Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 551-552 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Colney Hatch - Colo - Colobus - Colocasia - Colocynthin - Cologna - Cologne - Coloma - Colomb, Michel, fransk bildhuggare - Colomb, Philip Howard, engelsk amiral

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Colney Hatch [Wlui hä’tj], by i engelska
grefsk. Middlesex, 11 km. n. n. v. om
Londonbron, har ett 1847-49 byggdt stort
dårhus för 2,000 sjuka.

Colo., officiell
förkortning för Colorado.

Colobus, zool.
Se Koloberna.

Colocasia Schott, bot., växtsläkte
af fam. Araceæ. C. antiquorum Schott
(taro) odlas i varmare länder och är af stor vikt
för sina förtjockade, på stärkelse rika
rotstockar, hvilka nyttjas som födoämne.
Den härstammar från Ostindien samt odlas
öfverallt i tropikerna. Rotstocken innehåller
ett skarpt, giftigt ämne, som måste genom
kokning, rostning eller på annat sätt aflägsnas,
innan den kan förtäras. C. antiquorum, C.
affinis Schott, C. Wendlandii Engl., alla från
Ostindien, och C. indica Kth från Java äro praktfulla
bladväxter, som ofta odlas i växthus eller om sommaren
utplanterade på varma ställen i trädgårdarna.

Colocasia antiquorum.

G. L-m.


Colocynthin (Kolocynthin),
bot. farm. Se Citrullus och
Kolokvint.

Cologna [kalå’nja], C. Veneta, stad i italienska
prov. Verona, med gammal ringmur och en kyrka med
målningar af Paolo Veronese. Silkesodling och liflig
handel. Omkr. 3,000 inv.

Cologne [kålå’nj], det franska namnet på staden
Köln. _

Coloma, Luis, spansk romanförfattare och jesuit,
f. 1851 i Jerez de la Frontera, ingick först i
sjökrigsskolan i San Fernando, men inskref sig
några år därefter i juridiska fakulteten i Sevilla,
där han samvetsgrant skötte sina studier och aflade
examen. Under vistelsen i Sevilla gjorde han sig
bemärkt som fulländad sällskapsman, delande sin
tid mellan juridik, litteratur och galanteri. I
doña Gertrudis Avellanedas och Fernán Caballeros
salonger var han en trägen gäst, och den senare hade
stort inflytande på hans första litterära försök. En
vändpunkt i C:s lif inträdde 1874, då han i sin bostad
anträffades lifsfarligt sårad af en revolverkula
- om till följd af attentat, själfmordsförsök
eller olyckshändelse är ännu insvept i dunkel. Då
han lämnade sjukbädden, inträdde han omedelbart i
jesuitorden och var vid 30 års ålder en predikant
af stort anseende i Madrid. Men efter att i en af
aristokratiens kyrkor ha gjort ett skarpt anfall på
aristokratiens lif, förpassades han plötsligt till ett
jesuitkloster i Guipuzcóa, där han ännu vistas. C:s
litterära mission synes bestå i gisslandet af den
spanska aristokratien, och han gör det med talang och
skärpa. Under en realistisk form och i ett kärnfullt
språk vill han häfda de religiöst etiska krafven,
och han har därför särskildt inom de frommes läger
en stor läsekrets. Af hans många "cuentos" äro Juan
Miseria och Solace de un estudiante inspirerade af
Fernán Caballero; 1887 utkom Colección de lecturas
recreativas, och därefter följde andra cuentos,
såsom Del nalural, Las conspiradoras, Cain, Paz á los
muertos!, Por un piojo... och Cuenlos para niños. 1891
utkom i bokform romanen Pequeñeces ("Bagateller",
1894), som utgått i flera
stora upplagor och vunnit en kolossal spridning,
närmast på grund af att där porträtterats kända
personer inom aristokratien, som hudflängas. Ingen
roman i Spanien har under de sista 30 åren väckt en
sådan sensation, framkallat så mycken beundran och
harm och gifvit anledning till så många följdskrifter:
af Valera, Emilia Pardo Bazán, Bobadilla, Balart,
Castelar, Leopoldo Alas m. fl. Till sist att anteckna
är Retratos de antaño (1895), biografiska studier
öfver 18:e århundradets Spanien och Frankrike,
af högre litterärt värde än sensationsromanen
"Pequeñeces". Se uppsats af A. H. i Svensk tidskrift
1895. Ad. H-n.

Colomb [kala’], Michel, fransk bildhuggare,
f. omkr. 1430 i Tours, d. 1514, tillbragte större
delen af sitt lif i Tours, där han arbetade vanligen
med biträde af sina brorsöner Guillaume Regnault
och François. Uppfostrad under sengotiken och med
sin konst fotad på denna, reste han i yngre år och
studerade äldre mästares arbeten, särskildt Claux
Sluters i Dijon, som han besökte redan 1445. I
Bourges var han 1467 och anges redan då såsom "Regni
Franciæ supremus sculptor". I Tours blef sedan
hans mål under en lång lefnad att, omgifven som han
var af italienskt inflytande, söka sammansmälta den
gammalfranska uppfattningen med den utvecklade teknik
och de antika element, som italienarna medförde. Om
hans ungdomsarbeten är föga kändt; dock finnas några
plastiska verk, som anses härstamma från hans yngre
dagar, nämligen en del madonnabilder och ett par
märkliga verk i Louvre: grafbilderna af Louis Poncher
och af hans fru Roberte Legendre. Tre stora, fullt
säkra verk återstå, hufvudsakligen utförda af C. i
hans ålders dagar (1502-12). Det första är en grafvård
öfver hertig Frans II af Bretagne, som drottning
Anna af Bretagne lät uppsätta öfver sin far och sin
mor, Margareta af Foix, i karmelitkyrkan i Nantes
(1502 -07). En samtida tusenkonstnär, Jean Perréal,
fick i uppdrag att komponera resning och ornament;
figurerna äro C:s verk - liggande figurer af de döde
samt i hörnen af vården de fyra kardinaldygderna,
alla i god stil, med fransk-gotisk karaktär, men
med en viss fläkt af humanism och renässans från
Italien. - Det andra är det verk af C., som anses
för hans förnämsta, S:t Georg med draken, relief
från Gaillons slott, beställd af kardinal George
d’Amboise för slottskapellets högaltare, med en
omfattning af fina pilastrar och entablement af
fris och kranslist i äkta renässans af Jeronimo da
Fiesole, skolans dekoratör (1508, nu i Louvre). -
Det tredje är en grafvård öfver hertigen af Savojen,
Filibert den sköne, i kyrkan i Brou (dep. Ain),
hvilken vård i det närmaste var färdig vid C:s
död. Jfr Louis Gonse, "La sculpture française" (1895).
C. R. N. (O. G-g.)

Colomb fkäuMåm], Philip Howard, engelsk amiral,
f. 1831, kom i sjötjänst 1846, deltog såsom sjökadett
och underlöjtnant i örlogsexpeditioner till Stilla
hafvet (1849-51) och Burma (1852-53) samt i en
arktisk expedition med "Phœnix" 1854. stred som
löjtnant vid Sveaborg under Krimkriget, uppfann 1861
det än i bruk varande systemet med blinksignalers
afgifvande (Colombs "flashing signals"), var flera
gånger flaggadjutant och omarbetade 1864-66 alla
signalsystemen inom engelska flottan. Commander 1863
och captain 1870, var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>