Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cygnaeus - Cygnus - Cykadeer - Cykadofyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finska senaten att på statens bekostnad taga
kännedom om folkbildningen i utlandet och besökte för
detta ändamål Sverige, Danmark, Preussen, Sachsen,
Württemberg, Baden, Österrike, Schweiz och Holland,
hvarefter han af gaf ett utförligt Förslag rörande
folkskoleväsendet i Finland (tr. 1861). Detta
förslag föranledde en liflig polemik, men blef i
hufvudsak lagdt till grund vid organisationen af
Finlands folkskoleväsende. 1861 utnämndes C. till
inspektor för folkskolorna i Finland, och 1863-69
var han direktor för det af honom organiserade
folkskollärar- och lärarinneseminariet i Jyväskylä,
i Vasa län. 1871 och 1873 organiserade han lärarinne-
och lärarseminarierna i Ekenäs och Nykarleby. Sedan
1870 var C. ledamot i den s. å. inrättade
skolöverstyrelsen. 1877 blef han filosofie
hedersdoktor vid Uppsala universitets jubelfest.
C:s pedagogiska system ansluter sig närmast till
Pestalozzis, Fröbels och Diesterwegs principer. Som
bas för undervisningsväsendet bibehåller han den
kristligt sedliga undervisningen i hemmet. Om
man skall kunna från grunden förbättra ungdomens
fysiska och moraliska uppfostran, måste man,
enligt hans mening, lägga särskild vikt på
kvinnobildningen. Teckning, sång och gymnastik
likställas af honom med de öfriga läroämnena,
och handarbetet ingår i den finska folkskolans
program som ett viktigt formellt bildningsmedel,
hvilket, utan att yrkesskicklighet därmed åsyftas,
dock skall bibringa eleven allmän praktisk
duglighet. Genom dessa egendomligheter, hvilkas
genomdrifvande väsentligen bör tillskrifvas C:s
energi, har den finska folkskolan tillvunnit sig
mycket loford. C. dog i Hälsingfors 2 jan. 1888.
E. G. P.
3. Gustaf Alexander C., den förstnämndes
brorson, skriftställare, f. 24 dec. 1851 i
Hälsingfors. Student 1868 och filos. magister 1873,
blef han lektor i latin vid svenska klassiska lyceet
i Åbo 1877. Hufvudredaktör för Åbo tidning sedan
1885, har C. ifrigt och inflytelserikt deltagit
i det kommunala lifvet och särskildt förfäktat de
kulturella intressena. Förutom en mängd litteratur-
och teaterkritiker har han offentliggjort flera
kulturhistoriska arbeten, bl. a. Åbo teater 1839-89
och Åbo teater 1889-93 (1894), Åbo frivilliga
brandkår 1838-88, Finska hushållningssällskapet 1797
- 1897 (1897), Lärare och elever vid Åbo gymnasium
1830-1872 (s. å.). Såsom förste ordförande i Åbo
konstförening samt ledamot i bestyreisen för Åbo stads
historiska museum och i kommittén för restaurering
af Åbo domkyrkas minnesmärken har C. arbetat i samma
riktning. T. C.
Cygnus. 1. Zool. Se Svansläktet. - 2. Astron. Svanen,
stjärnbild på norra stjärnhimmeln, i vintergatan,
ö. om den närbelägna Lyran och n. om Aquila. Den
kännetecknas af fem stjärnor, som bilda ett kors.
Cykadéer, bot. Se Cycadales.
