Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blue pills, pilulæ cærulcæ, piller innehållande metalliskt kvicksilfver - Blue ribbon, eng., blå bandet (se d. o.); förnämsta täflingspris; förnämsta värdighet - Blue stocking, eng., blåstrumpa - Bluette, fr., liten gnista; kvickt infall litet (kvickt) teaterstycke - Bluff, skenmanöver; meddelande, som endast är afsedt att vilseleda - Bluffs kallas i Nord-Amerika de låga mycket bördiga upphöjningar som förekomma på prärierna - Bluhme. 1. Johannes Bartholomæus B., tysk hofpredikant - Bluhme. 2. Kristian Albrecht B., dansk statsman - Blum., i naturvetenskapliga beteckningar förkortning för J. Fr. Blumenbach - Blum, Karl Ludwig, tysk kompositör och teaterförfattare - Blum. 1. Robert B., tysk politisk agitator - Blum. 2. Hans B., tysk politiker och skriftställare - Blumauer, Aloys, tysk skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
användas särskildt i England såsom
afförinsmedel.
C. G. S.
Blue ribbon [blör r^bn], eng., blå bandet (se
d. o.); förnämsta täflingspris; förnämsta värdighet. –
Blue ribbon army [ä’mi], blåbandsförening.
<b>Blue stocking</b< [blö’ stå^inj, eng., blåstrumpa.
Bluette [-ä’tt], fr., liten gnista; kvickt
infall litet (kvickt) teaterstycke.
<b>Bluff</b< (eng. bluff [bla’f], egentl, ett amerikanskt
kortspel), skenmanöver; meddelande, som endast är
afsedt att vilseleda. – Bluffa, vilseleda.
Bluffs [bla’fs] kallas i Nord-Amerika de låga, i
regeln mycket bördiga upphöjningar, som förekomma
på prärierna. Särskildt förstår man därmed de
många oregelbundna kullar, af 20–75 m. höjd, som
ligga längs Mississippis nedre lopp omväxlande med
låga, för öfversvämning utsatta sträckor. De äro
lössbildningar. Från New Orleans till Memphis ligga
alla städer vid Mississippi på sådana bluffs.
Bluhme [blome]. 1. Johannes Bartholomæus B.,
f. 1681, d. 1753, sedan 1728 tysk hofpredikant hos
de danske konungarna Fredrik IV och Kristian VI. Han
var mycket inflytelserik hos sistnämnde regent,
hvars stränga åtgärder till främjande af pietistisk
religiositet i väsentlig mån kunna tillskrifvas
B. 1733 blef han kungens biktfader och 1737 medlem
af generalkyrkinspektionskollegiet. Bland de kyrkliga
institutioner, som infördes på hans råd, är den 1736
påbjudna konfirmationen.
2. Kristian Albrecht B., den föregåendes sonsons son,
dansk statsman, f. 1794 i Köpenhamn, inträdde 1820
i statens tjänst som auditör, blef 1824 medlem af
guvernementsrådet i Tranquebar, 1831 borgmästare
i Storeheddinge och sedan i Næstved på
Själland, därefter stiftsamtman i Aalborg och 1843
direktör för toldkammerkollegiet. Mars–nov. 1848
var han handelsminister, blef därefter medlem af
riksförsamlingen och 1849 kabinettssekreterare samt
var 1850–58 direktör för Öresunds tullkammare. I
okt. 1851 blef B. utrikesminister och afslöt
s. å. förhandlingarna med Preussen och Österrike
om Slesvigs och Holsteins ställning i monarkien. I
förlitande på sin smidighet och förmåga att draga sig
ur svåra trångmål gaf han därvid, egensinnig och utan
de andre ministrarnas vetande, löften, som genom sin
oklarhet blefvo ödesdigra för Danmark. 27 jan. 1852
blef han äfven förste minister och utfärdade en
kungörelse om en ny helstatsförfattning, men sökte
förgäfves genomdrifva den nya successionsordningen
och tullgränsens flyttning från Eider till Elbe. I
april 1853 måste han åt Örsted lämna försätet i
ministären, men kvarstannade som utrikesminister
till dec. 1854. Nästa år ställdes han inför riksrätt,
men frikändes. B. ledde 1856–57 den internationella
konferensen för Öresunds-tullens aflösning. Som medlem
af riksrådet 1856–63 ledde han det konservativa
helstatspartiet, som, ehuru helstaten visat sig
omöjlig, satte sig emot hvarje lösning i eiderdansk
riktning, och
riktade en skarp, men helt och hållet negativ kritik
mot sina efterträdares styrelse. Han röstade 1863 emot
novemberförfattningen, men vågade icke sedan öfvertaga
regeringen. Först i juli 1864, efter det olyckliga
kriget, blef han utrikesminister och konseljpresident,
öfvergaf genast all tanke på motstånd och slöt freden
i Wien, genom hvilken hertigdömena afträddes. B. var
ej i stånd att genomdrifva en revision af
grundlagen och afgick i nov. 1865. Död 1866.
