Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefbok ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
und fremdländischer käfigvögel (1870–75).
En samling af B:s föredrag utgafs 1890 under titeln
Vom nordpol zum äquator ("Från nordpolen till eqvatorn", s. å.).
Särskildt förtjäna B:s uppsatser i populära tidskrifter
stort erkännande.
Brehmer, Hermann, tysk läkare, f. 1826, d. 1889,
blef med. doktor i Berlin 1853 och grundade 1854 den
sedan dess mycket berömda kuranstalten för bröstsjuka
i Görbersdorf i Schlesien. B:s skrifter behandla
hufvudsakligen lungsotens terapi.
R. T–dt.
Brehonernas lag (eng. brehons-law;
af kelt. breitheam, domare), den äldsta
rättsförfattningen på Irland, hvilken var allmänt
gällande före den engelska eröfringen och i
vissa trakter fanns kvar ännu in i 17:e årh. Af
dessa gamla lagar utgåfvos 3 volymer 1852 genom
en kunglig kommission och en ny samling 1873 af
W. K. Sullivan. De äro tydligen af mycket hög
ålder och hafva ej mottagit några inflytanden
från den romerska rätten, men väl af angelsaxisk,
dansk och norsk rättsuppfattning. Vidare är
bruket af präglade mynt okändt i dessa lagar;
värdeenheten är kon. Lagarna utmärka sig genom en
stor vidlyftighet samt innehålla de intressantaste
bidrag till kännedomen om Irlands äldsta förhållanden.
J. F. N.
Breidablick (isl. Breðablik, "glans vidt och
bredt"), nord. myt., Balders boning. Efter denna
kallas utsiktstornet på Skansen i Stockholm för
Bredablick. I Norge är B. namn på en för sommargäster
afsedd kuranstalt i Valdres, på norra sidan af
Tonsaasen, 600 m. ö. h., med storartad utsikt öfver
Bægnadalen och Reinli, med Jotunheimens snöfjäll i
bakgrunden. Anstalten har bad och egen läkare.
Breiðfjörð, Sigurður Eiriksson, isländsk skald,
f. 1798, af bondesläkt, måste tidigt afbryta sina
studier och kom 1814 till Köpenhamn, där han i 4 år
arbetade i tunnbindarlära, hvarefter han vistades än
i Reykjavik, än i Köpenhamn, än på Grönland (1831–34;
han fick där ämne till sin skildring
Frá Grœnlandi, 1836).
Död 1846. Fastän lefvande i högst tarfliga villkor,
bevarade B. en ljus blick på tillvaron och utvecklade
sig till en af Islands mest omtyckte skalder under
förra delen af 1800-talet. Han är en utpräglad lyriker,
som behandlar språk och vers förträffligt, och fastän
påverkad af danska och norska skalder är han i god
mening nationell. Han dels författade, dels öfversatte
och bearbetade en mängd lyriska dikter, och för satiren
hade han god fallenhet. Mest folkkär vardt B. såsom
odlare af den gamla nationella diktformen rimur (se
d. o.); särskildt i de lyriska inledningsverserna till
dessa epopéer inlade han mycken poesi.
(R. N–g.)
Breidifjord (isl. Breiðifjörður), den nordligare
af de två stora hafsbukter, som skjuta in i Islands
västkust. Den är ovanligt rik på holmar och skär, där
massor af ejdrar häcka. I trakten kring det inre af
bukten nådde den fornisländska sagoskrifningen sin
rikaste blomstring, och den har därför blifvit kallad
"Islands Attika".
R. N–g.
Breidyikingakappe. Se Björn, isländsk viking.
Breinig [bra’j-], by i preussiska regeringsområdet
Aachen. 1,861 inv. (1900). B. är särskildt kändt genom
de många romerska fornlämningar, som påträffats därstädes.