Cykadofyter (Cycadophyta), bot. och paleobot.,
en af A. G. Nathorst föreslagen benämning på den
stora klass af gymnospermer, som omfattar dels de
egentliga cykadeerna (Cycadales), dels andra med
dessa besläktade, nu utdöda växter. Man antog till
en början, att de i äldre, i synnerhet mesozoiska
aflagringar befintliga blad, som mer eller mindre
erinra om nutida cykadeer, äfven i fråga om blommorna
skulle öfverensstämma med dessa och att det på sin
höjd kunde vara fråga om afvikande släkten. Sedan man
emellertid i Bennettites lärt känna en med hänsyn
till blommorna betydligt afvikande typ, blef man
nödsakad att föra densamma till en särskild klass
(Bennettitales, se d. o.) vid sidan af de egentliga
cykadeerna (Cycadales, se d. o.). Såsom Nathorst
påvisat (i "Beiträge z. kenntnis einiger mesozoischen
cycadophytem"), finnes det emellertid i de mesozoiska
aflagringarna äfven typer, som hvarken kunna bringas
till Cycadales eller Bennettitales, utan i stället
måste antagas tillhöra andra, med dessa likvärdiga,
ehuru ännu otillräckligt kända klasser. Alla
dessa sammanfattas af honom till den nya klassen
Cycadophyta, under hvilken följaktligen Cycadales
och Bennettitales samt öfriga med dem likvärdiga
klasser ingå såsom underklasser eller serier. I
praktiskt hänseende medför anordningen den fördelen,
att man har en gemensam benämning för alla de blad
eller andra lämningar, hvilkas samhörighet med den
ena eller andra serien icke f. n. kan afgöras. Det
är nämligen endast ett fåtal af de fossila
cykadofyternas blad, som hittills kunnat föras
till någon bestämd serie. Med undantag af det redan
tidigt uppträdande släktet Cycadites (se d. o.) samt
en från tertiärlagren på Eubea af Saporta beskrifven
Encephalartos, känner man icke några fossila blad,
som med säkerhet kunna föras till underklassen
Cycadales , och i fråga om de blad, som höra till
Bennettitales, vet man blott att Anomozamites säkert
hör dit och att detsamma antagligen gäller äfven
om Zamites och Ptilophyllum. De blad, som på grund
af en viss likhet med bladen af det nutida släktet
Dioon kallats Dioonites, torde i verkligheten icke
hafva hört till de egentliga cykadeerna (Cycadales),
och detsamma synes möjligen äfven gälla för de om
vissa Zamia-arter något erinrande bladen af släktet
Podozamites. Men i fråga om de underklasser, till
hvilka släktena Pterophyllum, Nilssonia, Ptilozamites,
Otozamites, Dictyozamites m. fl. äro att hänföra,
därom sväfvar man ännu i fullständig ovisshet, så
länge deras fröredningsorgan icke äro funna. De
få hanblommor (Androstrobus) och honblommor
(Zamiostrobus) af Cykadofyter, som i fossilt
tillstånd förutom blommorna af Williamsonia och
Bennettites hittills äro kända, kunna emellertid i
det stora hela sägas tala för, att äfven verkliga
cykadeer (Cycadales) under den mesozoiska tiden voro
för handen. Cykadofyternas fossila stammar, hvilkas
yta visar ärren efter de affallna bladen eller de ännu
kvarsittande bladbaserna, kunna sammanfattas under
det gemensamma provisoriska släktnamnet Cycadeoidea
Buckland. Cykadofytstammarna äro än rundade eller
knöllika (såsom oftast är fallet med stammarna af
Bennettites), än cylindriska, och de äro till största
mängd kända från gränslagren mellan juran och kritan
i England och Amerika. Af de cylindriska stammarna
må nämnas C. gigantea Seward från ön Portland,
ett vid pass 1,2 meter högt och l meter i omkrets
mätande stamfragment. Man har urskilt flera olika
typer af de fossila, knölformade eller cylindriska
Cykadofytstammarna och betecknat dem med olika namn. I
de fall, då den inre byggnaden varit bibehållen,
har densamma visat sig ganska öfverensstämmande med
nutida cykadeers. Andra, från de nu nämnda afvikande
typer hade smala, upprepadt förgrenade stammar,
såsom fallet äfven var med Williamsonia angustifolia
(se Bennettitales, sp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
