- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1017-1018

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bollspel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därigenom att bollen får slås med hvilkendera handen
som helst och sparkas med hvilkendera foten som
helst. Man skiljer mellan bakpärk och frampärk
(puttpärk
). Här skola först angifvas grunddragen af
det förra spelet. Fyra på marken utlagda stänger
(eller utspända linor eller hvita linjer) bilda
en fyrkant, "pärken", med 2,5 m. längd och 0,75
m. bredd. En icke hård skinnboll af 12 cm. diameter
användes. Två anförare, pärkkarlarna, välja hvardera
sitt lag af helst 7 man, och det lottas om, hvilket
parti skall gå i utemål; det andra går i innemål. På
10 meters afstånd från pärkens främre kortsida
("framstickan") nedsättes i marken en pinne, "stötan",
och genom denna går parallellt med framstickan den
ursprungliga gränslinjen mellan ute och inne. De
två lagens män utposteras på lämpliga platser
i innemål och utemål. Innemännens pärkkarl tar
plats strax bakom bakstickan. Utemäns anförare
gör först ett "kashugg", d. v. s. slår med handen
bollen i en båge för att få den att taga mark inom
pärken. Lyckas detta, skall innemäns pärkkarl efter
bollens första uppstudsning drifva den tillbaka
med någondera handen eller med en spark. Utemän stå
färdiga att på samma sätt mottaga den, och sålunda
bäddras bollen fram och tillbaka, tills någon "dabbar
sig". Blir bollen då liggande i utemål, får nästa
uteman göra sitt kashugg, en ny bollning följer, och
så fortsättes, tills hvarje uteman gjort sitt hugg,
hvarefter de två lagen växla plats, så att utemän bli
innemän. Misslyckas första kashugget, får likaledes
näste uteman försöka ett nytt. Om den fram och åter
drifna bollen blir liggande i innemål, ha därmed
utemän tagit en "kas", där bollen stannar; en pinne
nedstickes på detta ställe, och genom denna går den
nya gränsen. Utemännens angrepp går alltid ut på att
framflytta gränsen, göra en "bättre kas". Den bästa är
kas i bakpärk, när boll stannar bakom pärkens bortre
kortsida ("bakstickan"); äfven i det fallet växla ute
och inne. De nye innemännen ha att försvara den kas,
som de vunnit, mot de nye utemännens "vinsthugg". Det
lag, som efter en omgång eröfrat bästa kas, har vunnit
10 poäng ("första graden"). Så fortsättes omgång
efter omgång; det lag, som först uppnått 40 poäng
("fjärde graden"), har vunnit en pärk, och det lag,
som vunnit två pärkar af tre, är segrare. – Frampärk
skiljer sig från bakpärk hufvudsakligen i följande
afseenden: pärken är något smalare och längre,
pärkkarlen tar plats vid framstickan och skall i
luften möta alla riktiga kashugg, innan bollen tagit
mark; släpper han hugget, skall den bakom bakstickan
stående bakkarlen drifva boll
regelrätt tillbaka. Markeringen beräknas något
annorlunda.

Pärk.

I bockpärk äro de två lagens bon på längden åtskilda
af en midtgräns, och i samma riktning itudelas
hvartdera boet af en stötgräns. Antalet deltagare är
obegränsadt, och de fördelas öfver spelfältet. Det
börjande laget ger upp boll (gör "ett hugg") i en
hög båge, så afpassadt att bollen tar stöt i andra
boets mark mellan stötgräns och midtgräns; den skall
då efter första studsning bäddras med ena handen (i
nödfall med en spark) och drifves så tillbaka. Bägge
lagen anstränga sig att få boll att ligga "död"
på marken inom det fientliga området, helst bortom
det. Vid den fortsatta bäddringen får man möta boll
direkt ur luften. Fel ge motståndaren poäng, och 12
poäng äro vunnen omgång,

Väggpärk, en liflig gottländsk lek, spelas mot en slät
och hög mur, på hvilken uppritas ett vågrätt streck
(undergränsen) 1–2 m. öfver marken och två lodräta
sidostreck 6 m. ifrån hvarandra. På marken uppdrages
tre steg från väggen en med denna jämnlöpande linje,
stötgränsen, innanför hvilken bollen ej får taga
mark. De två lagen uppställa sig jämsides utanför
stötgränsen. En af ena laget slår bollen mot väggen,
så att den träffar inom gränsstrecken och studsar
tillbaka åt andra lagets sida, hvarifrån den direkt ur
luften eller på första studs drifves med hand eller
fot ånyo mot väggen, och så undan för undan. Fel ge
motlaget poäng, och 12 poäng äro vunnen omgång. Boen
kunna äfven i stället anordnas utanför hvarandra,
eller ock uppställa sig deltagarna blandade jämsides,
hvarannan man ur hvartdera laget.

Mota boll är ett enkelt spel, där det gäller att
i kraftiga kast med hand eller fot få bollen in i
motlagets bo och på samma sätt skydda sitt bo för
dylikt angrepp. 12 poäng äro vunnet spel.

I boll stå ("Abo, Bibo, Caka") få de spelande namn
i alfabetisk ordning och uppställa sig i halfcirkel
nära en vägg; den, som uppropas, skall fånga den mot
väggen kastade bollen och därmed "bränna" någon af de
samtidigt i starkaste fart bortspringande deltagarna,
sedan de tvärstannat vid hans tillrop "boll stå!",
och så fortgår leken.

Långboll.

2. Spel med liten fylld handboll, drifven medelst
slagträ
.

a) Svenska.

Långboll (Slagboll), en nationallek i de skandinaviska
länderna och Tyskland, spelas af två lag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 12 12:23:39 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbc/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free