Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bucholtz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5. Eduard B., den föregåendes broder, tysk
kemist, f. 1860. sedan 1898 professor i kemi vid
landtbrukshögskolan i Berlin, har offentliggjort
åtskilliga arbeten i ren organisk kemi och
jäsningskemi, men vunnit berömmelse hufvudsakligen
genom sina alltifrån 1897 publicerade undersökningar
öfver alkoholjäsningen, genom hvilka han lyckats
bevisa, att densamma ej, såsom förut allmänt antagits,
är beroende på jästsvampens lifsprocesser, utan
framkallas af ett af denna svamp produceradt enzym (se
d. o.), som B. benämner zymas. Det är sålunda möjligt
att af jäst genom sönderrifning och pressning under
högt tryck framställa en fullständigt cellfri saft,
som eger förmåga att i en sockerlösning framkalla
kraftig alkoholjäsning. Denna B:s upptäckt är af stor
betydelse för biologien i allmänhet. S. J-n.
Bucholtz, Heinrich, tysk författare, f. 1607,
d. 1671, skref två för renässansens romandiktning
typiska romaner: Des ... grossfürsten Herkules und
der ... fräulein Valiska wundergeschichte (1659-60)
och Des fürsten Herkuliskus und Herkuladisla
wundergeschichte (1665), hvilka lifligt beundrades
af samtiden och ofta omtrycktes.
Buchon [by ja’], Jean Alexandre, fransk historiker,
f. 1791 i Menetou-Salon i dep. Cher, d. 1846 i Paris,
var först oppositionell journalist i Paris, men
egnade sig sedan åt historiska studier och företog
vidsträckta resor i Europa för att samla urkunder
rörande Frankrikes medeltidshistoria. Därunder höll
han 1821 i England en serie föreläsningar öfver den
dramatiska konstens historia. En kortare tid var han
också inspektör för Frankrikes arkiv och offentliga
bibliotek. Bland alstren af hans flitiga verksamhet
märkas särskildt: Collection des chroniques nationales
françaises, écrites en langue vulgaire du XIII:e au
XVI:e siècle (47 bd, 1824 -29), Chroniques étrangères
relatives aux expeditions françaises pendant le
XIII:e siçcle (1840), La Grèce continentale et la
Morée (1843), Nouvelles recherches sur la principauté
française de Morée (2 bd, 1843-44) och de tre första
volymerna af Histoire universelle des religions
(1844). B. lämnade dessutom en mängd bidrag till
tidskrifter, i synnerhet "Revue indépendante" och
skref flera artiklar i "Biographie universelle".
Buchonit, petrogr., en basaltisk, af nefelin,
hornblände, plagioklas, augit, biotit och
magnetit bestående vulkanisk bergart. Se uppsats af
F. Sandberget i Sitzungsber. Berl. akad. 1872 o. 1873.
E. E.
Bucina. Se Buccina.
Bucinariska öarna, en vid Sardiniens nordöstra kust
belägen ögrupp, bestående af tio små klippiga öar,
bland hvilka La Maddalena, Caprera och Tavolara
l. Bucina (däraf namnet) äro de förnämsta.
Bucintoro, ett slags farkost. Se Bucentoro.
Buckanjär (fr. boucanier, eng. buccaneer, af det
karaibiska ordet buccan, halster eller flätverksgaller
för att torka kött på), urspr, benämning på de franske
kolonister, som på 1620-talet från ön S:t Kitts (Saint
Christophe) bedrefvo kaperier mot spanska fartyg
och sedermera omkr. 1630 slogo sig ned på Haiti. Ur
deras strider med spanjorerna utvecklade sig det af
allehanda äfventyrare bedrifna sjöröfvarväsen, som
sedan hela 1600-talet igenom gjorde de västindiska
farvattnen osäkra. Jfr Flibustier.
Buckelings, Willem, holländsk fiskare. Se
Beukelsz.
Buckelplatta (Bågplatta), bygnk.,
en rektangulär, bockad järnplåt, hvars
användning på senare åren blifvit mycket
allmän vid brobyggnader m. m. såsom underlag
för fyllnadsämnen. Plattorna anbringas med
bockningen nedåt eller uppåt; plåttjockleken
kan tagas väsentligt mindre än vid raka plåtar.
S. L-k.
Buckeram. Se Barragan.
Buckhurst [barast], lord, engelsk statsman och
dramatiker. Se Sackville (Thomas).
Buckie [ba’ki], stad i skotska grefsk. Banff. 6,541
inv. (1901). Viktigt sillfiske.
Bucking, Arnold. Se Pannartz, A.
Buckingham [ba’kin,am]. l. (Buckinghamshire,
Bucks) Grefskap i södra England. 1,931
kvkm. 195,534 inv. (1901). Det begränsas i
s. af Thames. I grefskapets norra del rinner
Ouse. Den sydöstra delen uppfylles af kalkbergen
Chiltern-Hills. Landtbruk och boskapsskötsel
stå högt; särskildt är mejerinäringen betydande,
synnerligen i Aylesbury-dalen. Lämningar finnas af
romerska landsvägar och militärstationer. Hufvudstad:
Aylesbury. - 2. Stad i nämnda grefskap, vid floden
Ouse. 3,151 inv. (1901).
Buckingham [ba’kin9m], engelsk adelstitel. Titeln earl
af B. gafs 1377 af Edvard III åt dennes yngste son,
Thomas af Woodstock, sedan hertig af Gloucester,
mördad 1397. Dennes dotterson, Humphrey Stafford,
upphöjdes 1445 af Henrik VI till hertig af B.,
och hertigtiteln fortlefde inom släkten Stafford
till 1521. Den återupplifvades af Jakob I, som 1623
förlänade den åt sin gunstling, George Villiers, i
hvars släkt titeln förblef till 1687. Sedan tillföll
titeln hertig af B. (l. Buckinghamshire) och Normanby
1703 Karl II:s forne gunstling John Sheffield, men
upphörde i denna ätt 1735. Georg III gaf 1784 sin
gunstling, George Grenville, titeln markis af B.;
dennes son Richard blef 1822 upphöjd till hertig af
B. och Chandos, och i denna form fortlefde titeln
till 1889, då den upphörde med den tredje hertigen. Se
Grenville, Sheffield, Stafford och Villiers.
Buckingham [ba^iipm]. 1. James Silk B., engelsk
reseskildrare och publicist, f. 1786, d. 1855,
sändes vid tio års ålder till sjöss och slog sig
efter många års ständiga resor ned i Calcutta, där
han 1818 startade en tidning, "Calcutta journal",
hvilken 1823 indrogs på grund af den skarpa
kritik B. där öfvade mot Ostindiska kompaniets
förvaltning. Han landsförvistes samtidigt från
Indien och fick först långt senare upprättelse samt
en pension af kompaniet. Återkommen till England,
utgaf B. 1824-29 "Oriental herald" och deltog i
flera andra tidskriftsföretag, bl. a. i grundandet
af den ledande litterära tidskriften "The Athenæum"
(1828), hvars redaktör han dock blott en kortare
tid var. 1832-37 var B. medlem af underhuset och
uppträdde som sådan ifrigt för sociala reformer,
nykterhetssträfvanden, prygelstraffets afskaffande
i här och flotta o. s. v. Sedermera gaf han sig ånyo
ut på vidsträckta resor, särskildt i Nord-Amerika,
och författade en mängd resebeskrifningar, som
vunno vidsträckt spridning, och för hvilka han 1851
belönades med en statspension. Af hans själfbiografi
utkommo 2 delar 1855; delarna 3-4 äro outgifna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
