Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Castrén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfällig, sedermera såsom ordinarie medarbetare. I
Finsk tidskrifts grundläggning 1876 tog han del och
var medlem af dess redaktion till 1883. Tillika
sökte han att på historisk väg klargöra Finlands
ställning till det ryska kejsardömet. 1879 utgaf
han i detta syfte Finska deputationen 1808-1809;
andra uppsatser publicerades i tidningar och
tidskrifter. En samling af dessa historiska bidrag
utkom 1881-82 under titeln Skildringar ur Finlands
nyare historia. Första samlingen. Han gjorde sig
äfven bemärkt i det praktiskt politiska lifvet såsom
sekreterare i värnpliktsutskottet vid landtdagen
1877-78, såsom medlem af borgarståndet vid 1882
års landtdag, där han representerade Nykarleby,
samt såsom sekreterare eller medlem i särskilda
af regeringen tillsatta kommittéer. Anhängare
af den liberala meningsriktningen, deltog han i
redigerandet af det liberala partiets program. Efter
R. O. Lagerborgs död öfvertog han 1882 redaktörskapet
af Hälsingfors dagblad, men hans löftesrika bana
afbröts plötsligt genom döden 30 aug. 1883 å
hans egendom Degerö gård invid Hälsingfors. En
anslående stil förhöjer värdet af C:s skrifter.
3. M. G. S.
Castres [ka’str], arrondissemangshufvudstad i franska
depart. Tarn (Languedoc), vid floden Agout. 27,308
inv. (1901). C. har ett collège, en artilleriskola, en
handelsdomstol och ett bibliotek, många katolska och
evangeliska kyrkor samt mycket ansenliga fabriker för
kläde, pergament, papper och kopparvaror. - C. uppstod
kring ett där år 647 anlagdt benediktinkloster. Det
var en af hugenotternas hufvudorter och hade antagit
en republikansk författning, men kufvades 1629 af
Ludvig XIII.
Castries [kastri]. 1. Port-C. Se Carénage. -
2. Köping i franska depart. Hérault, 12 km. n. ö. om
Montpellier. 1,209 inv. (1901). Det var under
medeltiden ett baroni, som 1645 blef markisat och 1814
hertigdöme. Där föddes 1727 Charles Eugène Gabriel
de la Croix, markis de Castries (marinminister 1780,
marskalk 1783, d. 1801), hvars namn Lapérouse gaf åt
en af honom 1787 upptäckt vik i ryska Amurlandet,
s. om Amurs mynning, under 51° 28’ n. br., hvarest
ryssarna sedan anlagt Alexandrovsk.
Castriota, Georg, albanesisk nationalhjälte. Se
Kastriota.
Castro, Inés de, spansk hofdam hos den portugisiske
prinsen dom Pedros gemål Constanza. Efter
prinsessans död (1345) synes prinsen hafva ingått
hemligt äktenskap med Ines, som redan förut var
hans älskarinna. Hon födde honom fyra barn. Dom
Pedros fader, konung Alfons IV, önskade dock, att
sonen skulle gifta sig med en jämbördig furstinna,
och när sonen vägrade gå hans önskan till mötes,
lät han mörda Ines 1355. Sedan Pedro 1357 kommit på
tronen, förklarade han, att Ines varit hans lagliga
hustru. Han lät uppgräfva hennes lik och sätta det i
kunglig dräkt på tronen, och när rikets store hyllat
den döda genom att kyssa fållen af hennes klänning,
begrofs hon i det kungliga grifthvalfvet. Emellertid
betviflades äktenskapets rättmätighet och barnens
legitimitet. Den olyckliga Ines’ historia har ofta
blifvit poetiskt behandlad. En af de härligaste
episoderna i "Lusiaderna" af Camōes (3:e sången,
stanserna 119-135) innehåller en framställning af
hennes kärlekstragedi. Icke mindre än 10 portugisiska
bearbetningar för scenen äro kända. Bland
dem märkas Portugals första tragedi, J. Ferreiras
"Ines de Castro" (omkr. 1560), samt J. B. Gomes’
(d. 1803) sorgespel "Nova Castro".
