Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 481-482 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buchanan ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vindriktningarna på jordytan (i "Transactions of the Royal
society", bd 25). Han har äfven skrifvit om
lufttryckets dagliga perioder m. m. och utgifvit karta
öfver isobarer och isotermer. Hans Handy book of
meteorology (1867; 2:a uppl. 1868) är öfversatt och
delvis omarbetad af H. H. Hildebrandsson i Uppsala
(1874). I Challenger-expeditionens vetenskapliga
iakttagelser skref han Atmospheric circulation och
Oceanic circulation. Han vardt 1878 led. af Vet.
soc. i Uppsala.

Buchanan [bjukä^on l. bakä’non], i naturvetenskapliga
namn beteckning för Fr. H. Buchanan,
engelsk iktyolog, d. 1829 som läkare i Bengalen.


Buchanan [bjukä^non l. bakä’non], George,
skotsk lärd, f. 1506 i Stirlingshire, studerade i Paris
och förvärfvade där en synnerligen omfattande
humanistisk bildning. Efter att i några år ha varit informator för den
unge earlen af Cassilis, återvände B. 1536 till Skottland och omtalas
1536-38 som informator för "lord James" (ej den blifvande regenten,
earlen af Murray, utan en annan af Jakob V:s oäkta söner, James Stuart,
sedermera abbot af Melrose). På Jakob V:s uppmaning skref B. en satir
mot franciskanmunkarna (Franciscanus et patres),
hvilken eggade dem till hämnd och föranledde B:s
flykt 1539 först till London, där han ej fann sig
trygg under den ombytlige Henrik VIII, sedan till
Paris och därefter under kardinal Beatons öfverallt
fortsatta förföljelser till Bordeaux, där han under
3 år undervisade i latin i en skola (bland hans
lärjungar var Montaigne). B. förde sedermera länge en
renässanslärds kringflackande lif. På väg till Coimbra,
vid hvars högskola han fått anställning, råkade
han i Spanien 1548 i inkvisitionens fängelser, enär
han ätit kött i fastan. Internerad i ett portugisiskt
kloster, skref han en metrisk latinsk öfversättning af
Psaltaren (tr. 1567). Åter fri 1552, var han under
flera år informator för en fransk ädling, grefve de
Brissac, och först omkr. 1561 återvände han för
beständigt till hemlandet. Han tog nu som reformert
kyrkomedlem ganska liflig del i 1560-talets
skotska kyrkostrider. 1562 omtalas han ha gifvit
drottning Maria Stuart lektioner i Livius, och 1566
blef han föreståndare för ett college vid S:t
Andrews’ högskola. B:s religiösa och politiska
grundsatser förde honom öfver till regentens, earlens
af Murray, parti, och han åtföljde som sekreterare
dennes delegerade vid underhandlingarna 1568 om
Maria Stuarts öde. B:s andel i undersökningen om
de s. k. kassettbrefven (se härom Maria Stuart)
är ej med säkerhet utredd. Hans vittnesmål om att
brefven voro skrifna med drottningens egen hand
hade stor betydelse för utgången. B. skref troligen
vid denna tid (1569) sin häftiga och delvis
lögnaktiga partiskrift mot drottningens karaktär och
vandel, Detectio Mariæ reginæ (tr. 1571, på skotska
och franska 1572). Efter Marias afsättning blef B.
lärare för hennes fyraårige son Jakob och vistades
i denna egenskap 1570-78 i Stirling; han var
därjämte dessa år sigillbevarare och medlem af statsrådet.
1579 utgaf B. De jure regni apud scotos, ett
försvar för den konstitutionella monarkien, med
starkt betonande af monarkens plikter och ansvar,
där han ej ens ryggade tillbaka för att under vissa
förhållanden förklara tyrannmord berättigadt. Boken
gjorde ett ofantligt uppseende och framkallade häftig
kritik först från katolskt håll, sedermera från
restaurationstidens jurister, medan däremot långa
parlamentets män ofta åberopade sig på B:s auktoritet.
Sina sista år egnade B. åt historiska studier.
Hans Rerum scoticarum historia utkom 1582; den
har utgått i 19 uppl. (den senaste 1762), öfversattes
genast på flera språk och behöll länge sin plats
som den förnämsta källan för utlänningars kunskap
om skotsk historia. Skildringen af sagotiden är
okritisk, men i de samtidshistoriska partierna röjer
förf. sin skarpa iakttagelseförmåga och klara
framställningskonst. B. var äfven en af nyare tidens
utmärktaste latinske skalder. Han afled 29 sept.
1582. Om hans stora lärdom och stilistiska mästerskap
råder blott en mening, men öfver hans karaktär
hafva intill senaste tid de mest skiljaktiga omdömen
fällts. Den bästa upplagan af hans latinska arbeten
utgafs af Ruddiman 1715. Jfr Irving, "Life of
George B." (1817), och Hume Brown, "George B.,
humanist and reformer" (1890).
V. S-g.

Buchanan [bjukä´non l. bakä’non], Claudius,
skotsk-indisk missionsfrämjare, missionär, f. 1766
nära Glasgow, kom 1797 till Calcutta som kaplan i
Ostindiska kompaniets tjänst och blef 1799
föreståndare för ett af lord Wellesley upprättadt
läroverk vid Fort William, med syfte att främja studiet
af orientalisk litteratur och bibelns öfversättning till
orientaliska språk. B. kom sålunda ej i tillfälle att
själf direkt verka som missionär, men han ledde i
sitt läroverk nya testamentets öfversättning till
malajalam, infödingarnas på Malabarkusten språk,
samt till persiska och hindostani och lyckades till
stor del undanrödja de rådande, af politiska skäl
förestafvade betänkligheterna mot missionsverksamhet
inom Ostindiska kompaniets område. 1808
återvände han till England och deltog där genom
broschyrerna Colonial ecclesiastical establishment och
An apology for promoting christianity in India
lifligt i den strid, som 1813 ledde till upprättandet
af biskopsstyrelse för Indien. Han afled 1815, sysselsatt
med en öfversättning af nya testamentet till
syriska, till tjänst för de syriske kristne på
Malabarkusten. B. hade under vidsträckta resor i södra
och västra Indien samt på Ceylon idkat
religionshistoriska studier. Hans Christian researches
utgåfvos 1840. Jfr Pearson, "Memoirs of the life
and writings of the rev. Cl. Buchanan" (3:e
uppl. 1819).
V. S-g.

Buchanan [bjukä´nen l. -bakä^non), James,
Förenta staternas femtonde president, f. 23 april 1791
nära Mercersburg, Pennsylvania, tillhörde en
skotsk-irländsk släkt. Han blef 1812 praktiserande
advokat i Lancaster, var 1814-16 medlem af sin
födelsestats legislatur och lät sig 1820 inväljas i
kongressen, sedan sorgen öfver hans trolofvades död
förmått honom till beslutet att helt egna sitt lif
åt politiken. I kongressen slöt sig B. till oppositionen
mot J. Q. Adams och tillhörde Jacksons
trognaste vänner. 1831 sändes han af Jackson som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>