Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bögildgaard ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kulturella sträfvanden i västra Norge, utgaf 1888
novellsamlingen
Fra Bergenskanten
och vardt följande år konservator vid Vestlandske
kunstindustrimuseum, hvars upprättande (1886) är
att tillskrifva hans initiativ och varma intresse
samt grosshandlaren C. Sundts storartade donationer;
sedan 1897 är han museets direktör. 1895 stiftade han
"Husflidsforeningen for Bergens by og stift". I
museets årsberättelser, som utgifvits sedan 1892, har
B. meddelat ett antal bidrag till konstindustriens
historia; han har därjämte utgifvit historiska
50-årsberättelser för Bergens kunstforening (1888),
för Bergens haandverkerforening (1895) och
Bergens arbeiderforening (1900)
och i åtskilliga monografier behandlat detaljer
från det forna bergensiska skråväsendet.
O. A. Ö.
Bögildgaard [bö’gilgår], en för straffade eller
vanartiga pojkar afsedd uppfostringsanstalt
vid Kjellerup, mellan Viborg och Silkeborg i
Danmark. Den inrättades 1830 efter Fellenbergs
mönster, står sedan 1852 under regeringens tillsyn
och får ett betydligt tillskott från staten, men
underhålles för öfrigt genom ersättning från de
kommuner, som pojkarna (omkr. 60) tillhöra. Pojkarna
undervisas, till konfirmationen, i landtbruk eller
något handtverk. Mer än 900 män, större delen från
Köpenhamn, ha uppfostrats där, och endast en mindre
del har urspårat.
E. Ebg.
Böhlau, Helene, tysk författarinna, f. 1859 i
Weimar, erhöll en vårdad uppfostran, som afslöts med
vidsträckta utrikes resor, särskildt i orienten. I
Konstantinopel ingick hon äktenskap med Omar-al-Kasjid
bej, men flyttade senare till München, där paret ännu
är bosatt. Bland hennes många noveller och romaner må
nämnas
Ratsmädelgeschichten (1888; 9:e uppl. 1904),
Der rangierbahnhof (1895; 6:e uppl. 1903),
Die recht der mutter (1897; 4:e uppl. 1903;
"Modersrätt", 1899),
Das halbtier (1899; 4:e uppl. 1902) och
Die kristallkugel (1903; 3:e uppl. 1904).
Böhl von Faber, Cecilia, spansk författarinna. Se Caballero.
Böhm, Jakob. Se Böhme.
Böhm, Theobald, tysk träblåsinstrumentmakare,
f. 1794 i München, var länge flöjtist i hofkapellet
därstädes och dog 1881. Han åstadkom (omkr. 1830)
en revolution i flöjttillverkningen, i det han utgick
från den tanken att icke applikaturens bekvämlighet,
utan de akustiska principerna för den bästa resonans
böra vara bestämmande för måttförhållandena. Han
gjorde flöjten betydligt större och koniskt
tillspetsad, gjorde de dittills helt små tonhålen
så stora, att fingerspetsen icke fullt täckte dem,
och bragte till fulländning klaffmekanismen, i det
han anbragte klaffarna på långa axlar.
Böhm. 1. Johann Daniel B., ungersk
bildhuggare och medaljgravör, f. 1794, studerade
i Italien, där han förvärfvade sig Thorvaldsens
vänskap, samt blef sedermera direktör för kejserliga
gravörakademien i Wien. Död 1865. Hans betydelse
som konstnär ligger icke endast i hans många utmärkta
medaljer och kaméer, utan äfven i det inflytande han
utöfvade på det yngre konstnärssläktet.
2. Sir Joseph Edgar B., den föregåendes son, engelsk
bildhuggare, f. 1834 i Wien, egnade sig med framgång
åt medaljgravyren, gjorde studieresor till Italien,
England och Paris samt bosatte sig 1862 i London,
där han vann stort anseende som bildhuggare. Död där
1890. Bland B:s verk äro
ryttarstatyer af Prinsen af Wales (i Bombay) och
Lord Napier (i Calcutta),
statyer af John Bunyan (i Bedford),
Thomas Carlyle (sittande),
Prins Albert (liggande; i S:t George’s chapel, Windsor),
General Gordon (liggande; i S:t Pauls-kyrkan),
Generalfältmarskalk Burgoyne (på Waterloo place, London),
John Russell (i parlamentshuset),
Charles Darwin,
Drottning Viktoria,
monument öfver kejsar Fredrik III (i Windsor)
och flera porträttbyster.
(G–g N.)
Böhm, Joseph, österrikisk violinist, f. 1795 i
Budapest, konserterade redan vid 8 års ålder med sin
fader, åtnjöt därefter handledning af fransmannen Rode
och uppträdde 1815 med stor framgång i Wien. Han var
1819–48 professor i violinspel vid konservatoriet
därstädes och 1821–68 därjämte förste violinist i
hofkapellet. Död 1876 i Wien. Genom konsertresor
utbredde B. sitt rykte som exekutör. Han var
framstående äfven såsom lärare; bland hans elever må
det vara nog att nämna Ernst, Joachim, Miska Hauser
och Rappoldi. B. komponerade ej mycket.
Böhm, Rudolf, tysk farmakolog, f. 1844 i Nördlingen,
idkade först hufvudsakligen fysiologiska och
patologisk-anatomiska studier, men har senare inom
den farmakologiska vetenskapen nått en af de främsta
platserna i Tyskland. Efter flera års lärarverksamhet
i Dorpat (sedan 1872) och Marburg (sedan 1881)
blef B. 1884 professor i farmakologi i Leipzig,
hvarest han undervisar både medicine studerande
och blifvande apotekare, såsom lärare synnerligen
framstående, såsom forskare outtröttligt flitig
och framgångsrik. Bland hans många vetenskapliga
arbeten må nämnas studier öfver hjärtgifter,
undersökningar öfver giftet hos åtskilliga giftiga
svampar, öfver kolhydratens betydelse för ämnesomsättningen,
öfver det amerikanska pilgiftet kurare, särskildt
dettas komplicerade kemi, öfver flera bandmaskmedels
kemi och verkningar m. m. B. har utgifvit
Lehrbuch der allgemeinen und speciellen arzneiverordnungslehre (1884; 3:e uppl. 1903),
behandlande läran om formerna för läkemedlens användning
och om receptkonst, vidare i förening med ett par
andra forskare en handbok om förgiftningar m. m.
Sedan 1882 är han medutgifvare af "Archiv für
experimentelle pathologie und pharmakologie".
C. G. S.
Böhm-Bawerk, Eugen von. Se Böhm von Bawerk.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
