Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 1355-1356 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cederborgh ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utbildning flera utländska resor. C., som efter sin
fader öfvertagit en juveleraraffär i Stockholm,
sysselsatte sig först med guldsmedsyrket och med
byggnadsverksamhet, men har alltifrån 1883 egnat sig
nästan uteslutande åt telefonväsendet.

Redan 1877
uppsatte han i Stockholm mellan sin guldsmedsbutik och sin bostad den
första för praktiskt bruk afsedda telefonledningen i Sverige, och då
sedermera Bellbolaget, som under ett par års tid efter amerikanskt
föredöme för synnerligen högt pris tillhandahållit allmänheten telefon,
icke kunde förmås att sänka sina pris, bildade C. i allmänhetens intresse
"Allmänna telefonbolaget i Stockholm",
hvilket konstituerades 13 april 1883. Den storartade
utveckling detta bolag under hans ledning undergått
är fullständigt enastående inom telefoniens
historia och har haft till följd, att detta svenska
bolag i utlandet alltjämt framhålles såsom ett
mönster för rationell telefondrift. Genom sin i bolagets
namn 4 febr. 1888 till regeringen ingifna, men för
telegrafverkets skull afslagna ansökan att medelst
ett interurbant telefonnät förbinda Göteborg, Malmö
och Sundsvall med Stockholmsnätet kan C. äfven
anses hafva gifvit impulsen till det storartade nät af
långdistansledningar, som sedermera anlagts af
staten. En lysande seger för den svenska
telefonindustrien hembar C., då han år 1900 i en skarp
konkurrens med de mest framstående utländska
telefonfirmor lyckades förvärfva koncessionerna för
uteslutande rätt till telefondrift i Moskva och
Warschau. C. har i dessa städer tillämpat sin stora
telefontekniska erfarenhet och skapat anläggningar,
som angifva höjdpunkten af nutidens telefonteknik.
Bland C:s många telefontekniska uppfinningar och
konstruktioner må framhållas konstruktionen (1890)
af kabeltrummor af cement, försedda med tuber
för kablarnas framdragande, hvilka trummor sedan
kommit till vidsträckt användning, bl. a. i Moskva
och Warschau. Då centralbatterisystemen i
Amerika läto tala om sig, var C. en bland de förste
telefontekniker i Europa, som insåg deras stora
betydelse, och den svenska telefonindustrien har i
väsentlig grad hans förutseende och energi att tacka
för att den vid detta kritiska skede höll jämna steg
med den amerikanska telefonindustrien. Likaså var
C. den förste, som på telefonanläggningar med
centralbatteri tillämpade det s. k. fördelningssystemet,
hvarigenom en anropande abonnent alltid kommer
till en ledig telefonist. Den icke minst betydelsefulla
delen af C:s verksamhet är att han inom
telefontekniken bildat en verklig skola af svenska
telefoningenjörer, hvilka både inom och utom
Sverige arbeta i telefonindustriens tjänst. Se vidare
Telefon.
Alfr. E–m.

Cederharts, farm., ett välluktande harts, som i
ringa mängd utsipprar från cederns stam. I forntiden
lär det hafva användts vid balsamering.
O. T. S.

Cederhielm, friherrlig ätt, härstammande från en
bonde Olof, hvilken 1615 från norra Jylland
inflyttade till Sverige. Olofs son, Johan Olofsson,
f. 1582, d. 1657 som borgmästare i Sala,
var tretton gånger riksdagsman. Tvenne söner till
honom, hvilka efter modern togo sig namnet Palm,
blefvo adlade, den ene 1682 med namnet Gyllenpalm,
den andre 1686 med namnet C. Den
sistnämnde, Germund C., f. 1635, d. 1719 som
f. d. landshöfding i Skaraborgs län, upphöjdes i
friherrligt stånd 1718.

1. Germund C., son af landshöfdingen
Germund C., f. 1661, blef 1681 häradshöfding i
Hanekinds med flera härads domsaga i Östergötland, 1699
assessor i Svea hofrätt och 1704 lagman, först i
Närke och några år senare i Östergötland. 1702
kallades C. till medlem af den stora lagkommissionen
och tog en verksam del i dess arbeten till 1716.
Vid sidan af dessa uppdrag erhöll han 1706
förtroendet att leda den unge holsteinske hertigen Karl
Fredriks uppfostran och förtfor därmed ända till
dennes myndighetsförklaring 1716. S. å. utnämndes
C. till landshöfding i Södermanland. Under
de ryska härjningarna på svenska kusten 1719
visade G. sig icke fullt vuxen denna post; han synes
alldeles hafva saknat förmåga att samla och leda
de allmogeskaror, som ville deltaga i provinsens
försvar, och ådrog sig på grund häraf ett strängt bannebref
från regeringen. 1723 utnämndes C. till
president i Göta hofrätt och återgick därmed till
domarämbetet, för hvilket han på grund af insikter och
oväld bättre passade. Vid riksdagen s. å. var C.
ordförande i ständernas kommission öfver
stämplingarna i bondeståndet, och 1725-27 deltog han
såsom ordförande i den västra finska kommissionens
välsignelsebringande och energiska arbete med att
ordna förvaltningen och befordra landskulturen i
Finland efter den förödelse, som öfvergått denna
landsdel under den stora ofreden. C. afled 1741.


2. Josias C., den föregåendes broder, riksråd,
f. 1673, ingick 1700 i kansliet, där han vann sin
utbildning såsom ämbetsman under ledning af Piper
och Hermelin och raskt befordrades från den ena sekreterarposten till
den andra. Från 1702 följde han Karl XII:s fältkansli under dennes
krigståg i Polen och Sachsen samt användes därunder äfven för tillfälliga
diplomatiska uppdrag. Det viktigaste af dessa var hans beskickning
till Dresden för att öfvervaka uppfyllandet från konung Augusts sida af
fredsvillkoren i Altranstädt. C. var äfven med
under fälttåget mot Ryssland, blef tillfångatagen vid
Poltava och måste vid sidan af sin förman Piper
gå med i tsarens triumftåg vid hans återkomst till
Moskva. Med undantag för några månader, under
hvilka C. på hedersord att återvända fick resa till
Sverige för att framföra tsarens anbud om fångarnas
utväxling, förblef C. i rysk fångenskap ända till
fredsslutet och återkom till Sverige först 1722.
Under den långa vistelsen i Ryssland hade han

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>