Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bohus län - Bohus läns regemente - Bohus mekaniska verkstad - Bohvete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svinesund och Elfsysla (Älfsyssel) landet
mellan Göta älf och den vid Uddevalla inträngande
hafsviken. Viken, hvilket namn ursprungligen
omfattade alla länderna kring den stora hafsviken
Kristianiafjorden, blef dock den vanligaste
benämningen på Ránrikisysla. Inbyggarna i Älfsyssel
kallades "älfvagrimar", men folket i Viken, och
i hela landskapet öfver hufvud, hette vikvärjar,
vikmän. Under unionstiden bildade det nuv. Bohus län
en enda lagsaga, Vikens, fördelad i 16 "skipreidor"
(skeppslag), hvilka i det närmaste motsvarade de
nuv. häraderna. Det hörde till Oslo stift och var
för den ecklesiastika förvaltningen klufvet i två
prosterier, Älfsyssels och Ranrike, samt för den
civila i två län: Vikens, omfattande de 9 norra
"skipreidorna", och Bahus län (emedan fogden bodde på
Bahus; se Bohus), omfattande de 7 södra. Vikens län
lades snart under Bohus län, hvilket namn småningom
utträngde både Älfsyssel och Viken. Sedan Bohus
län 1658 blifvit afträdt till Sverige, styrdes det
först af egna guvernörer, hvilka emellanåt lydde
under samme generalguvernör som Dal, Västergötland
och Göteborgs stad; men 1680 förenades Bohus län,
Göteborgs stad, Askims, Östra Hisings och Säfvedals
härad af Västergötland under en landshöfding. Denne
fortfor att residera på Bohus till 1700, då han
flyttade till Göteborg och länet fick det namn det
ännu bär. – Bohus län tillhörde, såsom nämnts, i äldre
tider Norge, men var för kortare tid en och annan gång
underlagdt Sverige, såsom under Gustaf Vasa, hvilken
genom sina underbefälhafvare intog det 1523, men 1532
återlämnade det till konungen i Danmark. Alltsedan
freden i Roskilde (1658) har det tillhört Sverige.
(V. S-g.)
Bland historiskt märkvärdiga orter må
nämnas: den under den äldre medeltiden frejdade
staden Konungahella, hvilken låg utmed Nordre
älfs norra strand, där det nuv. öfverstebostället
Kastellegården ligger; det fasta Bagahus eller
Bahus (se Bohus); Marstrand, hvars slott förstördes
af hanseaterna 1368; det af Tord Bonde på 1450-talet
byggda Karlsborgs slott, vid Åbyfjorden, och
Olofsborg, ett betydligt fäste under den senare
unionstiden, hvilket låg vid Bullaren och förstördes
på 1530-talet, när Kristian II sökte återvinna sina
riken. De många befästa platserna voro nödvändiga i en
trakt, hvilken, såsom Bohus län, var ett gränsland
och ständigt utsattes för anfall under de krig,
som fördes mellan de skandinaviska folken.
– Bland beskrifningar öfver Bohus län må nämnas
J. Oedmans "Chorographia bohusiensis" (1746) och
A. E. Holmbergs "Bohus läns historia och beskrifning"
(1842–45, 2:a uppl. 1867) samt serien "Bidrag
till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen
och historia". (Hs Hd.)
Rörande allmogemålet i Bohus län är skäligen litet
publiceradt. Det bästa är Nilens "Ordbok öfver
Sörbygdmålet" (Stockholm, 1879). Göteborgs och Bohus
läns fornminnesförening eger emellertid ganska stora
otryckta samlingar, som delvis äro under bearbetning.
– Som allmänna karakteristika för Bohus län kunna
betraktas 1) öfvergång af k, p, t till g, b, d (utom
i början af ord), t. ex. gaba, gapa; 2) öfvergång
af <i>g</i< till w efter hårda vokaler, till j efter lena,
t. ex. hawe, hage, väj, väg; 3) riksspråkets ju
motsvaras af y, t. ex. by, bjuda. Dessutom är
den musikaliska accenten tämligen egendomlig.
