Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodpinkning, Hematuri. 1. Patol. Blodafgång med urinen - Blodpinkning. 2. Veter. Se Blodstallning - Blodplasma, anat. Se Blod - Blodplätt, anat. Se Blod - Blodpropp, med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. <i>Veter<i>. Se Blodstallning.
<b<Blodplasma,</b> anat. Se Blod.
<b>Blodplätt,</b< anat. Se Blod.
Blodpropp, i>med</i>. Under flera sinsemellan ganska
olikartade förhållanden inträffar det ej sällan,
att en liten eller i vissa fall t. o. m. en ganska
ansenlig mängd blod redan under lifvet koagulerar
(stelnar) inuti ett blodkärl, en artär, en ven eller
en kapillär eller inuti något af hjärtats rum. Den
stelnade blodmassan, som ju måste fullständigt eller
delvis tilltäppa den del af kärlsystemet, i hvilken
den bildats, kallas blodpropp. Det vetenskapliga
namnet för en sådan genom blodets koagulation
på ort och ställe bildad blodpropp är tromb
(grek. thrombos, lat. thrombus), och förloppet vid
proppens bildning samt resultatet däraf benämnes
<sp>trombos</i> (thrombosis). Den fysiologisk-kemiska
processen vid trombos är ej till fullo utredd (se
härom Koagulation). Blodproppsbildning förekommer
dels vid allehanda mekaniska skador på blodkärlen
– det är genom trombos i de afskurna kärlen, som
blödningen ur ett sår kan stanna af sig själf –, dels
vid vissa sjukdomar, företrädesvis arterioskleros
(förhårdnad af kärlväggarna, ofta betingad af
förkalkning), klaff-fel och andra hjärtsjukdomar
samt allehanda kroniska eller akuta inflammationer
i själfva kärlväggarna, inflammationen må vara
fortledd från omgifningen eller uppträda mer som
en själfständig sjukdom (vanligen i anslutning till
någon infektionssjukdom, t. ex. tyfoidfeber). Orsaken
till tromb-bildningen vid dessa sjukdomar kan vara
antingen att blodströmmens hastighet öfver hufvud
eller i enskilda delar af kärlsystemet är minskad
eller att hjärtats eller kärlens väggar äro säte för
sjukliga förändringar; vanligen samverka bägge dessa
moment. Allteftersom en blodpropp fullständigt eller
endast delvis utfyller det blodkärl, i hvilket den
sitter, kallas den obturerande eller väggstående.
Den närmaste följden af en obturerande blodpropp
är, att blodströmmen genom det afficierade kärlet
afstänges. Gäller detta en ven, kan blodet från
motsvarande kroppsdel ej eller åtminstone ej
så obehindradt som normalt strömma tillbaka till
hjärtat; i många fall inträder kronisk blodstockning,
blodvatten uttränger i väfnaden, och kroppsdelen
svullnar, och därmed kunna djupgående, med väfnadens
bestånd oförenliga rubbningar följa. Sitter proppen
i en artär, blir motsvarande kroppsdel blodfattig
eller t. o. m. blodtom och hemfaller ej sällan
på grund af bristande näringstillförsel till
nekros, d. v. s. lokal död, stundom i form af
brand. Naturligtvis är den fara, som blodproppar
härigenom kunna medföra, olika alltefter
lifsviktigheten hos det organ, inom hvilket de
bildats. Blodstockning l. nekros i vissa delar
af hjärnan eller hjärtat förorsakar ovillkorligt
och hastigt döden, samma förändringar i ett stycke
njure eller mjälte, i en fot eller ett ben innebär
däremot icke i och för sig fara för lifvet. – Om
sålunda blodproppar i många fall förorsaka hälso-
eller t. o. m. lifsfarliga förändringar i organismen,
utgöra de emellertid i vissa andra fall ett direkt
skydd för densamma, nämligen ett skydd mot blödningar,
såväl yttre som inre. Blödningen ur ett sår upphör,
som nämndt, därigenom att de afskurna kärlen fyllas
af blodproppar, och lifsfarliga blödningar från inre
organ skulle vid allehanda sjukdomar och framför allt
vid tuberkulos uppträda vida
oftare än de i själfva verket göra, om icke
blodproppar i regel bildades i kärlen, redan innan
den, sjukliga processen hunnit genombryta dessas
väggar.
