Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cantua ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lordlöjtnant på Irland, där han gjorde sig känd som
en synnerligen duglig och redbar administratör. De
vinnings!ystne hofgunstlingarna sågo i C. ett
hinder för sina egennyttiga planer och sökte
ständigt göra honom misstänkt hos konungen. C. slöt
sig i partistriderna rätt nära till Shaftesbury,
men misstrodde i det längsta hertigen af Monmouth
och sökte på andra sätt än genom stöd åt dennes
anspråk motverka vådorna af hertigens af York
tronbestigning. 1682 blef C. emellertid invecklad
i Monmouths konspirationer och insattes i Towern,
där han en dag i juli 1683 hittades med afskuren
strupe. Förmodligen hade han begått själfmord
i ett anfall af melankoli. Från C. härstafnma
senare bärare af titeln earl af Essex.
V. S-g.
Capella, astron., en stjärna af första storleken i
stjärnbilden Auriga. Se Kusken.
Capella, zool. Se Gemsen.
Capella, Martianus Minucius Felix. Se Martianus.
Capella, Galeazzo Flavio Capra, stundom kallad endast
Galeazzo, italiensk skriftställare och statsman,
f. 1487, d. 1537, var minister och diplomatisk
agent hos Frans Sforza, hertig af Milano. Han skref
bl. a. det värdefulla samtidshistoriska arbetet De
rebus nuper in Italia gestis et de bello mediolanensi
pro restitutione Francisci Sfortiæ II ab anno 1521
usque ad annum 1030 (1532).
Capellari, Bartolommeo Alberto, påfven Gregorius
XVI:s ursprungliga namn.
Capelle, Jan van de, holländsk marinmålare, f. 1625
i Amsterdam, d. där 1679, var en mästerlig skildrare
af strandpartier och hamnstycken, framställda såsom
lugna eller i sakta rörelse försatta vattenytor
med fartyg, allt insvept i en nordiskt dämpad och
dock sommarvarm ton och med öfverlägset utförda
molnformationer. Innehafvare af ett inbringande
färgeri, utöfvade han målarkonsten blott för nöjes
skull och var sannolikt autodidakt. Stor konstsamlare,
egde han bl. a. hundratals studier och teckningar
af S. de Vlieger, och tydligt är att denne på honom
öfvade ett stort inflytande, ehuru C. öfverträffade
honom och fullt uthärdar en ingående jämförelse med
den med rätta så berömde W. van de Velde d. y. C. är
i synnerhet i England väl representerad. Så finnas af
honom 5 taflor i Londons nationalgalleri, Kustscen,
Flodbild, med segelbåtar, Flodbild, med en befäst
stad på stranden (1650), Flodscen, med örlogsslup
och saluterande fartyg, samt Skepp till segels,
alla utmärkta för den yppersta naturpoesi. Likaså
återfinnes han i enskilda samlingar i England, såsom
i Bridgewater gallery, hos lord Northbrook och hos
markisen af Lansdowne. Utanför England har han ofta
varit förblandad med andra, t. ex. med Rembrandt;
så i Petersburgs Eremitage, och i Amsterdam
har en bild af honom länge gått för att vara af
S. de Vlieger. I Berlin, München och Wien finnas
signerade taflor af hans hand och i nationalmuseum
en utomordentlig målning, en af den holländska
afdelningens pärlor, Hamnstycke med speglande sjö
(dat. 1649). C. R. N. (O. G-g.)
Capellen, Theodorus Frederik, baron van C., holländsk
sjöofficer, f. 1762 i Nijmegen, kom i sjötjänst
1772 och deltog i en mängd sjöexpeditioner. 1792-93
utmärkte han sig såsom befälhafvare öfver åtskilliga
kanonbåtar mot
fransmännen. Efter nya sjöresor utnämndes C. till konteramiral
(schoutbynacht), men öfvergick 1799 med en del af
sina fartyg till engelsmännen och blef därför in
contumaciam dömd till döden. 1813 återvände han
emellertid till Holland och blef Viceamiral. När
holländska flaggan 1816 skymfades af Alger, utnämndes
C. till befälhafvare öfver holländska flottan i
Medelhafvet. Såsom sådan hade han en betydlig del i
den algeriska flottans och staden Algers uppbränning
samt de kristne fångarnas befrielse och erhöll
därför en offentlig tacksamhetsbetygelse af engelska
parlamentet. Därefter lefde C. i stillhet, blef 1822
hofmarskalk hos prinsen af Oranien och dog 1824.
Capellen, Georg, tysk musikteoretiker, f. 1869,
var några år ämbetsman i Lippe, men egnade sig
därefter uteslutande åt musikvetenskapen. Han
eftersträfvar särskildt en grundlig reform af
harmoniläran, och af sin "monism" på detta område (i
opposition mot H. Riemanns "dualistiska" mollteori)
förväntar han sig nya melodisk-harmoniska stilarter,
hvilkas berättigande han sökt visa bl. a. genom
sättningar af folkvisor, äfven japanska. Skr.:
Die musikalische akustik als grundlage der harmonik
und melodik (1903), Die freiheit oder unfreiheit der
töne und intervalle als kriterium der stimmführung
(1904, med bifogade analyser af Griegs musik), Die
abhängigkeitsverhältnisse in der musik (s. å.) m. m.
Capellini, Giovanni, italiensk paleontolog,
f. 1833 i Spezia, blef 1861 professor i geologi och
paleontologi vid Bolognas universitet. Han påvisade
tidigt vikten af den förhistoriska forskningen,
som slår en brygga från historia och arkeologi till
geologi och paleontologi; och såsom ordförande vid
italienska naturforskarmötet i Spezia 1865 gaf han
jämte G. de Mortillet uppslag till de internationella
kongresserna för förhistorisk antropologi och
arkeologi, af hvilka han bevistat flera. C. har äfven
först fattat planen till de internationella geologiska
kongresserna. I vetenskapligt syfte har han genomrest
Europa och en stor del af Nord-Amerika. C. är till
sitt åskådningssätt evolutionist. Ett betydande antal
vetenskapliga skrifter af honom är offentliggjordt,
afhandlande t. ex. norra Apenninernas topografiska
geologi, Italiens tertiära däggdjur, diluviala
däggdjursfynd, fossila cetaceer o. s. v. Han har
i Bologna inrättat ett geologiskt museum. Såsom
därvarande universitets rektor presiderade han
vid universitetets 800-års-jubileum år 1888.
(A. Hng.)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
