Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 727-728 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byggnadskonsten ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fursten. De voro tillflyktsorter i farans
stund. Därför byggdes de så stora och så fasta som
möjligt samt lika mycket efter befästningskonstens
dåv. fordringar som efter gudstjänstbehofvens. Därför
var det en så förtjänstfull gärning att anlägga
kloster och kyrkor, att sådana företag understöddes af
hela den dåtida civilisationen. I dessa förhållanden
ligger nyckeln till den medeltida byggnadskonstens
många egenheter och storartade resultat. De kyrkor,
som af Karl den stores efterföljare och paladiner
uppfördes i det nykristnade Sachsen, anlades
ock med betydande mått. De voro basilikor med
halfrunda apsider på båda gaflarna, flankerade
af runda eller månghörniga torn. Såväl apsider
som torn hade till uppgift att skydda byggnadens
utgående vinklar. Vanligen fanns ett torn äfven öfver
korskvadraten. Sådana voro klosterkyrkan i Gernrode
(960), S:t Michael (1001-33) och S:t Godehard i
Hildesheim, klosterkyrkan i Laach m. fl. Genom
pilgrimsfärder lärde man känna den ofvan nämnda
Maria-(Kristi födelse-)kyrkan i Betlehem och
tillämpade lika mycket af praktiska som estetiska
skäl dess apsid-anläggning på basilikorna. Systemet
utvecklades i Frankrike genom tillägg af smärre
apsider, motsvarande centralkyrkans halfkupoler,
t. ex. å Notre-dame du Port i Clermont-Ferrand (863,
pl. IX), i Lombardiet och Tyskland genom påmurning
af skyttegångar i form af kolonngallerier öfver
kupolerna, t. ex. å S:ta Maria in Capitol (1049)
och Apostelkyrkan i Köln.

Fig. 22. Romansk rundbågsfris.

Slutligen insåg man – då centralkyrkans hvalf icke
kunde utsträckas öfver vissa dimensioner –
nödvändigheten af att hvälfva äfven basilikan till
skydd mot eldfara och upptog därför den bysantinska
metoden att genom gördelbågar indela skeppen i
kvadrater och på dessa ställa en rad kupoler, t. ex.
å San Marco i Venezia (grundlagd omkr. 900, pl. IX)
och S:t Frontin i Périgueux (976, pl. IX). Men
kupolsystemet fordrade kolossala vederlag och
ställde sig således dyrt. Lombarder och tyskar
byggde därför kupol endast i tornet öfver
korskvadraten, hvars tvenne sidoapsider för bättre
försträfnings skull ersattes med tvärskepp, och slogo
för öfrigt kvadratiska krysshvalf efter romerskt
mönster, så afpassade, att mot ett krysshvalf i
midtskeppet svarade två i sidoskeppen. Efter det
sålunda färdigbildade romanska systemet uppfördes
en rad af storartade kyrkor, såsom domerna i Speier
(1030), Pisa (1063), Worms (1110, pl. X), Ferrara
(1135), Mainz (1160) och Bamberg (1193). Ett
ytterligare framsteg eger San Ambrogio i Milano
(1128-50) att uppvisa, i det att den antika basilikan
och den lombardiska centralkyrkans triforiesystem
där uppträder i fullt genomförd kombination med
hvalfsystemet. Klostren i Citeaux, Cluny, Vézelay,
S:t Gallen, Fulda, Bebenhausen, Maulbronn och
Paulinzella voro tidens förnämsta byggnadsskolor,
i hvilka den romanska stilens möjligheter utvecklades
äfven för andra ändamål än kyrkobyggnaden. Särskildt
anmärkningsvärd är den ännu å San Ambrogio befintliga
gammalkristna förgårdens omvandling till en vanligen
vid södra långsidan af klosterkyrkan förlagd korsgång,
som tjänade klostret till begrafningsplats.

Fig. 23. San Cristo i Toledo. Plan. A Ingång. B Arkader omkring förgården. D Sidoskepp. E Midtkupol. F Nischen för koran.

Fig. 24. Moskén i Córdoba. Den ursprungliga grundplanen. A Förgård. B Förhall. C Inre hall och gård. D Den egentliga moskén. E Mellanskeppet. F Bönrummet, a nischen för koran, b predikstolen, c sultanens tribun. d grundläggarens grafkapell. e tribunen för bönens föreläsande, f pulpeten för koran, g tribunen för bönestundernas utropande genom mueddin.

K. Islams byggnadskonst. Då kalifen Omar 630
e. Kr. i spetsen för araberna eröfrade Jerusalem, fann
han i därvarande bysantinska konstnärer skickliga
redskap till åstadkommande af en byggnadskonst för
islams behof, hvilken i början af 700-talet som arabisk
stil utbreddes öfver norra Afrika ända till Sicilien
och Spanien. De smärre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>