Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 707-708 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coquelin, franska komiska skådespelare - Coquerel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Coquelin [kåklä’], franska komiska skådespelare.
- 1. Benoît Constant C., kallad C. aîné
("C. den äldre"), f. 23 jan. 1841 i Boulogne-sur-mer,
bagarson, hade Begnier till lärare vid konservatoriet, debuterade 1860 med
framgång på Théâtre français och befordrades redan 1864 till societär vid
denna scen. Han tycktes skapad till att tolka Molières betjänter, en
Scapin, Alain o. s. v., utmärkte sig äfven såsom Figaro
och behärskade med tiden en mängd olika karaktärsroller. Till följd af
tvistigheter med Théâtre français angående rättigheten
att uppträda utom densamma lämnade han 1886 denna
scen och företog med egen god trupp under tre år
turnéer i Europa och Amerika. C. tillhörde ånyo
Théâtre français 1890-92, tog 1895 engagemang
vid Sarah Bernhardts Renaissance-teater
och var från 1897 några år administratör vid
Porte-Saint-Martin-teatern. Vidsträckta konstresor
har han fortfarande företagit och därunder gjort
sitt namn berömdt i fyra världsdelar. Sverige har han
besökt tre gånger (1881, 1889 och 1903). - Genom den
lifsvärme, som genomströmmar hans framställningar,
har C. eröfrat sig en af de främsta platserna bland
samtidens skådespelare, fastän uttrycksmedlen icke
äro de fördelaktigaste, i det att han är kortväxt och
har ett föga vackert ansikte samt en ganska skarp,
smattrande röst. Frodigheten i hans komiska fantasi
och muntra humör har till motvikt ett skarpt förstånd
och en tidigt skolad stilkänsla. Hans minspel är
ytterst rörligt, replikbehandlingen naturlig och ej
sällan genialisk; ypperligt funna smådrag göra hans
figurer lifslefvande. Till hans mest karakteristiskt
gjorda roller höra för öfrigt hans dråpligt ogenerade
Mascarille i "Les précieuses ridicules", Tartuffe,
som han gör till en afgjordt komisk figur, Gringoire,
där han låter ett känslofullt rörande drag spela
starkt in, Hertigen af Septmonts i "L’étrangère",
Don Annibal i "L’aventurière", Destournelles i
"Mademoiselle de la Seiglière" samt Cyrano de
Bergerac i Rostands liknämnda drama, där han med
styrka framhåller rollens patetiska element. C:s
föredrag af patriotiskt eldande och tröstande
stycken under krigsåret 1870-71 ledde till ett
varaktigt vänskapsförbund mellan honom och statsmannen
Gambetta. C. har äfven framträdt som skriftställare,
med bl. a. L’art et le comédien (1880), Les comédiens
par un comédien (1882), L’art de dire le monologue
(1884, tills, med brodern Ernest) och L’art du
comédien (1894).

2. Ernest Alexandre Honoré C., den föregåendes broder,
kallad C. cadet ("C. den yngre"), f. 1848, genomgick
likaledes konservatoriet i Paris, debuterade 1867 på
Odéon-teatern, anställdes 1868 vid Théâtre français
och har sedan 1879 varit societär därstädes. God
komiker, har C. genom sin verve och kvickhet
vunnit bifall både inom den klassiska repertoaren
och i moderna roller. Han är dessutom en ypperlig
framställare af monologer,
bland hvilka flera skrifvits enkom för honom, och
har författat bl. a. Le monologue moderne (1881)
och Le rire (1887).

3. Jean C., den förstnämndes son, f. 1865, utbildade
sig under faderns ledning i dennes roller, tillhörde
1890-92 Théâtre fraçais, 1894-97 Renaissance-
och 1898-1903 Porte-Saint-Martin-teatern samt blef
sistnämnda år meddirektör vid Gaité-teatern, alla
i Paris. E. F-t.

Coquerel [kåkrä’1], 1. Athanase Laurent Charles C.,
fransk protestantisk predikant och teolog, f. 1795,
blef 1816 prästvigd i Montauban samt kallades 1818
som predikant till Amsterdam och 1830 till Paris,
i hvars protestantiska konsistorium han invaldes
1833. Åren 1830-33 utgaf han "Le protestant"
och 1834-36, tillsammans med Artaud, "Le libre
examen", i hvilka båda tidskrifter han med samma
oförskräckthet som från predikstolen förfäktade
den fria forskningens berättigande på det religiösa
området. 1841 uppsatte han tidskriften "Le lien" i
syfte att åstadkomma en försoning mellan det ortodoxa
och det frisinnade partiet i Frankrikes reformerta
kyrka. Efter februarirevolutionen (1848) invaldes
han i nationalförsamlingen, där han slöt sig till de
moderate republikanerna, och 1849 blef han medlem af
lagstiftande församlingen. Efter statskuppen 1851 höll
han sig aflägsnad från det politiska lifvet. C. var
en mycket produktiv homiletisk författare och en
af sin tids förnämste predikanter. Död 1868. -
Bland hans arbeten må nämnas Biographie sacrée
(1825-26), Histoire salute ou analyse de la bible
(1839), Réponse au livre du docteur Strauss: La vie de
Jesus (1841), Orthodoxie moderne (1842), Christologie
(1858) och Sermons (1842-56). På svenska finnes "Den
andra döden och de eviga straffen. Tvänne predikningar
öfver Joh. uppenb. 2: 11" (1864).


2. Athanase Josué C., den föregåendes
son, fransk protestantisk predikant och teolog, f.
1820, studerade i Genève och blef sedan
protestantisk präst i Nîmes. 1847 utnämndes han till aumonier vid collège
Chaptal och anställdes 1850 som vice pastor vid en församling i Paris. Till
följd af en uppsats om Renans "Vie de Jésus" blef han på en presbyterialsynod
(1864) förbjuden att utöfva det prästerliga ämbetet. Denna åtgärd
framkallade en liflig strid mellan det ortodoxa och det liberala
partiet, hvilket senare satte C. i tillfälle att
fortsätta sin verksamhet som predikant, i hvilken
egenskap han var mycket rikt begåfvad. Äfven
som teologisk skriftställare hade han en betydande
och inflytelserik plats bland sina samtida.
Efter sin fader öfvertog han redaktionen af "Le
lien". Han var dessutom en bland medarbetarna
i "Nouvelle revue de théologie". Död 1875. C:s
förnämsta arbeten äro: Des beaux-arts en Italie
(1857), Jean Calas et sa famille (1858), La
Saint-Barthélemy (1859), Précis de l’église réformée

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>