Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brün. ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemensam bom, utan måste linda hvarje tråd på en liten
särskild rulle. Rullarnas antal beräknas efter väfvens
täthet och bredd samt kan uppgå till ett par tusen. De
inläggas i stora ställningar bakom väfstolen, och
hvarje tråd förses med en bromsvikt. Grundvarpen är
bommad på en vanlig bom samt bromsas starkt. Trots
den invecklade uppsättningen och det komplicerade
väfnadsarbetet låta dessa mattor med fördel väfva
sig i mekaniska väfstolar.
Oäkta bryssel- eller s. k. tapestry-mattor skilja
sig från ofvannämnda därigenom, att deras polvarp
är blott 1-kårig, d. v. s. innehåller blott ett
lager trådar. Alla poltrådar äro här lindade kring
en gemensam bom och höjas alltid öfver hvarje
nål. Mönstret, som på förhand är tryckt på varpen,
måste anbringas i mycket långsträckta figurer för
att kunna framträda i sina rätta proportioner, sedan
trådarna blifvit böjda till öglor.
Mycket närbesläktade med de äkta brysselmattorna
äro s. k. turkiska mattor och, i finare kvalitet,
s. k. moquetteväf, som användes till möbeltyg. Dessa
väfnader tillverkas på samma sätt som äkta bryssel,
med den skillnad dock att nålarna vid ena änden äro
försedda med en liten uppstående, skarp knifklinga,
som vid utdragningen afskär öglorna till tofsar,
så att tyget blir fullt sammetsliknande.
G. A. W.
Brysselspetsar. Se Spetsar.
Bryta banan, sportv., vid kapplöpning råka ur
den bestämda, vanligen i terrängen på något sätt
markerade banan.
Brytande kant, fys., den kant hos ett prisma af ett
genomskinligt eller diatermant ämne, i hvilken de af
ljuset eller det strålande värmet genomgångna ytorna
träffa tillsammans. Vid gången genom prismat brytes
alltid strålen från prismats brytande kant mot dess
bas (jfr Prisma).
R. R.*
Brytande vinkel, fys., hos ett prisma. Se Ljusbrytning.
Bryte (fsv. bryti, da. bryde; jfr sv. bryta),
d. v. s. "matutdelare", kallades, i de äldsta
historiska tiderna i Norden, den främste af de
till en gård hörande trälarna, nämligen den, som
hade en viss tillsyn öfver sina medträlar. Sedan
träldomen blifvit afskaffad, nyttjades ordet bryte
(lat. villicus) om en fri man, som skötte en annans
jord. Omfånget för en sådan brytes myndighet var
olika: ibland var han förvaltare, ibland endast
rättare. I Västergötland hade under medeltiden
brytarna, eller förvaltarna på konungens gårdar,
vissa administrativa befattningar: de öfvervakade
ordningen i trakten, indrefvo skatter, voro allmänna
åklagare och uppburo böter. I östgötalagen omtalas
konungens bryte "i Uppsala bo", d. v. s. på Uppsala
ödsgodsen. Eljest fingo kungsgårdars förvaltare,
som hade administrativa uppdrag, i Östergötland
titeln konungssoknare (lat. exactores regii), i
Svealandskapen länsmän. Jfr
H. Hildebrand, "Sveriges medeltid" I, s. 81.
Hs Hd.
Brytning. 1. Fys. Se Ljusbrytning.
2. Språkv. En ljudföreteelse i germanska språk,
hvilken kortast kan betecknas som uppkomsten af
en parasitisk vokal efter en annan vokal i samma
stafvelse, beroende på inflytandet af en i följande
stafvelse stående vokal. I nordiska språk har vokalen
e genom brytning blifvit ea, som sedan öfvergått till
ia (jfr ty. herz med fsv. hiarta, nysvenskt hjärta),
och eo, som sedan blifvit io (jfr ty. erde med
fsv. iorþ,
nysvenskt jord). Inom de nordiska språken finnas
stundom både brutna och obrutna former af samma ord,
t. ex. danskt bjerg, svenskt berg.
Brytningsexponent, fys. Se Ljusbrytning.
Brytningsförhållande, fys. Se Ljusbrytning.
Brytningsgräns l. Gränsvinkel, fys., den största
infallsvinkel, under hvilken en ljusstråle kan
ingå från ett tätare i ett tunnare, genomskinligt
ämne. Göres infallsvinkeln större, intränger intet
ljus genom begränsningsytan, utan hela ljuskvantiteten
reflekteras, hvilket fenomen kallas total reflexion.
R. R.*
Brytningsindex, -koefficient, -lagen och -vinkel,
fys. Se Ljusbrytning, fys.
Brytonska språket. Se Kymriska språket.
Brytsmide, metall., en fordom i Sverige använd metod
att ur tackjärn framställa smidbart järn. Metoden
benämnes vanligen tysksmide (se d. o.).
Brütt, Ferdinand, tysk målare, f. 1849 i Hamburg,
studerade i Weimar, var 1876–98 bosatt i Düsseldorf
och har sedan bott i Kronberg på Taunus. Han målade
till en början scener ur bondelifvet och från
1700-talet, öfvergick sedan till att skildra modernt
stadslif i dramatiskt tillspetsade situationer,
ofta domstolsscener sådana som
Dömd,
Frikänd,
Efter rättssessionen,
Inför juryn och
Skilsmässans ögonblick,
dessemellan motiv som
Från den upprörda tiden (krigstelegram uppläsas
af en herre på ett kafé),
På börsen,
I kasino.
Figurerna äro liffullt karakteriserade, målningarna
effektfullt iscensatta och utförda med mycken virtuositet.
B. har äfven målat religiösa ämnen. Han är representerad
på museerna i München, Hamburg, Düsseldorf m. fl. st.
G–g N.
Brütt, Adolf, tysk bildhuggare, f. 1855 i Husum,
elev af Berlinakademien, har vunnit anseende genom
den kraftfulla bronsgruppen
Räddad (1887, Berlins nationalgalleri,
framställande en sjöman i sydväst och oljedräkt, bärande
i sina armar en afsvimmad ung kvinna, iklädd blotta linnet),
genom kvinnobilder
(Eva med sina barn 1890, nationalgalleriet,
Svärdsdanserskan 1891)
och genom flera monument (kejsar Vilhelm I, kejsar Fredrik,
Bismarck och två statyer i Siegesallé, hvilka fått det
vitsord att de äro de bästa därstädes). B. blef 1905
professor vid konstskolan i Weimar.
G–g N.
Bryum Dill., bot., ett släkte inom fam. Bryaceæ
bland de akrokarpa mossorna, hvilket gifvit den
nämnda familjen dess namn. Hithörande mossor växa
sällskapligt, ofta bildande täta mattor, öfver
hela jorden, i alla klimat och alla växtgeografiska
regioner träffas släktets arter, af hvilka några äro
verkliga kosmopoliter. Somliga lefva på murar eller
på bar mark, andra på flod- eller sjöstränder eller
på sumpiga ängar, åter andra uppe kring högfjällens
snömassor. Bryum-arterna äro fleråriga, vanligen små,
endast mera sällan större mossor med ovala blad,
bildade af sexsidigt rombiska celler. Mossfrukten
eger för släktet särskildt utmärkande karaktärer. I
Skandinavien finnas, efter den begränsning
S. Lindberg gifvit släktet och dess olika arter,
omkr. 50 sådana. Bland dessa må, såsom några af de
allmännaste, nämnas den på murar, stenar och i skogar
allmänna B. capillare L., den i kärr öfver hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
