Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 341-342 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruneau ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fransk marskalk, f. 1763, var boktryckare i Paris,
när den första franska revolutionen utbröt,
och slöt sig med hänförelse till densamma, blef
medlem af cordeliers-klubben och sändes 1792 som
civilkommissarie till Belgien. 1793 deltog han, som
öfverste vid nord-armén, i kampen mot insurgenterna
i Vendée, och s. å. kämpade han, i egenskap af
brigadgeneral, i slaget vid Hondschooten samt hade
sedan ett befäl i Italien, där han deltog i slaget vid
Rivoli.

Vid flera tillfällen visade B. utomordentliga
prof på tapperhet. 1798 ryckte han in i Schweiz med
de franska trupperna och proklamerade Helvetiska
republiken, öfverallt lade han i dagen mildhet och
människokärlek, men upprätthöll på samma gång en sträng
manstukt bland sina trupper. 1799 fick
han i uppdrag att skydda Bataviska republiken mot
engelsmännen, hvilka han flera gånger besegrade
och slutligen tvang att utrymma Holland. Detta
var glanspunkten i hans militäriska bana. Sedan han
tillsammans med Hédouville undertryckt inbördeskriget
i Vendée (1799), blef han (1800) öfverbefälhafvare
öfver armén i Italien och vann där åtskilliga
framgångar mot österrikarna, ehuru han icke synes ha
visat prof på någon större förmåga. 1802 blef han
president i statsrådets krigssektion, var 1803-05
sändebud i Konstantinopel och utnämndes 1804 till
marskalk. 1806 blef han generalguvernör öfver
hansestäderna och befälhafvare öfver de franska
trupperna i Svenska Pommern. 1807 tvingade han
Stralsund och Rügen att kapitulera. S. å. hade han
ett möte med Gustaf IV Adolf, hvilken sökte förmå
honom att sluta sig till Ludvig XVIII:s parti. Fastän
B. vägrade att gå in på den svenske konungens förslag,
fattade likväl Napoleon därefter misstroende till
honom och försatte honom ur tjänstgöring. Härtill
bidrog äfven att han gjorde sig skyldig till underslef
vid upprätthållandet af kontinentalsystemet. 1814
förklarade sig B. för Ludvig XVIII, men öfvergick
1815 till Napoleon, som gjorde honom till pär
och öfverbefälhafvare i Toulon. När han efter
Napoleons fall skulle begifva sig till Paris,
blef han, 2 aug. 1815, i Avignon mördad af pöbeln.
(G. K.)

Bruneau [brynå’], Alfred, fransk tonsättare, f. 1857,
elev af Massenet i Paris’ konservatorium, fick 1881
det s. k. Rom-priset, blef musikrecensent i åtskilliga
parisiska tidningar (senast i "Le Figaro"), bragte
1887 till uppförande sin opera Kérim, men väckte
uppseende först genom de följande operorna till texter
af Zola: Le rève (1891), L’attaque au moulin (1893;
äfven gifven i Tyskland), Messidor (1897; skrifven
på orytmisk prosa) och L’ouragan (1901). Dessutom
har han komponerat ett rekviem, flera uvertyrer,
symfoniska dikter och sånger. B. hör till de franske
framstegsmännen på musikens område och har tagit
intryck af Wagnerstilen, ehuru i modifierad form. Han
är äfven anmärkningsvärd såsom kritiker och
skriftställare, genom Le drame lyrique français (1897),
Musique de Russie et musiciens français (1903) m. m.
A. L.

Brunei [brunei’ī] l. Brunai, sedan 1888 under brittiskt
protektorat stående muhammedanskt furstendöme på
nordvästkusten af Borneo, numera endast omkr. 21,000
kvkm., med omkr. 50,000 inv., (vid kusten malajer och
kineser, i det inre öfvervägande dajaker). Sultanen
af B. var förr den mäktigaste fursten på Borneo. 1842
öfverlät han landskapet Sarawak såsom ärftligt län
åt engelsmannen James Brooke (se denne), och 1846
afträdde han ön Labuan till England, och slutligen
afstod han i förening med sultanen af Sulu nordligaste
delen af Borneo till British North Borneo company
(se Brittiska Nord-Borneo). Den förr glänsande
hufvudstaden B., nära mynningen af floden B., i en
lågland trakt, är nu förfallen, men drifver icke
obetydlig handel, hufvudsakligen på Singapore, och
har omkr. 10,000 inv.

Brunel [brynä’l]. 1. Marc Isambard B., fransk ingenjör,
f. 1769, d. 1849, fick 1793 öfvertaga ledningen
af ett kanongjuteri i New York och befästandet af
hamninloppet till nämnda stad, men begaf sig 1799 till
London och anlade där 1811 ett storartadt sågverk
efter egen uppfinning. Hans mest betydande verk är
likväl Thames-tunneln. Planen till detta storartade
företag var färdig 1819, och 1825 skred man till
utförandet. Efter otroliga svårigheter fullbordades
verket 1842. B. upphöjdes 1841 till baronet.


2. Isambard Kingdom B., den förres son, engelsk
ingenjör, f. 1806, d. 1859, förvärfvade sitt rykte som
ingenjör genom byggandet af Great-western-järnvägen,
mellan London och Bristol, samt hängbron vid
Hungerford. Af hans hamnbyggnader må nämnas dockorna
vid Sunderland och Cardiff. Under Krimkriget (1853
-55) skapade B. en mönsteranstalt genom uppförandet
af militärhospitalet i Renkioi. Äfven jättefartygen
Great Britain, Great Western och Great Eastern
äro hans verk. B:s uppfinning var den efter honom
uppkallade Brunel-skenan, som en tid användes å
engelska järnvägar. Den hade hattformig sektion och
fästes å långsgående syllar.

Brunella L. (Prunella), bot., släkte af fam. Labiatæ,
omfattande fleråriga örter med blomkransar samlade
till ax i stjälkens topp. Två arter finnas i Sverige,
af hvilka den vanligaste, B. vulgaris L., brunört,
skogshumle, en låg ört, med helbräddade eller glest
naggade blad och blåvioletta blommor, växer allmänt
på torra ängar och gräsmarker i hela landet och
förr var officinell. B. grandiflora L., med nästan
dubbelt större blommor, växer på ängar med kalkbotten
i Västergötland, på Öland och Gottland och är stundom
odlad. (G. L-m.)

Brunelleschi [-le’ski], Filippo di Ser, florentinsk
arkitekt, f. 1377 i Florens, d. där 1446. Han fick
en vårdad uppfostran och studerade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>