Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 1499-1500 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cerneringskår ... - Cervera - Cervera y Topete, don Pascual - Cervia - Cervicornia, zool. Se Benhornsdjur. - Cervidæ, zool. Se Hjortdjuren. - Cervikal (af lat. cervix, nacke). - Cervin, Mont (it. Monte Cervino). Se Matterhorn. - Cervin, en urspr. dansk släkt - Cervin. 1. Frans C. - Cervin. 2. Karl Gustaf C. - Cervin-Stéenhoff, Nikolaus Johan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1867), subkontrabas (1873). Dessutom konstruerade
han 1846 en tonväxelmaskin l. piston och sedermera
åtskilliga slaginstrument sådana som kyrkpukor (1876)
samt brandsignals- och klocktriangel (1878). Firman,
som numera innehafves af C:s två söner, försänder sina
fabrikat till alla världsdelar och drifver äfven ett
klockgjuteri. En filial är inrättad i Kijev.

Cervera, gammal stad i "spanska prov. Lérida
(Katalonien), vid en flod af samma namn. 4,350
inv. (1900). 1714 upprättades där af Filip V ett
universitet, hvilket sedan flyttades till Barcelona.


Cervera y Topete, don Pascual, spansk amiral, f. 1839,
hade bakom sig en lång och förtjänstfull militär bana,
då han vid spansk-amerikanska krigets utbrott 1898
fick öfverbefälet öfver en spansk eskader, som skulle
afgå till Cuba. C. uppnådde 19 maj, efter en svår
färd öfver oceanen, lyckligt hamnen Santiago de Cuba,
men blef där snart instängd af en amerikansk eskader
under amiral Sampson, och vid ett försök att bryta
sig ut förlorade han 3 juli s. å. hela sin flotta och
togs själf till fånga. Efter krigets slut ställdes
C. inför en krigsrätt, som emellertid frikände honom
från allt ansvar för utgången af det olyckliga slaget.

Cervia [tje’r-], stad i italienska prov.Ravenna vid
Adriatiska hafvet. Omkr. 2,000 inv. (1901; som kommun
7,942). Biskopssäte. Saltverk (Valle di Cervia).

Cervicornia, zool. Se Benhornsdjur.

Cervidæ, zool. Se Hjortdjuren.

Cervikal (af
lat. cervix, nacke). 1. Hvad som hör
till eller har afseende på nacken, användes
i ordsammansättningar, t. ex. cervikal-kotor,
cervikal-muskler, cervikal-nerver. - 2. Hvad som
har afseende på lif moderhalsen, i sammansättningar,
t. ex. cervikal-kanalen, cervikal-katarr.

Cervin [-vä7], Mö n t (it. Monte Cervino). Se M
ätter horn.

Cervin, en urspr, dansk släkt vid namn Hjort, som
på 1600-talet öfverflyttade till Sverige. Namnet
latiniserades sedan till Cervinus och
försvenskades slutligen till C.

1. Frans C., borgmästare, politiker, f. 2 jan. 1705
i Fulltofta prästgård i Skåne, blef efter studier vid
Lunds universitet 1725 stadskassör och 1732 rådman i
Landskrona samt 1740 borgmästare i Karlshamn. På denna
post verkade han till 1780 och afled i sistnämnda
stad 3 juli 1789. Liksom så många af sina kolleger
fick C. af sin stad uppdraget att representera den
i borgarståndet, där han från 1734 hade plats vid ej
mindre än elfva riksdagar. Han gjorde sig därvid känd
som en af de mera dugande kämparna för den vanligen
fåtaliga möss-minoriteten, som plägade hedra honom med
sina röster vid talmansvalen. Att han uppskattades
äfven af motståndarna, visar sig af hans insättande
i sekreta utskottet vid 1751 års riksdag. Vid 1760
års riksdag insattes han i den s. k. nordencrantzska
växelberedningen, som hade att afgifva utlåtande
öfver dennes arbete om anledningen till kursens
stegring och botemedlen däremot, och vid 1765-66 års
riksdag, då mössorna hade öfvervikt i alla stånd,
hade C. säte i såväl sekreta utskottet som den vid
särskildt detta riksmöte viktiga bankodeputationen,
hvilken utförde räfsten mot växelkontoren. Vid 1769
års riksdag hänvisades han åter af förhållandena att
taga plats i oppositionen och motarbetade ifrigt
den s. k. säkerhetsakten, hvilken afsåg att komma
till lifs de värsta utväxterna af frihetstidens
mångvälde. Vid sin sista riksdag 1771 hade han
som en naturlig konsekvens af sitt partis mödosamt
tillkämpade majoritet åter plats i sekreta utskottet,
där han dock mindre än förut träder i förgrunden.
V. M.