Castro, João de, portugisisk fältherre och sjöfarande,
f. 1500 i Lissabon, deltog 1535 i Karl V:s fälttåg mot
Tunisien och 1540 i en expedition till Röda hafvet,
hvilket han beskref i ett i nautiskt hänseende
viktigt arbete, Roteiro (utgifvet senast af Andrade
Corvo 1882). 1545 utnämndes C. till ståthållare öfver
Portugals besittningar i Ostindien och vann som sådan
mycken ära genom sitt hjältemodiga försvar af Diu. Han
afled i Ormus i548. Se Andrada, "Vida de dom João de
C." (1651).
Castro, Guillén de. Se Castro y Belvis.
Castro, Agustin, mexikansk författare, f. 1722
i Córdoba (Mexico), d. 1790. Det är förnämligast såsom
litteraturhistoriker och öfversättare af latinska
skalder, som C. gjort sig ett namn. Hans förnämsta
arbeten äro Historia de la literatura mejicana, Las
odas de Sor Juana Inés de la Cruz. Vida del P. Alegre,
La Cortesiada, en episk dikt om Hernán Cortés, och
några öfversättningar. Ad. H-n.
Castro, Cipriano, venezuelansk politiker, f. 12
okt. 1858, började sin bana som mulåsnedrifvare, blef
sedan plantageegare i San Antonio och anstiftade där
i juli 1899 ett uppror mot Venezuelas regering. Med
en ständigt växande här drog han mot hufvudstaden,
Caracas, störtade presidenten Andrade i okt. 1899 och
lät följande år utropa sig till provisorisk president
samt 1901 till president. C. har ständigt haft att
bekämpa uppror, som han lyckats kufva endast genom
grymhet och mutor, och har flera gånger bragts
i konflikt med utlandet (se vidare Venezuela),
Representationen gaf honom 1904 diktatorisk makt för
ett år, men han har hittills (nov. 1905) icke lyckats
upphjälpa landets ställning vare sig inåt eller utåt.
Castro del Rio, stad i spanska prov. Córdoba
(Andalusien),vid floden Guadajoz. 11,821
inv. (1900). Yllemanufakturer, saltverk, gips och
kalkstensbrott.
Castro Feijó, Antonio de, portugisisk skald. Se
Feijó.
Castro Giovanni [djåvarnni], stad i italienska
prov. Caltanissetta (Sicilien). 25,826
inv. (1901). Svafvel- och saltproduktion. Staden är
byggd på en 997 m. hög bergskägla och på ruinerna af
det gamla Enna, hufvudsätet för Ceres’ dyrkan.
Castro Urdiales, stad i spanska prov. Santander,
vid Vizcaya-viken, med kastell och ringmur. 14,191
inv. (1900). Fiske och export af järnmalm.
Carstro Villari, kretshufvudstad i italienska
prov. Cosenza, vid Coscile. 9,138 inv. (1901). Gammalt
fäste från normannernas tid.
Castro y Belvis, Guillén de, spansk dramatiker,
f. 1569 i Valencia, d. 1631 i Madrid, var först
militär, åtnjöt stor ynnest af hertigarna af
Olivarez och Osuña, som gåfvo honom betydande
ekonomiska förmåner, men genom lättsinne och
stridslystnad förspillde C. snart både ynnest
och pengar samt hänvisades att lifnära sig af sin
penna. Hans författarverksamhet blef i hög grad
fruktbärande. Bland hans till omkring ett fyrtiotal
uppgående dramatiska arbeten finnas mästerverk inom
alla former af drama. Främst står Las mocedades y
las hazañas de Cid (sex akter i två af delningar;
den första, skildrande nationalhjälten Cids
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
