Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 305-306 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Browallius ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eskortera flyktande slafvar till Canada. Då nybyggarna
af slafpartiet 21 maj 1856 sköflat staden Lawrence,
beslöt B. utkräfva blodigt straff för sydstats-männens
excesser. Dessa hade kostat fem män lifvet, och
natten till 24 maj s. å. grep B. och hans lilla
skara fem män af slafpartiet i deras hem, dödade
dem som försoningsoffer och stympade deras kroppar,
(’’massakern vid Pottawatomie").

Därmed ansåg han
sig ha öfvat vedergällning enligt sin grundsats
"utan blodsutgjutelse ingen syndaförlåtelse". Hans
delaktighet i dessa ohyggliga mord förnekades länge
af hans beundrare i nordstaterna, men är numera med
säkerhet konstaterad. Dådets närmaste följd blef
ett inbördes krig i Kansas, som våldsamt rasade i
flera månader. B. lämnade trakten på hösten. Han
började nu förbereda utförandet af sin stora plan
att i Virginias bergstrakter upprätta ett befäst
läger, därifrån företaga utfall ned åt de odlade
bygderna, befria och beväpna slafvar samt sålunda
småningom inom allt större område göra slafveriets
bibehållande omöjligt. Penningar till företaget
erhöll han af några rika abolitionister, särskildt
Gerrit Smith; en del af sina planer yppade han för
predikanten Th. Parker och andra af abolitionismens
ledande män. Negerledaren Frederick Douglass afrådde
planen på det bestämdaste. B. lät sig emellertid ej
afskräckas, slog sig i juni 1859 ned på en hyrd
farm nära byn Harper’s Ferry i Virginia, invid
gränsen till Maryland, och samlade där vapen och
en liten friskara. 16 okt. bemäktigade han sig med
18 man, hvaribland 5 negrer, nattetid arsenalen i
Harper’s Ferry samt järnvägsbron öfver Potomac; redan
följande dag omringades arsenalen af bybefolkningen
och ett kompani marinsoldater under öfverste K. Lee,
och vid stormning nästa morgon tillfångatogs B.,
illa sårad. Han ställdes genast inför rätta, dömdes
till döden för högförräderi och upphetsning till
mord och uppror samt afrättades genom hängning i
Charlestown, Virginia, 2 dec. 1856. B. dog som en
hjälte, öfvertygad om att ha lydt Guds bud och att
han genom sin död främjade frihetens sak. Slafvarnas
befrielse angaf han som sitt enda syftemål; han tyckes
ha väntat anslutning af Virginias slafvar och fria
negrer från nordstaterna och kunde då ha beväpnat dem
med arsenalens vapenförråd. Det republikanska partiets
ledare stodo fullständigt utanför hans planer, som
i södern väckte våldsam förbittring. I nordstaterna
förhärligades däremot allmänt den gamle puritanen som
en martyr. Emerson t. ex. talade om "det nya helgonet,
som skall göra galgen ärorik såsom korset". Sången om
John B., diktad våren 1861, blef nordstatstruppernas
käraste krigssång ("John Brown’s body"), och ännu
vördas han som en nationalhjälte. De flesta biografier
öfver B. - af Redpath (1861), Sanborn (1888), v. Holst
(s. å.) m. fl. - idealisera alltför mycket sin hjälte;
en kritisk, objektivt hållen skildring af hans företag
ger Rhodes, "History of the United states from 1850",
del 2. Rörande krigssången
om John B. se Beale, "A
famous war song" (Filadelfia 1890).
V. S-g.

Brown [bräu’n], George Loring, nordamerikansk målare,
f. 1814, d. 1889, vistades 1840-60 mest i Italien
och bosatte sig därefter i Boston. Hans målningar äro
stämningsfulla samt utmärka sig för briljant färg och
mästerlig behandling af bakgrund och luftperspektiv
(Månskensnatt i Venezia, Porto d’Anzo, Ischia, New
York bay m. fl.). B:s raderingar hafva en underbar
mjukhet utan att sakna kraft.

Brown [bräurn], Henry Kirke, nordamerikansk
bildhuggare, f. 1814 i Massachusetts, reste 1842 till
Italien, där han uppehöll sig i fyra år, och slog
sig därefter ned i Brooklyn. Död 1890. Bland hans
arbeten må nämnas marmorstatyn Hoppet samt Washingtons
kolossala bronsstaty i New York. B. säges vara den
förste, som göt en bronsstaty i Förenta staterna.

Brown [braVn], George, kanadensisk politiker
och tidningsman, f. 1818 i Edinburgh, emigrerade
1838 till New York och 1843 till Canada med sin
fader, Peter B., som i Toronto grundade en liberal
presbyteriansk tidning. 1844 uppsatte B. i Toronto
tidningen "The globe", hvilken snart vann stort
inflytande. B. invaldes 1852 i Öfre Canadas parlament,
uppträdde där kraftigt för de liberala reformkrafven
på kyrkojordens fördelning, var 1858 en kort tid
premiärminister och under många år reformpartiets
ledare. 1864-65 var B. ånyo minister, deltog som ifrig
befordrare af de kanadensiska unionssträfvandena i
Gharlottetown och Quebec-konferenserna samt blef
1873 medlem af Canadas senat. B. afled i Toronto
1880, skjuten af en afskedad underhafvande. Hans
staty restes 1884 i Toronto. Jfr A. Mackenzie,
"Life and speeches of the hon. G. Brown" (1882). -
Hans broder John Gordon B., f. i Skottland 1827,
var från 1844 medarbetare i "The globe", från
1851 dess redaktör och efter broderns död dess
utgifvare till 1882, då han i samband med en kris
inom det liberala partiet lämnade dess ledning.
V. S-g.

Brown [bräVn], Ford Madox, engelsk målare, f. 1821,
utbildade sig i Belgien, Italien och Paris och väckte
större uppmärksamhet första gången 1844, då han
till den året förut utlysta täflingen för fresker i
parlamentshuset insände två historiska kompositioner
med medeltidsmotiv. Han återvände till London
1846. B. ställde sig i opposition mot det akademiska
måleriet med dess banala kompositionsregler,
dess beräknade ateljébelysning och teatraliska
figurer. Han sökte starkt personlig karakteristik i
hvarje figur, intensitet i hållning och uttryck. Som
hans egentliga programtafla kan man anse Kung Lear
förbannar Cordelia, som utställdes 1849, på samma gång
som de unge prerafaeliterna - Rossetti, Holman Hunt,
Millais - första gången uppträdde. B. tillhörde ej
deras brödraskap, men har med all rätt blifvit kallad
dess osynlige medlem, därför att det var han, som med
största klarhet och skärpa uttryckte deras tendens
och sträfvan. Hans nästa tafla, Chaucer vid Edvard
III:s hof (1851), slog igenom och blef prisbelönad i
Liverpool, och mycket populär blef han genom den 1852
utställda moderna genren Farväl till England, ett ungt
emigrantpar, som från ångarens däck blickar tillbaka
mot hemlandets kust. Bland hans öfriga arbeten äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>