Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 789-790 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byråkratism ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var någon tid handelsbiträde och sysslade på
lediga stunder med sigillgravyr. När han vid
faderns död ärft en liten förmögenhet, reste han
1803 till Stockholm, där han började sina studier
på konstakademien.

1809 vann B. akademiens stora
pris, åtföljdt af ett resestipendium, och i juni
1810 begaf han sig till Rom. Redan ett af de första
marmorarbeten, som han utförde därstädes, näml. Den
liggande backantinnan (i half kroppsstorlek), med
hvilket han äfven grundade sitt rykte, visade den
antikiserande riktningen af hans konstnärskap. Detta
verk, som han två gånger reproducerade (ett exemplar
i Uppsala universitets museum), ankom till Stockholm
1814. Två år därefter inträffade konstnären själf,
medförande fyra marmorstatyer: en Pandora, en Hygiea,
en Nymf och en Mars, på hvilken hufvudet ännu ej var
hugget. Kronprinsen Karl Johan köpte dessa arbeten,
bland hvilka det sistnämnda, hvars hufvud B. i största
hemlighet gaf Karl Johans drag, sedermera blef såsom
gåfva införlifvadt med Skoklosters samlingar. Under
sin vistelse i Stockholm 1816 utnämndes B. till vice
professor vid konstakademien, men återvände s. å. till
Rom, med beställning på statyer af Karl X, Karl XI och
Karl XII. 1821 gjorde han ett nytt besök i Stockholm,
och när han på hösten s. å. reste tillbaka till Rom,
tog han vägen öfver England och Paris. Många verk
från denna hans blomstringsperiod (1816-29) stannade
i utlandet, men ännu flera gingo till Sverige, där
han hade goda kunder såväl i konungen som i flera
af tidens magnater. Bland arbeten, som hitkommo, må
nämnas Venus och Amor (på Säfstaholm), Badande flicka
samt Den sofvande Juno med Herkulesbarnet vid bröstet
(Stockholms slott; en 1818 utförd reproduktion finnes
i nationalmuseum). 1829 återkom B. till Stockholm
och fullbordade där bl. a. de tre Karlarna (statyer i
marmor; Karl XI i Stockholms slott, Karl X och Karl
XII i artillerimuseet). Sistnämnda år uppsattes
hans Bellmans byst (af brons) på Djurgården och
Linnés sittande staty (marmor) i Uppsala botaniska
trädgårds orangeribyggnad. Vid denna tid utförde
B. äfven Harmonien och en altardekoration för
Linköpings domkyrka (1830-31), som framställer
Frälsaren jämte Tron, Hoppet, Kärleken. (Gipserna i
Skeppsholmskyrkan i Stockholm äro andra exemplar af
samma konstverk.) 1832 blef han ordinarie professor
vid konstakademien, men återvände s. å. till
Italien. Under de närmast följande somrarna vistades
han för det mesta i Carrara, där han hade eget hus och
ett eget, vinstgifvande marmorbrott. Där mejslade han
bl. a. statyerna Gustaf II Adolf och Karl XIV Johan
(båda i rikssalen på Stockholms slott) samt lät’
utföra en mängd arkitekturdetaljer, kandelabrar, vaser
m. m., hvilka han vid sin återkomst till Sverige 1838
sålde till konungen. I Stockholm dröjde han den gången
till 1844, då han af sin försvagade hälsa tvangs att
återvända till Rom. Där var han sysselsatt med
en större grupp, "Kärleken, omgifven af unga kvinnor
af olika karaktärer", då döden öfverraskade honom 13
(12?) mars 1848.

Sergel hoppades att i B. få hälsa sin
öfverman. Visserligen gick ej denna spådom i
fullbordan, men B. förvärfvade likväl en framstående
plats bland svenska konstnärer. Den antikiserande
riktning, som behärskade konsten vid tiden för
B:s ankomst till Rom, blef bestämmande för hans
utveckling, och det till den grad, att han sällan
begagnade den lefvande naturen för annat än själfva
motivet. I detaljstudiet var för det mesta antiken
hans enda vägvisare. Med sitt företrädesvis på
den yttre uppenbarelsen fästa sinne kände han sig
bäst hemmastadd i återgifvandet af den kvinnliga
skönheten, han visade sig därjämte lycklig i
framställandet af backantisk lefnadslust och barnslig
skälmaktighet. Hans manliga figurer äro jämförelsevis
få och underlägsna de kvinnliga. Hans arbeten äro
af mycket olika värde. De bästa äro i allmänhet de,
som utfördes före 1830. I marmorbehandlingen egde han
mycken skicklighet. Antalet af hans verk är förvånande
stort. Utom ofvan uppräknade arbeten må af hans
marmorverk nämnas: Amor, som lånat Bacchus’ attribut,
Oskulden (flicka med två dufvor), Hero (två grupper
med olika motiv), Amor och Hymen, Bacchus-byst,
Ariadne-byst (kanske rättare Bacchus-byst; kopia
efter antiken), Ung kvinna - alla dessa i Stockholms
nationalmuseum -, vidare Venus, Hebe (på Stockholms
slott), Karl XIII (staty i romersk fältherredräkt,
skänktes af drottning Josefina till kungl. flottan,
uppställdes 1902 i Karlskrona), Danserska, Euterpe,
Badande flicka (flera motiv; en hittills i Byströms
villa), Venus (i polykromi), Segern, Hoppet (alla
tre hittills i Byströms villa), Flora (i Gripsholms
slottspark), Karl XIV Johan (i nationalmuseum),
Karl XV som barn, Oskar I, Josefina, M. Brahe (de tre
sistnämnda hittills i Byströms villa); monument öfver
S. af Ugglas (på Forsmarks bruk i Uppland),
K. Kr. Arfvedson (i Stockholms storkyrka) och G. F. Gyllenborg
(i Klara kyrka). - En serie af B:s förnämsta arbeten
började utgifvas 1849 i litografiska afbildningar
af J. Cardon (med text), men endast sex planscher
jämte konstnärens porträtt (efter Kückler) utkomma
(1849-52).

B. var lefnadsglad, hjälpsam och i hög grad
arbetsam. Han hade mycken affärsskicklighet. I Rom
köpte han sig ett hus vid Augustus’ mausolé, hvilket
han bebodde till 1818, då han för godt pris inköpte
Villa Malta, som han sedan ständigt höll öppen
för en intim konstnärskrets af både skandinaver
och utlänningar. Denna villa sålde han 1828 till
konungen af Bajern och byggde sig i stället ett nytt
hus på sin förra tomt, men afyttrade äfven detta,
så snart det blifvit färdigt. Enligt en trovärdig
uppgift var det på formlig beställning af Karl XIV
Johan, som han 1839-44 på Djurgården vid Stockholm
uppförde den byggnad, hvilken sedan blifvit känd
under namnet Byströms villa. Denna kostade 120,000
rdr b:ko (180,000 kr.), ehuru marmorn togs från hans
eget brott i Carrara och hemforslades med kronans
fartyg. B. modellerade själf den ornamentala skulptur
och de basreliefer, som pryda villans inre. Då han
efter konungens död såg sig tvungen att själf behålla
villan, lät han ditflytta sina konstsamlingar och en
mängd af sina arbeten. Han lär

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>