2. Karl Gustaf C., den förres sonsons son,
finansman, f. 26 sept. 1815 på Ulfsåkraholm i
Värend, d. 14 juni 1899 i Stockholm, härstammade
på fädernet från en gammal dansk släkt Hjort,
hvilket namn omkr. midten af 1600-talet
latiniserades till Cervinus (Cervin). C. blef
1831 student i Lund, tog kameralexamen därstädes
1832 och hofrättsexamen i Uppsala 1835, utnämndes
till vice häradshöfding 1844 och tjänstgjorde i
justitierevisionsexpeditionen till 1856, då han,
nyss utnämnd till protokollssekreterare i k. m:ts
kansli, tog afsked från ämbetsmannabanan. C. hade
nämligen fått smak för affärslifvet, åt hvilket han
samtidigt hade egnat sig i egenskap af ombud för dels
Smålands m. fl. provinsers, dels Mälarprovinsernas
hypoteksföreningar. Efter den svåra penningkrisen
1857 uppdrogs åt C. jämte dåv. kommerserådet
Willerding att afsluta ett utländskt statslån å 12
mill. kr. Alltifrån denna tid idkade C. en alltmer
utvidgad bankirrörelse i Stockholm och afslöt dels
ensam, dels i förening med olika bankinrättningar
en mängd kontrakt angående lån till staten samt till
städer, kommuner, enskilda järnvägar och industriella
bolag. Han kan anses vara den, som inom vårt land
skapat ett inhemskt fondsystem. En nitisk och gagnande
verksamhet utöfvade C. äfven inom Stockholms läns
hushållningssällskap, hvars förvaltningsutskott han
tillhörde under 25 år. Han blef hedersledamot af
nämnda hushållningssällskap och erhöll dess medalj
i guld. C. stiftade 1862 Stockholms läns sparbank
och var till 1888 dess styrelseledamot; delegarnas
insättningar i denna bank uppgingo vid nyåret
1905 till 15 mill. kr. C. var 1850-75 medlem och
kassaförvaltare i allmänna barnhusets direktion. 1873
invaldes han i Landtbruksakademien. Bankirrörelsen
öfvertogs efter C. af sonen Karl C., f. 1850.

Cervin-Stéenhoff, Nikolaus Johan, K. G. Cervins
syssling, skriftställare, f. 19 juni 1805 i
Karlshamn. Han tillhörde släkten Stéenhoff, men upptog
namnet Cervin efter sin moder. Han blef student
i Lund 1822, filos. doktor 1829 och tjänstgjorde
därefter som kanslist i krigsexpeditionen till
1834. Prästvigd i Lund 1836, blef han 1854 predikant
vid cellfängelset i Karlshamn och 1863 kyrkoherde
i samma stad efter att hafva blifvit teol. doktor
i Erlangen 1862. Död i Karlshamn 7 jan. 1879. -
Den svenska teologiska litteraturen riktade C. genom
förtjänstfulla öfversättningar af teologiska arbeten,
bl. a. skrifter af M. Luther, H. Müller, F. Delitzsch,
M. F. Roos och H. Karsten. Äfven på det vittra området
gjorde han sig känd, förnämligast genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>