Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Canada ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egendom af minst 4,000 doll. värde i den provins, för
hvilken de utnämnas. Underhuset (house of commons)
väljes af folket för 5 år, så att Quebec alltid skall
hafva 65 representanter och de öfriga provinserna
proportionsvis efter folkmängdens storlek vid hvarje
tioårscensus. På basis af 1901 års folkräkning och
enligt en lag af 1903 består det af 214 ledamöter,
nämligen 86 för Ontario, 65 för Quebec, 18 för Nova
Scotia, 13 för New Brunswick, 10 för Manitoba, 7 för
British Columbia, 4 för Prince Edward island och 11
för territorierna. Sålunda kommer l representant
på 22,688 inv. Valrätt till underhuset har hvarje
manlig medborgare, som fyllt 21 år, är egare eller
innehafvare af fast egendom till ett värde i stad
af 200-300 doll., på landet af 150 doll., eller har
en årlig inkomst af 300 doll., eller är son till en
person, som eger fast egendom till så stort värde,
att den ger både fader och son valrätt, eller är
fiskare och egare af fast egendom, som med båtar och
fiskredskap har ett värde af 150 doll. I territorierna
fordras ingen census. Talmännen i de båda husen hafva
i arfvode 4,000 doll. för år, öfriga medlemmar af
de båda husen 10 doll. om dagen t. o. m. 30 dagar
och för en session, som räcker längre än 30 dagar,
1,500 doll. samt i reseersättning 10 cents pr eng. mil
(23 öre pr km.). För hvarje dags frånvaro, utom för
styrkt sjukdomsfall, afdragas 8 doll. Parlamentets
befogenhet är ungefär densamma som kongressens i
Förenta staterna. Generalguvernören har en lön af
10,000 pd st. – Förbundets hufvudstad är Ottawa.
De sju provinserna hafva hvar sitt parlament
och sin förvaltning, i spetsen för hvilken
står en lieutenant-governor, som utses af
generalguvernören. Quebec och Nova Scotia ha
hvardera två kammare (legislative council och
legislative assembly), de öfriga provinserna blott
en kammare (legislatve assembly). Provinsernas
ställning till förbundet är ungefär lika med
de amerikanska staternas till Unionen. I Ottawa
finnes C:s högsta domstol (supreme court), som
är landets appellationsdomstol i civila och
kriminella mål, i mål mellan förbundet och någon
af provinserna samt, under vissa förutsättningar,
mellan dessa inbördes. Den består af en öfverdomare
(chief justice) och 5 assessorer, och från den
kan vädjas till privy council i England, utom i
kriminella mål. En exchequer court ("kammarrätt") har
uteslutande domsrätt i mål rörande penningefordran
på kronan eller dess ämbetsmän och är en kolonial
öfverdomstol i sjömål (court of admiralty). I hvarje
provins finnes en öfverdomstol (superior court}
och i allmänhet äfven grefskapsdomstolar (county
courts) med inskränkt domsrätt. Provinserna upprätta
själfva sina domstolar, men förbundsregeringen
utnämner och aflönar domarna. Polistjänstemän och
fredsdomare däremot utnämnas af provinsregeringarna.
