Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byggnadskonsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De israelitiske byggkonstnärerna torde tagit lika
stora intryck från Egypten som från sina grannar
fenicierna och babylonierna. Anläggningen af
Jerusalems tempel var egyptisk, detaljerna dels
egyptiska (fig. 7), dels assyriska och feniciska,
förklarligt nog, då Salomos arkitekt, Hiram-Abil, var
son af en fenicier och en judinna samt åtskilliga af
hans arbetare kommo från Tyrus. Persiska förebilder
synas hafva följts vid anläggningen af Sanhedrins
hall och konungahallen.
C. Indisk byggnadskonst (pl. II) står i nära
sammanhang med religiösa rörelser och uppträder
tidigast i de kägelformiga toper l. stupas, som
inneslöto berömda mäns och helgons stoft. Efter
den stora reform af bramanismen, som omkr. 600 år
f. Kr. genomfördes af Sâkya muni (Buddha), utvecklade
sig toperna till en smärtare och sirligare typ,
dagoper (relikgömmor), af hvilka emellertid blott
de i grottemplen uthuggna bevarats till vår tid.
Grottemplen bestå vanligen af en förhall och
ett hufvudskepp med halfrund apsid, i hvilken
dagopen hade sin plats. I grottklostren lågo
cellerna omkring hufvudskeppet, och apsiden
utvecklades till ett särskildt kapell. Pelarnas
och takbjälkarnas på det öfverdådigaste sirade
former efterbilda, ehuru uthuggna i sten, äldre
träkonstruktioner. – Omkr. år 400 e. Kr.
undanträngdes buddismen af jainismen, som
ändrade byggnadernas anläggning. Tempel och
kloster sammanbyggdes till vidsträckta komplex,
t. ex. Vimala-Sa’s tempel på Mount Abu och
klostret i Sadri, 79 m. långt och 62 m. bredt,
med 420 kolonner och 20 stora halfklotformiga
kupoler på tvåvånings underbyggnader, bredvid
hvilka höja sig andra sockertoppsformiga
byggnader. Konstruktionen utgick helt
och hållet från träbyggnadens traditioner.
Nybramanismen utvecklade dagoptypen genom
att sammanställa ett antal dagoper till
pyramidala byggnader (pagoder), öfverklädda
med filigransliknande skulptur, öfver gudomlighetens
cella (vimana) uppfördes t. ex. i Tanjores tempel
ända till 16 våningar. Framför cellan byggdes
en förhall (anterala) och utanför denna ännu en
(arda-mantopa). Templet omgifves af en eller
flera rätvinkliga gårdar, begränsade af
kolonnader och ofta inramande en helig damm eller
ock fristående kolonnhallar (tsjultrys), afsedda
för processioner, religiösa danser m. m. Från
omfattningsmuren resa sig pyramidala portbyggnader
(gopuram) af samma arkitektur som vimana, men
något lägre. På templet i Jagannath, ett af
de största i Indien, arbetades oafbrutet från 1174
till 1378 e. Kr. Nybramanerna uthöggo ånyo
ur bergen fristående grottempel. Det mest
berömda af dessa stenhuggeriets underverk är
grottemplet vid Ellora, utfördt under furstarna
af Kola (omkr. år 1000 e. Kr.). Tempelgården mäter
här 84x47 m. och det midt på gården stående templet
45x38 m. i längd och bredd samt 32 m. i höjd.
D. Östasiatisk byggnadskonst (pl. III).
Kinas äldsta byggnadsverk och på samma gång dess
ryktbaraste är den s. k. kinesiska muren, som till
skydd mot mongolerna uppfördes i 4:e årh. f. Kr.
under dynastien Tsjahu. Denna befästning är
2,400 km. lång, 7 till 10 m. hög och på de smalaste
ställena 3,5 m. tjock samt består af två parallella,
tinnkrönta tegelmurar på grund af huggen
sten, skyddade af 24,000 torn. I 7:e årh. e. Kr.
förlängde kejsar Ting-Tsji-Hang-Ti af dynastien Tsin
muren med ytterligare 3,000 km. Såväl portarna i
muren som broarna öfver de otaligt många kanalerna i
"Midtens rike" äro hvälfda, de senare med ända till
16 m. spännvidd. Stadsportar och broar från fjärde
årh. visa halfrunda, elliptiska eller hästskohvalf
på smärta pelare, minnesvårdar och äreportar
däremot träkonstruktionens rätvinkliga former. –
En andra period inträder, då tatarer och mongoler
380 e. Kr. eröfrade norra och 590 e. Kr. äfven södra
Kina. De medförde från stäpperna förkärleken för
tältets svängda former. Samtidigt härmed påverkades
byggnadskonsten af buddismens införande. Under
denna period började man till beklädnad af murarna
använda glaseradt tegel och porslinsflisor. –
En tredje period började då med bibehållande af
tältets svängda former. Den 1279 af Kublai-kan
grundade mongoliska dynastien lät sina byggmästare
upptaga burmanska och siamesiska träkonstruktioner,
som utfördes som fackverk (se Bostad) och täcktes
med bambu, glaseradt tegel eller porslinsplattor. –
En fjärde period, efter 1645, utvecklade ytterligare
denna smak. Dess förnämsta verk var det af arkitekten
Sjilang-Hvang uppförda "porslinstornet" i Nanking
(pl. III), som förstördes 1862 och egentligen var en
67,5 m. hög dagop, liksom flertalet kinesiska tempel
och kloster omgifven af heliga lundar och tvenne
gårdar med förhallar.
Japans byggnadskonst har samma hufvuddrag som
Kinas, med de afvikelser, som framkallats af dess två
religionssystem. Till den inhemska sinto-religionens
tempel kommer man genom en allé och en port, bakom
hvilken tempelgården ligger med det aflånga templet
i fonden. Detta har formen af ett vanligt hus af trä
eller bambu med en enkel förhall samt på ena sidan
en bassäng eller brunn för tvagning, på den andra ett
heligt träd. Buddismens tempel och kloster följa samma
anläggning som Indiens och Kinas, dock med finare
utbildade, ornerade och lackerade träkonstruktioner
(pl. III). Den mäktiga japanska adeln residerade i
borgar, skyddade af starka vallar och torn.
De indokinesiska byggnaderna i Burma och Siam
utvisa efter buddismens införande omkr. 240 f. Kr. en
sammansmältning af dagopens och gopurams höga resning,
med den mongoliska smaken för tältets svängda former,
af träkonstruktionens formlif med stenmaterialets
större soliditet. Den på 1200-talet utförda dagopen
i Pegu har tjänat som mönster för den 1760 uppförda
"gyllene pagoden", Shwe Dagon, som, omgifven af
hundratals dagoper, tronar på en bergspets utanför
Rangoon. Samma typiskt nationella stil blomstrar
på det 1857 byggda palatset och klostren i Mandalay
(pl. III).
E. Fornamerikansk byggnadskonst. I Anahuac
(nuv. Mexico) bebodde olmekerna distriktet Tlascala
(1000 f. Kr.-560 e. Kr.). Det förnämsta af deras
tempel (teocalli) reste sig på pyramiden vid
Cholula (pl. IV), hvilken vid basen mäter 453 m.
i fyrkant och har en höjd af 55,7 m. samt är
uppförd i terrassformiga afsatser af tegel utan
murbruk. På toppen af pyramiden låg det egentliga
templet. Kamrarna i olmekernas byggnadsverk täcktes
ej med hvalf, utan med öfverkragade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
