Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cronquist - Cueva - Cueva de Guacharos - Cuevas de Vera - Cuggiono - Cugia - Cugnot - Cui - Cui bono? - Cuijp - Cuirassier - Cuivre poli - Cujacius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
imiterade han icke sällan denne. Hans Obras, som
utkommo 1588, innehålla klassiska skådespel (Ayax,
Virginia, Mucio Scevola och El saco de Roma),
nationalhistoriska dramer (Los siete Infantes
de Lara, Bernardo del Carpio, Cerco de Zamora),
äfventyrsskådespel, såsom El Degollado, El viejo
enamorado, El infamador, som anses ha gifvit
upphof till Tirso de Molinas "Burlador de Sevilla"
(Don-Juans-typen), och slutligen allegoriska
stycken (El principe tirano, La constancia de
Arcelina m. fl.), tillsammans tio tragedier och
fyra komedier. Att nämna är dessutom den intressanta
lärodikten Ejemplar poético ó arte poética española
(1774) samt allegorien Viaje di Sannio poeta al
cielo de Jupiter och några poemer. Rivadeneira
upptar i "Biblioteca de autores españoles", bd X,
XVI o. XLII, en del lyrik. Se uppsatser af F. A. Wulff
(i Lunds univ. årsskr., bd 23) och E. Walberg (ibid.,
bd 39). Ad. H-n.
Cueva de Guacharos [koéva]. Se Guacharos.
Cuevas de Vera [koevas], stad i spanska prov. Almeria
(Granada), vid floden Almanzora. 20,562 inv. (1900). I
det närliggande Sierra Almagrera finnas rika
silfvergrufvor.
Cuggiono [kudjånå], by i italienska
prov. Milano. 4,805 inv. (1901). Silkes- och
vinodling.
Cugia [ku’dja], Effisio, italiensk militär, f. 1820,
d. 1872, deltog i 1848-49 och 1859-60 års krig, i
det sistnämnda som generalstabschef vid Cialdinis
division, utnämndes 1860 till brigadgeneral och
tjänstgjorde 1861 som understatssekreterare i
krigsministeriet. 1863-64 var han marinminister i
kabinettet Minghetti, blef 1864 generallöjtnant,
anförde i 1866 års fälttåg en armékår och
tog med denna en framträdande del i slaget vid
Custozza. Han var sedan krigsminister i Ricasolis
kabinett aug. 1866-mars 1867 och därefter till sin
död adjutant hos kronprinsen Umberto, hvars förtroliga
vänskap han vunnit.
Cugnot [kynjå’], Nicolas Joseph, fransk
ingenjörofficer, f. 1725, d. 1804, var den
förste, som lyckades använda ångkraft för fordons
framdrifvande. Han konstruerade nämligen 1769
en trehjulig ångvagn, som var afsedd att med
fyra personers last utveckla en hastighet af 3,5
km. i timmen. Ångcylindrarna voro enkelverkande
med en fyrvägskran som slid. Enligt C:s ritningar
utfördes på franska regeringens bekostnad ett större
landsvägslokomotiv för framforslande af tungt
artilleri och profvades i Paris 1771, men visade
sig alltför oregerligt, hvarför idén ej omedelbart
ledde till praktisk tillämpning. C. plägar emellertid
betecknas som lokomotivets förste uppfinnare. Hans
ångvagn förvaras än i dag som en kuriositet vid
Conservatoire des arts et métiers i Paris. G. H-r.
