Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brazza ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildar med Tämta, Vänga och Sandhult ett
konsistoriellt pastorat i Skara stift, Ås kontrakt.
Bredaryd, socken i Jönköpings län, Västbo härad. 7,927
har. 1,561 inv. (1903). Annex till Forsheda, Växjö
stift, Västbo kontrakt. B. är rikt på fornlämningar.
Bredarör. Se Kiviksmonumentet.
Bredberg, Bengt Gustaf, kemist och metallurg,
f. 6 juni 1797 på Underås vid Göteborg, blef 1810
student i Uppsala, där han 1815 tog hofrättsexamen
och 1816 bergsexamen. 1817 blef han bergsvärdie
i Sala och erhöll 1824 bergmästartitel med tur
och befordringsrätt. Från sistnämnda år till
1831 hade han flera förordnanden som lärare vid
Falu bergsskola. 1836-49 var han bergmästare i
Nya kopparbergets distrikt. 1835-42 var han, i
egenskap af s. k. aktieegande direktör, ledamot
i Göta kanals direktion, och under en del af
1840 var han ordförande i direktionen samt vid de
viktiga bolagsstämmor, då Motala verkstad skildes
från kanalverket. 1831 valdes han till ledamot
af Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg
och 1842 till ledamot af Vetenskapsakademien. Död
i Valdemarsvik 4 dec. 1873. - B. förvärfvade sig
ett särdeles framstående namn i metallurgien,
i synnerhet hvad beträffar tillgodogörandet af
de hos oss s. k. ädla metallerna (silfver, koppar,
nickel). Han var den förste, som i Sverige med allvar
tillämpade den kemiska teorien vid dessa malmers
smältning. Under sin tjänstgöring i Sala gjorde han
flera viktiga förbättringar i silfversmältningen,
särskildt genom sina undersökningar af slaggernas
sammansättning. Äfven genom undersökningen af
vaskningsförlusterna, bekantgjord i afhandlingen
"Om aftersortering", gjorde han denna process
viktiga tjänster och förvärfvade ett välförtjänt
anseende jämväl vid de tyska bergverken på Harz och
i Sachsen. Under den tid B. var bergmästare i Nya
kopparberget, återupptogos (1838) till följd af hans
initiativ de sedan många år ödelagda Ljusnarsbergs
koppargrufvor, och koppartillverkningen sattes åter
i gång, till stor båtnad för bergslaget. Sin största
ryktbarhet förvärfvade emellertid B. genom sina
åtgöranden vid Åtvidabergs kopparverk, där han 1844-50
var anställd för att sköta smältningarna. Genom ett
fullständigare utbringande af den i malmen befintliga
kopparn, men framför allt genom tillgodogörande af
de svafvelmetaller (s. k. skumnas), hvilka
funnos i de gamla slaggvarpen, lyckades han inom
kort uppdrifva koppartillverkningen från 4,000 till
12,000 ctr om året (l ctr = 42,B kg.). Angående den
B. genom kontrakt tillförsäkrade högst betydliga
vinsten af den ökade koppartillverkningen började
egaren af Åtvidaberg mot honom en process, som på
den tiden väckte mycken uppmärksamhet, men som genom
kompromiss afgjordes till B:s fördel. - Redan under
vistelsen på Åtvidaberg inköpte B. Valdemarsviks
kopparverk och Fångö grufvor, på hvilka han dock genom
dåliga konjunkturer och olyckliga affärsförbindelser
förlorade sin förmögenhet. Under 1850- och 1860-talen
biträdde han dessutom med smältningarna såväl vid
Klefva nickelverk som vid Gustafs och Karlbergs
kopparverk. Under de sista tio åren af sin lefnad
var han hufvudsakligen sysselsatt med utgifvandet af
sina Metallurgiska anteckningar (1863-69), i hvilka
han redogör för sina förbättringar i de olika
metallernas tillgodogörande. Af de öfriga skrifter,
som B. utgaf, äro de flesta införda i Vet.-akad:s
handl., näml. Försök att bestämma den kemiska
sammansättningen hos de vid smältprocesser i stort
bildade slagger (1823), Försök att bestämma den
kemiska sammansättningen hos de vid smältprocesser i
stort bildade metalliska sva/velföreningar (1828).,
Om kiselsyrans användande vid koppargarning (1842)
och Om nickelprocessen vid Klefva (i öfversikten
af nämnda handlingar för 1851). I järnkontorets
"Annaler" för 1827 finnes den af B. författade
afhandlingen Om aftersortering. De flesta af
dessa skrifter äro i öfversättning införda i
åtskilliga utländska tekniska tidskrifter: Erdmanns
"Journal für chemie", Poggendorffs "Annalen",
Karstens "Archiv", Hartmanns "Journal" m. fl.
C. A. D.*
Bredberg. 1. Henrik Vilhelm B., ämbetsman,
f. 15 april 1819 i Stockholm, blef student i
Uppsala 1837, tog juris kandidatexamen 1843,
tjänstgjorde sedan dels i juridiska ämbetsverk,
dels såsom amanuens i konstakademien (1844-48),
såsom öfverintendentsämbetets sekreterare
(1846-58) och såsom sekreterare och kamrerare
vid kommittén för uppbyggandet af nationalmuseum
(1846-50). 1852 var han adjungerad ledamot i
Svea hofrätt och befordrades s. å. till kopist
i justitierevisionsexpeditionen. 1856 blef
han expeditionschef i finansdepartementet. 1860
utnämndes han till konsultativt statsråd. En länge
sväfvande och på diplomatisk väg ofta behandlad
fråga, huruvida någon del af den statsskuld, som
Sverige på 1700-talet åsamkade sig i Nederländerna,
återstode att betala, fick genom B:s utredning sin
lösning. Vid alla riksdagarna under sin statsrådstid
hade han, jämlikt 46 § i riksdagsordningen,
konungens förordnande att ombesörja de meddelanden,
hvilka riksdagens utskott ega att begära af
ämbetsmän eller allmänna verk. Alla Karl XV:s
trontal lära vara författade eller öfverarbetade
af honom. Äfven för officiösa tidningsuppsatser
anlitade regeringen ofta hans skickliga hand. 1874
utnämndes han till president i kammarrätten. Samma
och nästföljande år deltog han såsom ordförande
i den s. k. löneregleringskommitténs arbeten
beträffande hofrätterna och kammarkollegium. 1875
blef han ordförande i direktionen för civilstatens
pensionsinrättning och 1876 ordförande i direktionen
öfver seminarium för bildande af lärarinnor samt
ledamot i nya elementarskolans direktion. Särdeles
i sina yngre år framträdde B. stundom som lycklig
författare i bunden stil. Efter en längre tids svår
sjukdom afled han i Stockholm 10 dec. 1877.
2. Vilhelmina B., den föregåendes dotter,
målarinna. Se Carlson.
Bredblekning. Se Appretera, sp. 1253.
Bredd, Latitud. l. En orts geografiska
bredd eller polhöjd är den vinkel, som lodlinjen,
d. v. s. en mot den ideella jordytan vinkelrät linje,
bildar med ekvatorns plan. Bredden kallas nordlig
eller sydlig, allt efter som orten är belägen norr
eller söder om ekvatorn. Benämningen polhöjd har
uppkommit därigenom att den geografiska bredden är
lika med världspolens höjd öfver horisonten, hvarför
endast en mycket enkel astronomisk observation är
nödig för bestämmandet af bredden. Tillsammans med
geografisk längd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
