Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 855-856 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Crépy - Créqui - Cres - Cresc. - Crescendo - Crescentia - Crescentini - Crescentius - Crescimbeni - Crespo, Jouaquin, president i Venezuela - Crespo, Antonio Candide Goncalves, portugisisk skald - Crespy - Crest, hjälmprydnad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Valois. 4,450 inv. (1901). Ruiner efter ett
gammalt slott; flera kyrkor och medeltida hus
erinra om stadens forna betydenhet. Odling af
sockerbetor. - 2. C.-en-Laonnais [-ä-lana],
by i franska depart. Aisne (Bourgogne). 1,481
inv. (1901). Historiskt märkvärdig genom den
där 18 sept. 1544 afslutade freden mellan Frans
I och kejsar Karl V.

Créqui [kreki], fransk adlig
släkt, känd redan under 1000-talet. Den mest bekante
medlemmen är François de Bonne de C., fransk marskalk,
f. 1623. Han förde
1667 befäl öfver en kår i Luxemburg och blef
för sin tappra hållning
1668 marskalk. 1670 eröfrade han Lothringen.
Då han 1672 vägrade att tjäna under Turenne,
blef han för korttid aflägsnad. 1675 blef han
af den kejserlige generalen hertig Karl af
Lothringen slagen vid Conz och måste s. å.
gifva sig fången i Trier.

1677 fick han befälet öfver Rhen-armén, gick öfver
Rhen samt intog Freiburg och vann stort byte. 1684
intog han staden Luxemburg efter en fruktansvärd
bombardering och eröfrade s. å. Trier. Död 1687.

Cres [tjres], kroatiska namnet på Cherso.

Cresc., förkortning för crescendo.

Crescendo [kreje’ndå], it. (af lat. crescere, växa),
mus., tilltagande i tonstyrka. Uttryckes äfven genom
tecknet <. Sångröster samt blås- och stråkinstrument
ha crescendot fullständigt i sin makt, i det att
de kunna låta tonen svälla ut; denna förmåga felas
pianofortet, på hvilket crescendo därför endast genom
gradvis starkare anslag kan frambringas. Orglar
förses numera med crescendodrag ("svällare"). I
orkestern åstadkommes crescendo dels därigenom att
allt flere instrumenter träda till, dels genom växande
tonstyrka i spelandet af de olika instrumenten.
E. F-t.

Crescentia L., bot., växtsläkte af
fam. Bignoniaceæ. Det omfattar endast ett fåtal
arter, alla träd, från Amerikas tropiska delar. Bland
dem är C. cujete L., kalabass-trädet, hvars frukter
("kalabasser") användas på flera sätt, synnerligast
till förfärdigande af åtskilliga slags kärl och
husgerådssaker. Namnet "kalabasser" nyttjas äfven om
dessa. Frukterna äro stora, rundade och likna pumpor
samt hafva vid mognaden ett hårdt, vedartadt skal,
som nyttjas till ofvan omtalade ändamål. Fruktens saft
användes som läkemedel. Frukterna af en annan art,
C. alata H. B. K., tecoma-te, inhemsk i Mexico och
länge odlad på Filippinerna, stå i högt anseende som
medel mot bröstsjukdomar. Äfven frukterna af ett slags
gurkväxt (Lagenaria) kallas kalabasser och nyttjas
på samma sätt som kalabassträdets, till förfärdigande
af dryckeskärl, flaskor o. d. Ldt. (G. L-m.)

Crescentini [-jen-j, Girolamo, italiensk
kastratsångare, f. 1762, innehade från 1785 den ena
anställningen efter den andra i en mängd af Italiens
större städer äfvensom i London, Wien och
Lissabon, tills han 1805 kallades till Paris af Napoleon,
som öfverhopade honom med utmärkelser. Död
som sångdirektör vid konservatoriet i Neapel
1846. Hans röst var en mezzosopran, hvilken
beskrifves såsom utmärkt genom skönhet, böjlighet
och rörande uttryck. C. komponerade arior och
utgaf Raccolta di esercizj per il canto (1811),
en samling nyttiga och brukliga solfeggier.
A. L.

Crescentius [krejä’n-], en romersk patricisk
ätt. Släktens berömdaste medlem är Johannes C. Hans
fader hade varit patricius i Rom, men 981 blifvit
fördrifven. Själf lyckades Johannes C. vinna
samma ställning 985 och härskade sedan under
tio år i staden. Vid kejsar Otto III:s ankomst
till Rom 996 hyllade han visserligen denne, men
knappt hade kejsaren tågat bort, förrän C. ånyo
ryckte till sig makten, och 997 lät han välja en ny
påfve, Johannes XVI, i st. f. den af Otto insatte
Gregorius V. Följande år kom kejsaren ånyo till
staden. C. försvarade sig hårdnackadt på fästet
San Angelo, men blef slutligen tillfångatagen
och halshuggen 29 april 998. Hans son, som
äfvenledes bar namnet Johannes C., svingade sig
1002 upp till patricius i Rom och lyckades trots
långvariga fejder med de närboende grefvarna af
Tusculum häfda sin ställningtill sin död, 1012.
T. H-r.

Crescimbeni [krejim-], _{Giovanni Maria de}, italiensk
skald och litteraturhistoriker, f. 1663, d. 1728,
skref redan som gosse en latinsk tragedi och blef
1679, således vid sexton års ålder, juris doktor. -
C:s förnämsta arbete är Istoria della volgar poesia
(1698; ofta omtryckt), hvilket innehåller rikhaltiga
uppgifter.

Crespo, Joaquin, president i Venezuela, f. 1845, af
blandad neger- och indianras, var under Guzman Blancos
diktatur i Venezuela till namnet president 1884-86,
trädde 1892 i spetsen för det författningstrogna
partiets, de s. k. legalisternas, resning mot den
efter diktatur sträfvande presidenten Palacio,
störtade denne och erhöll själf högsta makten,
till en början ej med namn af president. Han
genomdref därefter en författningsändring, som
ökade presidentens ämbetsperiod till 4 år, och
innehade sedan presidentvärdigheten mars 1894-mars
1898. Under hans ämbetstid inträffade 1895 den
gränstvist mellan Venezuela och Brittiska Guyana,
som hotade att framkalla en väpnad konflikt mellan
Förenta staterna och England. C. anförde hösten 1898
regeringstrupperna i ett då utbrytande inbördeskrig
samt blef, sedan han nedslagit insurgenternas makt,
dödligt sårad i en af de sista skärmytslingarna och
afled kort därefter. Se Venezuela, historia.

Crespo, Antonio Candido Goncalves, portugisisk skald,
f. 1846 i Rio de Janeiro, blef 1875 juris doktor
i Coimbra, egnade sig därefter åt journalistik och
invaldes 1879 i cortes. Död af bröstsjukdom 1883. Med
diktsamlingen Miniaturas (1870; 2:a uppl. 1875)
ställde sig C. i främsta ledet af portugisiska lyriker
genom känslans friskhet och djup, en älskvärd humor
och diktionens rikedom. Samlingen Nocturnos (1882)
rönte ett ännu varmare mottagande. Tillsammans med
sin litterärt begåfvade hustru, Maria Amalia de
Carvalho, skref C. barnberättelserna Contos para os
nossos filhos (1882).

Crespy [krepi]. Se Crépy.

Crest [kre;st], eng. (af lat. crista), hjälmprydnad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>