Breisach [bra’j-]. 1. (Alt-Breisach)
Stad i
badensiska kretsen Freiburg, vid Rhen. 3,537
inv. (1900), däribland 465 evangeliska och 438 judar,
resten katoliker. B. ligger 246 m. ö. h. på en 45
m. hög basaltklippa, midt emot den på andra sidan
floden, belägna fästningen Neu-B. Där finnas en
evangelisk och tre katolska kyrkor, bland hvilka
S:t Stephan, från 10:e–15:e årh., är bekant för
sina intressanta konstverk. – Redan Cæsar omtalar
B., under namnet Mons brisiacus, såsom en befäst
stad, tillhörig de galliske sekvanerna. Kejsar
Valentinianus I lät 369 ytterligare befästa staden,
och den blef snart den mest betydande i trakten. Från
12:e årh. tillhörande biskoparna i Basel, blef
B. 1275 fri riksstad genom Rudolf af Habsburg,
men besattes sedermera af hans son Albrekt I,
som åt biskoparna i Basel kvarlämnade endast
några höghetsrättigheter. Under trettioåriga
kriget belägrades B. förgäfves af svenskarna,
men intogs 1638 af hertig Bernhard af Weimar
efter ett långvarigt försvar, som på glänsande
sätt leddes af general von Reinach. Westfaliska
freden 1648 gaf det åt Frankrike, och Ludvig XIV
förlade därefter en af sina reunionskamrar till
B. Genom freden i Rijswijk 1697 återbördades
det till Tyskland, hvarför Ludvig på vänstra
Rhen-stranden lät anlägga fästningen Neu-B. Spanska
successionskriget bragte B. åter i Frankrikes våld,
men det gafs tillbaka till Tyskland 1715 efter freden
i Rastatt. Alltjämt ett stridsäpple mellan fransmän
och tyskar, kom det slutligen under Baden genom
freden i Pressburg 1805. De gamla fästningsverken
slopades sedan, men 1870 led det mycket genom
fransmännens beskjutning från Neu-B. Jfr
Closer, "Breisach. Seine vergangenheit und gegenwart" (1883).
(E. A–t.)
2. (Neu-Breisach, fr. Neuf-Brisach) Stad och fästning
i badensiska kretsen Kolmar, 3 km. från vänstra
Rhenstranden. 3,307 inv. (1900), däribland 1,174
evangeliska och 102 judar. När Ludvig XIV 1697 måste
afträda Alt-B., behöll han ett utanverk till denna
fästning, Mortier-fortet, på vänstra Rhenstranden
och lät 1699 Vauban anlägga Neu-B. med detacherade
bastioner och kasematterade torn. För första
gången belägradt 1870, uppgafs Neu-B. 10 nov., sedan
Mortier-fortet fallit två dagar tidigare efter nio
dygns beskjutning. Fästningen har på senare tider
såsom ett viktigt brohufvud betydligt utvidgats
och förstärkts.
L. W:son M.
Breisgau [brajs-], Brisagau l. Brisgau,
fruktbart landskap i storhertigdömet Baden,
motsvarande kretsarna Freiburg, Lörrach och Waldshut,
hvilka tillsammans utgöra 4,389 kvkm. med 415,811
inv. (1900). B. tillhörde först hertigarna af
Zähringen och kom efter hertigliga grenens utgång på
svärdssidan 1218 dels till markgrefvarna af Baden,
dels till grefvarna af Kyburg och Urach. Genom den
siste grefvens af Kyburg arfdotter Hedvigs giftermål
med konung Rudolfs af Habsburg fader kom en del
af B. till habsburgska huset, som 1340 af grefven
af Urach köpte hufvudstaden Freiburg och småningom
förvärfvade nästan hela landet, så att Baden hade
endast några små delar. I freden i Lunéville 1801
afträdde Österrike B. till hertigen af Modena, efter
hvars död (okt. 1803) hans måg, ärkehertig Ferdinand
af Österrike, erhöll landet såsom administratör och
kort därefter som hertig. I Pressburg-freden 1805
måste han afträda det till Baden och Württemberg,
hvilket mot ersättning 1810 afstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
