Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bobrikov (Bobrikoff), Nikolaj Ivanovitj - Bobrinez - Bobrovski, Michail - Bobruisk - Bobrzynskji [båbsjy'nski], Michal - Bocage - Bocage [båkaJ], Manoel Maria Barbosa du - Bocane - Bocasini, romersk släkt. Se Benedikt XI - Bocca - Boccaccino [båkkatjinå], Boccaccio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvergifven af karaktärerna, fylldes med
undfallenhetsmän, böjliga för makten och beredda
att obetingadt underkasta sig dess påbud. Genom
kejs. reskriptet 9 april 1903 tillerkändes
generalguvernören en hart när diktatorisk
myndighet. Nu följde utvisning, ja deportation till
det inre af Ryssland för personer, som ansågos
"farliga för statsordningen eller det allmänna
lugnet", men intet annat gjort än hållit på den
bestående rättsordningen. Åt polisen, som förstärkts
med en af finska statsmedel underhållen gendarmkår
och som rekryterats bland samhällets sämsta element,
t. o. m. med straffade brottslingar, öfverlämnades
icke blott att bestämma öfver offentliga förlustelsers
hållande, utan äfven en så godt som godtycklig makt
öfver enskilda medborgares hemfrid och frihet. Genom
ett förhatligt passtvång lades hinder för samfärdseln
med utlandet, och genom inskränkning i rätten att
innehafva eller handla med vapen och ammunition sökte
vederbörande förlama motståndskraften. Ett olidligt
tvång lades öfver lifvets alla förhållanden.
Det är naturligt, att den synlige verkställaren eller,
i vissa fall, upphofsmannen till dessa åtgärder
under alla förhållanden skulle hafva blifvit föremål
för allmän ovilja. Men det hänsynslösa sätt, hvarpå
B. satte dem i verket, hans förakt för den nationens
lojalitet, som visade sig i dess "passiva motstånd"
och som bort väcka en ädel naturs eftertanke, den så
att säga personliga brutalitet han lade till själfva
åtgärdernas, på samma gång han visade ett orientaliskt
kryperi för monarken och brist på öppenhet, allt
kom denna ovilja att växa till ett glödande hat, och
det har sagts, att ingen offentlig man i Finlands
historia varit så hatad som B. I förtviflan öfver
sitt fosterlands ställning satte en ung svärmare,
Eugen Valdemar Schauman, sitt lif som insats i
försöket att genom B:s dödande undanröja faran för
Finlands fullkomliga tillintetgörelse. 16 juni
1904 tillfogade han i senatshuset i Hälsingfors
medelst tre revolverskott B. banesår, hvarpå han
omedelbart gaf sig själf döden. B., som haft kraft
att begifva sig till den samlade senaten, fördes
sedermera till ett sjukhus, där enligt hans önskan
finska, ej ryska läkare företogo en operation, som
dock ej kunde rädda hans lif. Han afled följande
dag och jordfästes i Uspenskijkatedralen i
Hälsingfors, hvarefter hans stoft grafsattes i
Sergijevskij-klostrets kyrkogård vid Petersburg
med stor högtidlighet under deltagande af hela den
kejserliga familjen. I en skrifvelse omedelbart efter
B:s död uttalade kejsar Nikolaus II och vid griften
Petersburgs metropolit det officiella Rysslands
uppfattning af B:s lifsgärning. Den lydde så, att
B. varit en oförskräckt kämpe för den ryska riksidén
och att hans namn skulle lefva i Rysslands historia.
J. Th. W.
Bobrinez, kretsstad i sydryska guvern. Cherson, vid
floden B. 14,352 inv. (1897). Betydlig spannmåls-
och boskapshandel.
Bobrovski, Michail, kanonikus vid domkapitlet i Brest
i västra Ryssland, f. i slutet af 1700-talet. Med B:s
namn är en af de märkligaste upptäckterna i slavistik
förknippad: han fann nämligen (han var då professor
i hermeneutik vid Vilnas unifersitet) i Supraslska
klostret nära Białystok en gammal manuskriptsamling
på kyrkslaviska, den s. k. "supraslskij sbornik". En
del däraf, 118 blad, kom
i Kopitars ego, förvaras nu i Laibach och har
utgifvits af Miklosich (1851). En annan del
finnes i kejserliga biblioteket i Petersburg och
återstoden i grefve Zamoyskis bibliotek i Warschau.
