Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 719-720 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blod. 2. Fysiol. - Blod. 3. Zool. - Blod. 4. Folkl. Hos de flesta folk anses blodet som den egentliga lifsprincipen - Blod. 5. Blod användes i vissa uttryck liktydigt med härkomst - Blod-albumin (vanligare Serum-albumin), ägghvitämne i blodet - Blodapelsin, bot. Se Apelsin - Blodberberis, bot. Se Berberis - Blodbok, trädg., en icke sällan som parkträd odlad form af bok - Blodbrist l. Anemi, patol. - Blodbråck, patol. Se Hematocele - Blodcell, fysiol. Se Blod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hemoglobin	125,80	-
ägghvita	20,05	42,65
socker	-	0,90
kolesterin	0,26	0,31
lecitin	l,93	1,05
fett	-	0,50
natron	-	2,62
kali	1,32	0,15
järnoxid	0,59	-
kalk	-	0,07
magnesia	0,04	0,03
klor	0,18	2,20
fosforsyra	0,98	0,15

I blodet förekomma vidare en del produkter af
ämnesomsättningen i de olika väfnaderna, såsom
urinämne, urinsyra, kreatinin m. m. Man har i blodet
påvisat äfven en del enzym samt antienzym. Man måste
äfven antaga att blodet innehåller en del kroppar, som
ega förmågan att döda bakterier, äfvensom främmande
celler. Angående uppkomsten af dylika kroppar har
man funnit, att om för kroppen främmande substanser,
såsom af bakterier bildade toxiner, blod af andra
djurarter, olika ägghvitekroppar, fint söndermalna
organ o. s. v., insprutas under huden, i en ven eller
i bukhålan på ett djur, blodet hos detta djur får
förmågan att på visst sätt förändra de ifrågavarande
substanserna, så att deras verkan upphäfves. Alltefter
beskaffenheten hos de injicierade ämnena uppträda i
blodet specifika s. k. antikroppar (se d. o.). Om
blodets cirkulation i kroppen se Blodomlopp.
J. E. J–n.

3. Zool. Hos lägre ryggradsdjur (med undantag
af rundmunnarna) skilja sig de röda blodkropparna
från människans och de flesta däggdjurs därigenom,
att de äro ovala och försedda med en kärna; ofta –
så hos groddjuren – uppnå de betydligare dimensioner
och äro större än de hvita. – Hos de ryggradslösa
djuren är blodets färgämne vanligen bundet vid
blodvätskan. Stundom saknas i dessa djurs blod
formade beståndsdelar alldeles; vanligtvis förekomma
dock sådana, som motsvara de hvita blodkropparna
hos ryggradsdjuren.
L–e.

4. Folkl. Hos de flesta folk, som befinna sig
på en lägre kulturståndpunkt, anses blodet som
den egentliga lifsprincipen; i det tros kraft, hälsa
och personlighet ha sitt säte, en åskådning, hvarur
naturligtvis en mängd vidskepliga föreställningar
och magiska bruk utvecklat sig. Äfven bland de
civiliserade folken finnas många rester af samma
uppfattning. På ungefär likartadt sätt har man
öfver nästan hela jorden sökt begagna sig af blodets
underbara kraft i läkedoms- och trolldomssyfte.
I nordiska sagor berättas någon gång, att man kunde
förvärfva de för ett djur utmärkande egenskaperna
genom att döda det och dricka dess blod; en människa,
som förbytts till djur, återfick sin rätta gestalt,
om hennes blod utgöts; några blodsdroppar användes
som medel att uppväcka kärlek o. s. v. Trollformler
skrefvos gärna med blod, likaså förskrifningar
till djäfvulen. Blodsförbund och fostbrödralag
(se d. o.) ingingos genom blodsblandning. Mot många
sjukdomar, i synnerhet gikt och epilepsi, användes
blod som läkemedel. Särskildt verksamt ansågs blod
af afrättade brottslingar (hos romarna
gladiatorsblod) samt menstruationsblod. Om blodets
betydelse vid offer se d. o. Litt.:
H. F. Feilberg, "Totenfetische" (i "Om Urguell", III),
H. L. Strack, "Das blut im glauben und aberglauben der menschheit" (8:e uppl. 1900), och
H. Schück, "Studier i nordisk litteratur- och religionshistoria", 1:38 ff. (1904).

5. Blod användes i vissa uttryck liktydigt med
härkomst: vara af adligt blod (jfr Blått blod),
vara af kungligt blod, prins af blodet (se Prins
m. fl. I samma betydelse förekommer blod om kreaturs
och i synnerhet hästars härstamning från vissa
raser. Fullblod brukar framför allt användas om
den engelska kapplöpningshästen och den arabiska
hästen. Om djur är af annan oblandad ras, säges
det vara af ren ras. Halfblod betecknar
blandad härstamning, och särskildt brukar man som
halfblod beteckna de hästar, i hvilkas blandade
härstamning fullblod ingår. Som varmblodiga
betecknas fullblodshästar och andra lätt byggda
hästar, vanlige» utmärkta af lifliga rörelser och
energi. Kallblodiga kallas tunga, grofva hästar.
H. J. Dft.

Blod-albumin (vanligare Serum-albumin), ägghvitämne i blodet.

Blodapelsin, bot. Se Apelsin.

Blodberberis, bot. Se Berberis.

Blodbok, trädg., en icke sällan som parkträd odlad
form af bok, med mer eller mindre utprägladt röda blad.

Blodbrist l. Anemi, patol. S. k. allmän blodbrist
betyder icke en brist på mängden blod, utan
brist på röda blodkroppar inom den cirkulerande
blodmassan. En dylik anemi kan vara antingen primär
eller sekundär. De primära anemierna äro spontant
uppkommande blodsjukdomar, som kännetecknas af
ett ökadt sönderfall af de röda blodkropparna,
hvilket organismen söker motväga genom en ökad
nybildning af dylika. Härvid utsändas dock äfven
från bildningshärdarna inom benmärgen uti den
cirkulerande blodmassan ännu omogna och därför lätt
förstörbara röda blodkroppar. Vid den svåraste
formen af primär anemi, som benämnes perniciös,
emedan den vanligen medför döden, kan de röda
blodkropparnas antal sjunka under en million, ja,
ända ned till omkr. 300,000 per kubikmillimeter
blod. Orsaken till dylik perniciös anemi är ännu
okänd och säkerligen mångskiftande; stundom har
den observerats hos personer, som äro hemsökta
af ett visst slags binnikemask (Botriocephalus
latus), och kan då efter maskens afdrifvande
öfvervinnas. – Den sekundära anemien åter uppträder
ofta efter blodförlust genom blödning af hvad slag
som helst samt efter många sjukdomar,, såsom efter
akuta och kroniska infektionssjukdomar och en del
andra kroniska sjukdomar, såsom svulstbildningar
(kräfta o. s. v.), mag- och tarmkatarrer m. fl. –
Behandlingen af en allmän anemi dels riktar sig mot
orsaken, grundlidandet; dels söker den att genom
en god nutrition och en allmän hygienisk vård af
den sjuke (se Bleksot) och genom medikament, bland
hvilka de viktigaste äro arsenik- och järnpreparat,
underlätta blodnybildningen för att ersätta förlusten
af röda blodkroppar.

Man kan ock tala om en lokal blodbrist och
menar därmed en tillfällig bristande blodluxion
till ett visst organ af kroppen, t. ex. vid
s. k. hjärnanemi (se Hjärnsjukdomar).
I. H.

Blodbråck, patol. Se Hematocele.

Blodcell, fysiol. Se Blod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>