J. F. N.
Försvarsväsende. C. är indeladt i 12
militärdistrikt. De aktiva trupperna utgjordes 30 juni
1904 af 1,312 man, infanteri, kavalleri, artilleri och
ingenjörstrupper. Dessutom underhåller Storbritannien
en besättning på sammanlagdt 1,803 man (1904–05)
i den starkt befästa, ytterst viktiga hamnstaden
Halifax, i Nova Scotia, samt 369 man (s. å.) i
den likaledes starkt befästa viktiga kolstationen
Esquimault i British Columbia. Därtill kommer den
aktiva milisen, 46,570 man och 9.398
hästar (1904). Alla brittiska undersåtar mellan
18 och 60 år tillhöra milisen, som är fördelad i
4 klasser. Första klassen innefattar ogifta män
mellan 18 och 30 år, andra klassen ogifta män
mellan 30 och 45 år, tredje klassen gifta män
mellan 18 och 45 år och fjärde klassen män mellan
45 och 60 år. Milisen rekryteras genom värfning och
lottdragning; tjänstetiden är tre år. Årliga antalet
reservister, som inkallas till öfningar på 8–16 dagar,
utgör omkr. 45,000. Samtliga milisreservtrupperna
beräknas till ungefär 200,000 man. Ytterligare
finnas vid pass 1,000 man beridna poliser i
Nordvästterritorierna. Den militära undervisningen
ombesörjes af två artilleriskolor, en kavalleriskola,
en skjutskola och fem infanteriskolor. Sedan 1876
finnes i Kingston en af förbundsregeringen upprättad
vetenskaplig militärskola, "The royal military
college", med 12 professorer. Krigsflottan består af
5 sjö- och 2 flodångare, och dessutom äro 13 engelska
krigsskepp förlagda till Nord-Amerika och Västindien
samt 7 till Stilla hafskusten. Utgifterna för C:s
härväsen belöpte sig under finansåret 1902–03 till
2,953,044 doll.
Litt.: Todd, "Parliamentary government in the british
colonies" (1880), Grant, "Picturesque C." (2 bd,
1884), Dawson, "Handbook for the dominion of
C." (s. å.) och "C. and Newfoundland" (1897),
Greswell, "Geography of the dominion of C. and
Newfoundland" (1890), Pike, "Barren ground of northern
C." (1892), Bourinot, "Parliamentary procedure and
parliament in C." (2:a uppl., s. å.), Wallace,
"Agricultural resources of C." (1894), Tyrrell,
"Across the sub-arctics of C." (1898), G. Johnson, "Le
C." (1900), och Buron, "Les richesses du C." (1904).
Historia. Enligt de isländske sagoförtäljarna skola
Bjarne Herjulfsson och Leif Eriksson, ättlingar af
de förste norrmännen i Grönland, i början af 2:a
årtusendet e. Kr. hafva upptäckt C:s kuster, som
de kallade Vinland, förmodligen det nuvarande Nova
Scotia. Upptäckten, antagligen okänd för Columbus
och senare upptäcktsfarare, fick inga praktiska
följder, men fem århundraden senare blef C. bekant
för Europa genom Giovanni Cabots (se d. o.) tvenne
resor samt portugiserna Gaspar och Miguel Cortereals
(se d. o.) färd utmed C:s östkust och i Hudson-sundet,
som de benämnde Rio Nevada. I dessa farvatten seglade
därefter oförskräckta basker och bretagnare, hvilka
senare, sannolikt 1504, gåfvo namn åt Cape Breton,
och fransmannen Denys, som 1506 upptäckte S:t
Lawrence-golfen. Det första koloniseringsförsöket
i C. gjordes 1518 af en fransman, baron de Lery,
hvars företag dock på grund af vidriga öden lämnat
få spår efter sig. Eggad af Spaniens och Portugals
koloniala framgångar, sände Frans I af Frankrike 1524
en expedition västerut under florentinaren Giovanni
da Verrazzano, som seglade längs Amerikas kust från
Florida till 50° n. br., tog allt herrelöst land i
besittning för Frankrikes räkning och kallade landet
"Nouvelle France". Den verklige upptäckaren af C. var
dock fransmannen Jacques Cartier, som genom sina
fyra resor dit (1534, 1535, 1541 och 1543) och sin
energiska verksamhet lade grunden till det franska
väldet i norra Amerika. Han knöt vänskapsförbindelser
med algonkin-indianerna, besökte huron-irokesernas
hufvudort, Hochelaga, som han gaf namnet Mont royal,
nu Montreal, och sökte på allt sätt draga kolonister från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