Cui [kyi’j, Cesar Antonovitj, rysk tonsättare och
musikskriftställare, f. 1835 i Vilna, blef professor
i fortifikation vid ingenjörakademien i Petersburg
samt författade en lärobok i fältbefästningskonst
(3:e uppl. 1880) m. m. i detta ämne. I militärtjänsten
har C. stigit till generallöjtnant. Från barndomen
sysslade C. med musik och åtnjöt teoretisk utbildning
däri af S. Moniuszko. Från 1864 förfäktade C. i
ryska pressen med värme Berlioz’, Liszts och
Wagners konstnärliga idéer, och 1878-79 skref han
i Paris-tidskriften "Revue et gazette musicale"
en artikelföljd om musiken i
Ryssland (utg. i bokform 1881). Som tonsättare
tillhör C. de ungryske "novatorernas" grupp och hyllar
följaktligen programmusiken, men med den förståndiga
tillämpning, att all dylik bör verka såsom god musik
äfven utan program. Han har komponerat 7 operor,
orkestersviter, en stråkkvartett och instrumentala
solosaker samt mer än 200 sånger, däribland
egendomligt fina för blandad kör. Jfr monografier
öfver C. af grefvinnan Mercy-Argenteau (1880) och
två på ryska af Koptjaev (1895) och Weimarn (1896).
E. F-t.
Cui bono? (lat.), egentl. "Till hvad godt?" Till
hvilket ändamål? Hvartill tjänar det?
Cuijp [köjp], holländsk målarfamilj. 1. Jacob
Gerritz. C., porträtt-, landskaps- och djurmålare,
f. 1594 i Dordrecht, d. där 1651 l. 1652, var
lärjunge af Abr. Bloemaert och en bland stiftarna
af Lukasgillet i Dordrecht (1642). Hans arbeten äro
sällsynta. Nationalmuseum eger af honom Gubbe med
ett krus i handen.
2. Benjamin Gerritz. C., den föregåendes broder,
historie- och genremålare, f. 1612 i Dordrecht, d.
där 1652, var elev af sin bror, men
imiterade Rembrandt. Nationalmuseum eger af honom
en egendomlig målning, Ängeln, som vältar
stenen från Kristi graf, i hvilken ett och annat
påminner om A. Brouwers bondscener.
3. Aelbert C., den förstnämndes son och
lärjunge, f. 1620 i Dordrecht, d. där 1691,
påverkades af J. van Goijen och Sal. van Ruijsdael
(hans tidigare landskap i grå ton påminna mycket om
den förre), målade företrädesvis holländska landskap
med djur, men man tillägger honom äfven
porträtt och stilleben m. m. Få hafva så som han
lyckats fästa solljuset på duken. Då man
kallat honom "den holländske Claude Lorrain", har
denna jämförelse endast kunnat lända den sistnämnde
till heder; liksom denne gjuter han öfver
sina landskap ett guldskimrande solljus, men har,
fullblodsrealist och uteslutande behandlare af
holländska motiv, för öfrigt ingenting med
honom gemensamt. Emellertid dröjde det länge,
innan C. fick intaga sin tillbörliga plats i
konsthistorien, enär hans värde först mot slutet
af 1700-talet blef till fullo uppskattadt.
Detta skedde i England. Han räknas numera till
de ypperste mästarna från det holländska måleriets
storhetstid, och hans taflor, som ännu i midten
af det 18:e årh. kunde köpas för ringa summor,
betinga nu pris, som förefalla otroliga. Hans allra
flesta arbeten finnas i England, och högst få äkta
målningar af honom träffas i andra länders samlingar.
Nationalmuseum eger en Park med tre personer, signerad
med C:s namn, men signaturen är säkerligen falsk.
(O. G-g.)
Cuirassier [kuirasie’], fr., kyrassiär (se d. o.).
Cuivre poli [kui’vr påli’], fr.,"förkortning af cuivre
jaune poli, d. v. s. polerad mässing. Uttrycket
användes som beteckning för en koppar-zinklegering
af tombaksartad natur, med hvilken äkta brons
imiteras för en mängd galanterivaror (skriftyg,
porträttramar o. d.). Från Paris, där föremål af
cuivre poli på 1870-talet först kommo i handeln, spred
sig fabrikationen af sådant kram snabbt, särskildt i
Tyskland, men till följd af modets växling äro dylika
varor åtminstone i Europa numera ej så efterfrågade.
G. H-r.
Cujacius. Se Cujas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
