Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 699-700 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buus ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1854 fick anställning såsom privatdocent - en
befattning, som han dock nödgades lämna 1855
under en litterär strid med anledning af hans
författarskap. Han återvände då till Darmstadt
och återtog sin praktik. Vintern 1872-73 höll
han i Amerika föreläsningar öfver sin filosofiska
riktning. De viktigaste bland hans arbeten äro Kraft
und stoff (1855, 20:e uppl. 1902; "Kraft och materia",
1869), Natur und geist (1857, 3:euppl. 1876), Aus
natur und wissenschaft (1862, 3:e uppl. 1874),
Der mensch und seine stellung in der natur (3:e
uppl. 1889), Der gottesbegriff und dessen bedeutung
in der gegenwart (1874; 3:e uppl. 1897), Die macht
der vererbung (1882).

Det förstnämnda arbetet är
den tyska materialismens populäraste bok, men har
intet själfständigt vetenskapligt värde. Jämte
sunda naturvetenskapliga åsikter finner man hos
B. ytliga resonnemang och oklara filosofiska
begrepp. För öfrigt är han, såsom så många af dessa
materialister, en svärmare för humanitet, sanning
och skönhet. Inom den svenska litteraturen har han
kritiserats af P. Wikner i dennes "Undersökningar
angående den materialistiska verldsåskådningen"
(1870). S-e.

4. Alexander B., den
föregåendes broder, tysk skriftställare, f. 1827,
lämnade, till följd af sitt deltagande i 1848-49
års politiska agitationer, Tyskland, inträdde
1857 i fransk statstjänst och blef 1862 professor
i främmande litteratur i Caen. Han har på tyska
skrifvit Geschichte der englischen poesie (2 bd,
1855), Französische literaturbilder (2 bd, 1858) och
Jean Paul in Frankreich (1863) m. m. På franska har
han offentliggjort bl. a. La cathédrale de Lund et
sa legende (1875), Hamlet le danois (1878) och Essai
sur H. Heine (1881).

Büderich, ö. Se Wesel.

Bydgosc [byrdgåsdj], polska namnet på Bromberg;

Büdinger, Max, tysk historieskrifvare af judisk
börd, f. 1828 i Kassel, d. 1902 i Wien, blef 1861
professor i historia i Zürich och 1872 (afgick 1899)
i Wien. Bland hans arbeten må nämnas Zur kritik
altböhmischer geschichte (1857), Oesterreichische
geschichte bis zum ausgang des 13:ten jahrh. (bd
l, 1858), Die königinhofer handschrift (1859),
hvari han uppvisade oäktheten af denna förment
fornbömiska handskrift, Die normannen und ihre
staaten-gründungen (i Sybels "Histor. zeitschr.",
1864), Die universalhistorie im alterthum (1895)
och Die universalhistorie im mittelalter (1898).

Byffé (i Finland: bufett, af fr. buffet,
mlat. bufetum, praktbord), skänkskåp; det ställe,
där mat och förfriskningar serveras på en teater,
i ett värdshus, vid större tillställningar o. s. v.;
sådan servering. Som skänkskåp fick byffén redan
under 1500-talet sin numera brukliga form (se
fig.). Ofta är denna möbel rikt sirad, merendels i
renässansstil.

Byffé från 1500-talet .(se föreg, spalt)

.

Byfogde (da. Byfoged). 1. Titel på
ett slags lägre statstjänstemän, som från början
af 1400-talet
och in på 1600-talet funnos i Sveriges
städer. Troligen var byfogden ursprungligen endast
ordförande i den underdomstol, hvilken satt ute på
torget, eller ock kronans uppbördsman; men sedermera
kom han
att därjämte bestrida andra sysslor - olika i
olika städer -, i det han uppträdde än som stadens
uppbördsman och exekutor, än som bisittare i
rådhusrätten, än som fiskal m. m. Dessa tjänstemän
valdes merendels af borgarna själfva, men fingo
af konungen stadfästelse på sitt val. De böra ej
förväxlas med de kungl. fogdarna, fogaterna. -
2. Titel på vissa tjänstemän i Norges och Danmarks
städer. Byfogdarnas verkningsområde är efter städernas
olika storlek ganska olika. Merendels innefattas
all civil myndighet i byfogdens person: han är
nämligen underdomare, polismästare, uppbördsman,
notarius publicus, sekreterare, auktionskommissarie
och skiftesförrättare. I regeln är byfogden också
borgmästare och sålunda ledare af den kommunala
förvaltningen. I de ansenligaste städerna äro
göromålen delade på flera händer, i det att där finnas
särskilda borgmästare, som i sådant fall hafva äfven
auktions- och skatteväsendet om hand, och i somliga
därjämte särskilda polismästare, och byfogden har
endast sina domar-åligganden samt möjligtvis en
eller annan af ofvannämnda befattningar. Byfogden är
ensam domare, utom i saker, som å lif och ära gå,
ty därvidlag deltager en nämnd (meddomsmänd) i
domslutet. I Kristiania har byfogden endast fogde-
och notarialförrättningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>