Bland andra egenheter,
inom större eller mindre delar af språkområdet,
kan omnämnas, beträffande vokalerna, att öppet <i<a</i>
(riksspråkets katt kan förekomma äfven som långt,
t. ex. gada, gata, slutet a äfven kort, t. ex. bakke,
backe, att kort i ofta blir e och <i<y</i> ö, t. ex,
fesk. På Tjörn och (stundom) Orust har man starkt
utprägladt s. k. Viby-<i>i</i< och Viby-y. Språket vid
Strömstad är s. k. e-mål. Det heter e sjäppe, en
skäppa. Längre söderut har man e sjäppa framför paus,
men e sjäppe könn, en skäppa korn. – Beträffande
konsonanterna kan anföras, att <i<l</i> ofta har "tjockt"
uttal. Sk bibehålles äfven före len vokal, åtminstone
på Tjörn, t. ex. skyss, skjuts. Äfven sj har där,
egendomligt nog, uttalet sk, t. ex. skönn, sjön. I
sydligaste Bohus län lär riksspråkets sje-ljud
motsvaras af ett tje-ljud och vice versa. V-ljudet
uttalas i södra Bohus län som engelskt w efter
konsonant och när h försvunnit, t. ex. twätta.,
tvätta, wa, hvad; t bibehålles i bestämd form
af neutra, t. ex. huset, samt i perf. part.,
t. ex. sönslejet, sönderslaget; däremot har man i
supinum t. ex. sleje, slagit. Neutr. pl. har stundom
er l. r, t. ex. huser, hus. Komparativen ändas i
Tanummålet stundom på -åre, t. ex. innåre, inre. –
Den nordliga bohuslänskan står i afseende på ordförråd
och ljudförhållanden närmare de östnorska dialekterna
än det södra, som mera liknar västgötamålen.
B. H–n.
Bohus läns regemente (N:o 17) leder sina anor
från en kavalleriafdelning och en dragonafdelning,
hvilka uppsattes i Bohus län efter freden i Roskilde
1658. Den förra af dessa af delningar gaf upphof till
det sedermera i södra Bohus län och Halland förlagda
"änkedrottningens lifregemente till häst", den senare
till det i norra Bohus län förlagda regementet "tyska
dragoner" eller "gröna dragoner". 1720 sammanslogs
det sistnämnda regementet med de 4 bohuslänska
kompanierna af änkedrottningens lifregemente
till ett regemente med namnet "Bohus läns gröna
dragoner", hvilket formerades på 2 bataljoner, den
norra och den södra. De 4 halländska kompanierna
af änkedrottningens lifregemente öfverflyttades
samtidigt till båtsmanshållet. Åren 1777 och 1783
förändrades norra bataljonen af "Bohus läns gröna
dragoner" till infanteri af rotehålls natur, och
1791 gick det sammaledes med södra bataljonen,
hvarigenom "Bohus läns regemente" bildades med
842 nummer. Sedan 1894 har regementet 913 nummer i
Bohus län och 125 i Älfsborgs län. Det erhåller sitt
värnpliktiga manskap från Göteborgs och Bohus län
med staden Göteborg. Dess chefsstation är Uddevalla,
dess öfningsplats Backamo, 7 km. från Ljungskile.
C. O. N.
Bohus mekaniska verkstad i Örgryte socken af
Göteborgs och Bohus län, tillhör Bohus mekaniska
verkstads aktiebolag, hvars aktiekapital uppgår
till 200,000 kr. och hvars styrelse har sitt
säte i Göteborg. Tillverkningarna värderades
1903 till 324,968 kr., och arbetsstyrkan
utgjorde s. å. i medeltal 112 personer.
K. K.-Å.
<b>Bohvete</b< l. Bokhvete, Fagopyrum esculentum
Mönch. 1. Bot. En till fam. Polygoneæ hörande växt,
som – hufvudsakligen för sina mjölrika, ätbara frön
– odlas flerstädes i Europa, dit den infördes på
1400-talet. Dess hemland är mellersta Asien. I Sverige
odlas den nästan endast i de sydliga landskapen. –
Bohvetet är en ettårig, 0,3–0,6 m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