E. Ebg.
Blum., i naturvetenskapliga beteckningar förkortning
för J. Fr. Blumenbach.
<b>Blum</b< [blom], Karl Ludwig, tysk kompositör och
teaterförfattare, f. 1786, d. 1844, blef 1820
hofkomponist i Berlin och 1823 regissör vid k. operan
därstädes. Han skref en stor mängd operetter,
sångspel, originalkomedier och bearbetningar,
bl. a. Der schiffskapitän ("Skeppskaptenen"),
Die schwester ("De bägge systrarna"), Der ball
zu Ellerbrunn ("Balen på slottet Ellerbrunn") och
Die schule der verliebten ("De kära"), hvilka alla
gifvits i Stockholm. Särskildt gjorde han sig förtjänt
om den franska vådevillens införande i Tyskland.
A. L.
Blum [blom]. Robert B.."tysk politisk agitator,
f. 1807 i Köln, var först handtverkslärling, sedan
bodbetjänt, därpå efter vunnen litterär utbildning
en tid verksam som skriftställare i Leipzig. Under
de politiska oroligheterna 1848 blef han
hufvudman för det demokratiska partiet i Sachsen,
invaldes s. å. i riksförsamlingen i Frankfurt och
blef där en af vice-presidenterna och vänsterns
ledare. Då politiska oroligheter s. å. utbröto i Wien,
sändes han jämte Jul. Fröbel dit för att i vänsterns
namn öfverbringa en adress till demokraterna, men
häktades efter Wiens stormning, emedan han deltagit i
barrikadstriderna, ställdes för krigsrätt och sköts
i Brigittenau 9 nov. 1848. Hans död väckte i hela
Tyskland mycken förbittring och stort deltagande. Jfr
Hans Blum, "Robert Blum, ein zeit- und charakterbild"
(1878).
2. Hans B., den föregåendes son, tysk politiker
och skriftställare, f. 1841 i Leipzig, var 1869–
1900 advokat i sin födelsestad, tillhörde 1867–70
nordtyska riksdagen och var 1871–78 redaktör
af den politisk-litterära veckoskriften "Die
grenzboten". Utom åtskilliga noveller, romaner och
skådespel samt biografien öfver fadern (se ofvan)
har B. bl. a. utgifvit Auf dem wege zur deutschen
einheit; erinnerungen und aufzeichnungen (2 bd,
1893), Fürst Bismarck und seine zeit (7 bd, 1894–99)
och Persönliche erinnerungen an den fursten Bismarck
(2 uppl. 1900).
Blumauer [blom-],Aloys, tysk skald, f. 1755 i
Steyr i Öfre Österrike, ingick 1772 i jesuitorden och
utnämndes efter dess upphäfvande 1773 till offentlig
censor. 1793 nedlade han nämnda befattning och
egnade sig åt en bokhandelsaffär. Död 1798. Hans
mest kända verk är en travestering af Vergilius’
Aeneid, <i>Abenteuer des frommen helden Aeneas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