Från början består en blodpropp, som nämndt, endast af
stelnad blodmassa, men utom i jämförelsevis sällsynta
fall (där döden omedelbart eller hastigt följer eller
proppen lossnar) undergår den snart nog på ort och
ställe förändringar. Vanligen inträder organisation,
d. v. s. från kärlväggen växa på fina blodkapillärer
rik bindväf in i proppen, blodmassan resorberas
och ersättes af bindväf, som småningom skrumpnar
och blir hårdare. Därvid ombildas det tromboserade
stycket af blodkärlet till en bindväfssträng, som
i vissa fall förblir solid, men i andra småningom
genomsättes af kanaler, som ånyo öppna vägen för
det afstängda blodet; på detta sätt kunna de
cirkulationsrubbningar och däraf följande sjukliga
förändringar, som blodproppen förorsakat, småningom
åter upphäfvas, äfven om proppen från början varit
obturerande. Stundom undergå emellertid blodpropparna
mindre gynnsamma förändringar; genom s. k. enkel
uppmjukning flyter trombmassan sönder, eller
bakterier, vanligen varbakterier, äro från början
tillstädes i proppen eller växa från omgifningen in i
densamma och omvandla den till flytande, bakterierik,
vanligen varig vätska (purulent uppmjukning). När
uppmjukningen blifvit fullständig, följer den smälta
trombmassan med blodströmmen och sprides sålunda
i organismen.
Emellertid kan det äfven inträffa, att blodproppen i
sin helhet lossnar från det ställe i kärlsystemet,
där den bildats, innan den hunnit förändras på
något af ofvannämnda sätt. Detta kan ske af olika
anledningar, blodtrycksstegringar, häftiga rörelser,
stötar o. s. v. (häraf nödvändigheten, att den sjuke,
som lider af blodpropp, en tämligen lång tid framåt,
tills proppen hunnit blifva organiserad, iakttager
största möjliga stillhet). En blodpropp, som på detta
sätt lossnat och förts vidare med blodströmmen,
kallas embolus. Utgår en sådan från en ven, föres
den på ett ögonblick till högra hälften af hjärtat
och därifrån in i lungartären, där den förr eller
senare måste fastna, då ju artären uppdelar sig
i allt finare grenar. Är den lossnade blodproppen
tillräckligt stor, tilltäpper den en så stor del af
lungkretsloppet, att döden nästan ögonblickligen
följer. Utgår en embolus från vänstra hälften af
hjärtat eller från stora kroppspulsådern, fastnar den
i någon af de perifera artärerna och kan därvid mer
eller mindre fullständigt afstänga blodtillflödet
till en viss kroppsdel. Följden häraf blir i stort
sedt densamma som af en i artären i fråga på stället
bildad blodpropp (se ofvan); dock förefinnes en viss
skillnad så till vida, som en embolus åstadkommer
ett ögonblickligt, en blodpropp (tromb), som för sin
bildning kräfver en viss tid, ett småningom inträdande
hinder för blodströmmen.
Emellertid användes benämningen embolus ej endast
om lossnade blodproppar, utan om hvarje i det
cirkulerande blodet inkommen främmande kropp. Till
embolusbildning kunna sålunda flera olika sjukliga
processer (och mekaniska ingrepp) leda. Förloppet
vid embolusbildningen och resultatet däraf kallas
emboli. Vanligast förekommer emellertid emboli
i anslutning till trombos (blodproppsbildning) och
således vid samma sjukdomar som denna. Därvid är det
ej alltid blodproppen i sin helhet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
