassaraner, kasikumyker,
avarer m. fl.), mest som nomader; den nordöstra
sluttningen bebos af turkiska kumyker och nogaier,
de förre jordbrukare, de senare nomader. Vidare
finnas några tusen perser, armenier, judar, ryssar
(omkr. 5,000). Alla äro muhammedaner, utom de tre
sista grupperna. Viktigare orter äro egentligen
blott militärstationerna i berglandet. Märkligast
är Derbent vid den s. k. Järnporten, ett smalt pass
mellan bergen och hafvet; där börjar den gamla
Kaukasiska muren. En järnvägslinje af stor vikt,
som förenar den norra kaukasiska linjen, Rostov-
Petrovsk, med den transkaukasiska linjen, Batum-
Baku, går längs kusten från Petrovsk genom Järnporten
vid Derbent till Baku. - Förvaltningens säte är
fästningen Temir-Chan-Sjura, belägen på 460 m. höjd
i en sumpig, osund trakt, med 9,208 inv. (1897);
viktigaste handelsplatserna äro Derbent och Petrovsk,
båda vid Kaspiska hafvet. - Medan D:s kustland var
en persisk provins, förblefvo stammarna i bergen
fria under egna kaner. Men sedan Ryssland 1801 tagit
Grusien i besittning, måste det söka förvärfva äfven
D., som skilde Grusien från Ryssland samt försvårade
och hotade förbindelsen mellan båda länderna. Farlig
blef till slut situationen, då muridismen sköt fasta
rötter bland D:s bergfolk. Efter rysk-turkiska kriget
1828-29 ryckte därför ryska trupper in i D. och satte
sig 1831-32 i besittning af kustområdet, genom hvilket
vägen till Grusien ledde. Sjamyl, som undanträngt den
avariska kanfamiljen och i egenskap af muridismens
hufvudman ställde sig i opposition mot ryssarna,
nödgade de senare att gå mera aggressivt till väga
mot bergfolken, och med Sjamyls fall 1859 blef hela
D. rysk besittning. (J. F. N.)
Dagestan-rasen, en stäppboskapsras, som har
sitt afvelsområde i Kaukasien, vid Kaspiska
hafvet. Anmärkningsvärd är rasens starkt utvecklade
framdel. Rasen är till färgen gråbrun, som
mjölkdjur medelmåttig, men som dragare utmärkt.
H. F.
Dagfjärilar, Diurna l. Rhopalocera, zool., en af
fjärilarnas hufvudgrupper, omfattande om dagen
flygande fjärilar med i spetsen klubbformigt
förtjockade pannspröt, jämförelsevis liten kropp samt
stora och vanligen breda vingar, som under hvilan
hållas mer eller mindre hopslagna uppåt, och hvilka
sakna hakinrättning för deras hopfästande under
flykten. - Alla dagfjärilar äro utrustade med väl
utbildad sugtunga, med hvilken de suga honungssaft ur
blommorna, stundom äfven utsipprande trädsaft samt
ofta också markens fuktighet. När dessa fjärilar
prunka i lysande färger, är det företrädesvis på
de öfre, under hvilan hopslagna och sålunda dolda
vingytorna, medan den under hvilan synbara undersidan
af vingarna i regeln är oansenligt färgad, ofta
t. o. m. utrustad med en döljande färgteckning. -
De praktfullaste dagfjärilarna äro att söka i de
tropiska klimaten, företrädesvis de nordliga, där
äfven de talrikaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