A–d J.
Bobruisk, kretsstad och förutvarande fästning
i västryska guvern. Minsk, vid Beresina. 35,177
inv. (1897). Spannmåls- och trähandel. Fästningen
ligger 1 km. från staden, på en höjd, där floden
Bobruika förenar sig med Beresina. 1 maj 1902
nedbrann halfva staden. – B. var en af 3:e
linjens fästningar i västra Ryssland, men dess
befästningar voro gamla och motsvarade ej alls
en nyare tids fordringar, hvarför de slopades
1897. J. F. N. L.W:son M.
Bobrzynski [båbsjy’nski],Michal, polsk
historieskrifvare, f. 1849, blef 1877 professor i
tysk och fornpolsk rätt vid universitetet i Krakau och
1885 medlem af Österrikes riksråd (riksdagen), där han
varit en af ledarna för det konservativa partiet. Hans
förnämsta verk är Dzieje Polski (Polens historia, 3:e
uppl. 1890), hvari han med mycken skärpa framhåller
den polska statens många brister såsom hufvudorsak
till Polens förfall, hvilket han anser hafva tagit
sin början redan i 16:e årh. Han har skrifvit äfven
flera andra arbeten.
Bocage [båkāʃ], fr., lund, lustpark. Flera
franska landskap ha detta namn, såsom B. normand,
i dep. Calvados, B. breton, i dep. Ille-et-Vilaine,
B. champenois, i dep. Marne, och B. vendéen, i
dep. Vendée.
Bocage [båkāʃ], Manoel Maria Barbosa
</sp>, portugisisk skald, f. 1765 i Setubal, d. 1805,
gick fjortonårig i krigstjänst, sändes till Goa,
hvarifrån han flydde till Macao och återkom 1790 till
Portugal. Därefter egnade, han sig helt och hållet åt
litteraturen och blef snart en af skaldéförbundet
"A segunda Arcadias" mest ansedda medlemmar. B:s
sympatier för franska revolutionens idéer, som han
hyllade i dikten Verdades duras, föranledde 1797 hans
fängslande. Året därpå lösgafs han likväl och erhöll
en tjänst, med skyldighet bl. a. att öfversätta
goda litterära arbeten. B. verkställde äfven ett
antal förträffliga öfversättningar från Delille,
Florian m. fl. Hans dikter utmärkas af betydande
versifikatoriska förtjänster, de klinga ursprungligt
och närma sig den folkliga tonarten, hvarigenom
B. bildar en öfvergång från klassicismen till den
senare nationella diktarskolan med Almeida-Garrett och
Castilho i spetsen. En stor del af hvad han skref var
tillfällighetsdikter och improvisationer. – B:s Obras
poeticas äro senast utgifna af Braga (1876). Biogr.
af Braga (1902).
Bocane [båka’n], fr., en på 1600-talet bruklig fransk
dans af gravitetisk art och utsirad med figurer. Den
är uppkallad efter den franska drottning Annas af
Österrike dansmästare Bocan.
Bocasini, romersk släkt. Se </sp>
Benedikt XI</sp>
<i>Bocca</b> (it., af lat. bucca, kind), mun; öppning;
bergspass; flodmynning; hafsvik.
Boccaccino [båkkatjinå], Boccaccio,
italiensk målare, f. 1460. d. omkr. 1518, var målsmannen för
"quattrocento" i Cremona, där han vistades både
i början och slutet af sin bana. Där utförde han
1497 (nu förstörda) fresker i augustinklostrets
refektorium, och 1506–18 målade han i domkyrkan nio
mestadels signerade fresker med ämnen ur madonnans
lif. Men innan han målade dem, vistades han i Rom, där
han genom sin kritik af Michelangelo väckte så stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
