Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 1481-1482 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ceratites ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Beståndsdelarna sammansmältas, blandas med hvarandra,
silas genom linne och utgjutas i tunt lager, i kapslar
eller papperslådor lör att svalna. Sjunde upplagan
af svenska farmakopén upptog tre slag af cerat:
ceratum album, hvitt cerat, ceratum flavum,
gult cerat, samt ceratum rubrum, rödt
cerat, som färgades rödt medelst barken af alkannarot.
Detta cerat (hvars förnämsta beståndsdel var med
bensoe försatt, skiradt ister, s. k. axungia benzoata)
kallades af allmänheten vanligen "mun-pomada",
emedan det oftast begagnades att stryka på sår och
sprickor å läpparna. Ceraterna äro numera uteslutna
ur farmakopén. I deras ställe användas vanligen
vaselin, lanolin e. d. O. T. S. (C. G. S.)

Ceratites De Haan . (af grek. keras, horn),
paleont., en i triassystemet förekommande ammonitform.
Se Ammoniter, fig. 2.

Ceratium, bot. Se Dinoflagellatæ och
Plankton.

Ceratodus Ag., zool., ett till lungfiskarna
(Dipnoi) hörande, särdeles märkvärdigt släkte, som
andas med både galär och lunga samt har ett fisklikt
utseende, långt bakåt belägna bukfenor och
kroppen klädd af breda, rundade fjäll, som täcka
hvarandra taktegelformigt. Yttre gälar saknas, bröst- och
bukfenor äro stora, lungan är enhetlig. De
egendomliga tandskifvor, med hvilka munnen är
väpnad, likna fullkomligt vissa i den s. k. musselkalken
af triasformationen anträffade fisktänder, som
man förr trodde hafva tillhört något slags haj.
Af denna orsak hade släktet C. (af grek. keras,
horn, och odus, tand), redan långt innan det
upptäcktes lefvande, fått sitt vetenskapliga namn.
Svårligen kunde man då ana, att ett djur, som annars var
samtidigt med för länge sedan försvunna djurformer,
ännu skulle lefva. Det upptäcktes på 1860-talet i
Queensland, i det tropiska Australien. Redan länge
hade detta märkliga djur varit kändt af infödingarna,
som kallade det "baramunda" (barramunda), och af
de engelske nybyggarna, som för smaken af det
läckra köttet gåfvo det benämningen lax ("salmon").

Ceratodus miolepis.

Till kroppsformen påminner C., liksom de andra
dipnoerna, något om ålen och tyckes, liksom denne,
för det mesta lefva på slammig botten och i dyiga
floder. Enligt den tyske naturforskaren Semons
iakttagelser andas C. både med gälar och lunga, men
är ett fullständigt vattendjur. När de stillastående
vattensamlingarna blifva öfvermättade af skadliga
gaser, beger sig fisken upp till vattenytan och
begagnar sig där af sin lunga i stället för gälarna.
Lungandningen är således hos C. ej, såsom hos en
annan lungfisk (Protopterus), en anpassning till ett
periodiskt lif på det torra, utan snarare till ett lif i
för andning odugligt vatten. Enligt samme forskares
undersökningar lifnär sig C. ej, som man förr
antog, af de växtdelar, som i stor myckenhet finnas i
dess tarmkanal, utan af den massa små vattendjur
(insekt-, fisk- och grodlarver, blötdjur, maskar,
kräftdjur), som lefvat på de förtärda växterna. Man
har särskilt två arter: C. forsteri och C. miolepis,
med en längd af intill 1,80 m. (Jfr Dipnoi.) Se
vidare Günther, "Description of Ceratodus" (1871),
och Semon, "Zoologische forschungsreisen in Australien"
(1891-93).
L-e.

Ceratonia Siliqua. Blombärande gren jämte frukt.

Ceratonia L., bot., växtsläkte af fam.
Leguminosæ, afd. Cæsalpinioideæ. Dit hör blott en enda
art, C. Siliqua L., johannesbrödträdet.
Detta, som förekommer vildt och odladt i Medelhafstrakterna,
är ett litet eller medelstort träd med ständig,
mörk grönska. Bladen äro parbladiga,
läderartade. Blommorna äro små, kronlösa och sitta i
klasar, som utbryta från sidan af grenar, bildade
ett föregående år. Frukterna äro tumsbreda, 3-8
gånger så långa som breda, med något krökta och
platta baljor. De affalla oöppnade och innehålla en
söt märg. I rått tillstånd begagnas de som näringsmedel
för människor och boskap. Frukten utgör
drogen fructus Ceratoniæ l. Siliqua dulcis och kallas
hos oss johannesbröd. Den har äfven medicinsk
användning och nyttjas rostad och mald som kaffesurrogat. Det var med baljor af
ifrågavarande växt ("draf"), som den förlorade sonen (jfr Luk. 15: 16) begärde att få
stilla sin hunger. Fröna tjänade fordom som viktmått för juvelerare (af keration,
det grekiska namnet på baljan, kommer ordet "karat"). Namnet johannesbröd härrör
däraf att, enligt sägnen, Johannes döparen närde
sig med frukter af detta träd, under det att han
vistades i öknen.
Ldt. (G. L-m.)

Ceratophrys, zool., hornpaddorna, ett till Anura
hörande, sydamerikanskt amfibiesläkte, som har stort
och bredt hufvud samt företrädesvis utmärker sig
därigenom, att ögonlocken äro utdragna till höga
spetsar och att hos somliga arter ett sköldlikt
benstycke är inlagradt i rygghuden, en sällsynt
företeelse hos de nakna amfibierna. Se vidare
Amfibier.
L-e.

Ceratophyllaceæ, bot., växtfamilj, som innefattar
blott ett släkte, Ceratophyllum L., med 2 arter i
Skandinavien. Dessa äro nedsänkta sötvattensväxter,
utan rötter, med kranssittande, upprepadt tvågreniga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>