Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bitlis. 1. Vilajet i turkiska Armenien - Bitlis. 2. (Armen. Paghesh) Hufvudstad i vilajetet B. - Bitolia, stad i Macedonien. Se Monastir - Biton. Se Kleobis - Bi-ton. 1. Språkv. Se Accent - Bi-ton. 2. Fys. Se Alikvot-toner - Bitonto, stad i italienska prov. Bari - Bitsch (Bitche, fordom Kaltenhausen), befäst stad i tyska rikslandet Lothringen - Bitsjurin (Bitschurin, som munk Jakint, d. v. s. Hyacintus), rysk geograf och kännare af Kina - Bitter, likör med tillsats af bitterämnen - Bitter, Karl Hermann, preussisk statsman och musikhistoriker - Bitter, Johann Friedrich Albert, katolsk biskop - Bitterambrosia, bot. Se Ambrosia artemisiæfolia - Bitterfeld, kretsstad i preussiska regeringsområdet Merseburg - Bitterjord, kem., dets. som magnesiumoxid - Bitterkalk, miner. Se Dolomit - Bittermandel, bot. Se Prunus och Mandel - Bittermandelolja, kem., en flyktig olja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
s. v. om sjön Van. 27,100 kvkm. 398,700 inv., 15 på
1 kvkm. Landet är bördigt, har väl vattnade fält
och präktiga betesmarker, hvarför också åkerbruk
och boskapsskötsel äro hufvudnäringar, men saknar
alldeles skog. Klimatet är hälsosamt, men vintern,
som räcker 6–7 månader, är mycket sträng. Hälsokällor
finnas, och mineralrikedomen är stor, men ej utnyttjad.
Industrien är obetydlig. Af befolkningen är mer än 1/3
kristen. – 2. (Armen. Paghesh) Hufvudstad i
vilajetet B. och den största handelsstaden i Armenien,
vid floden B., en biflod till Tigris, vid vägen från
Trabezon och Erserum till Mosul, 1,550 m. ö. h. Omkr.
25,000 inv., däraf 2/3 muhammedaner och 1/3 armeniska
kristna. B. har stor fruktodling, en basar, 32 moskéer,
12 kloster och flera armeniska kyrkor. Bomullsväfverier
och garfverier. – B., som enligt sagan skall vara
grundlagdt af Alexander den store, intogs 648 e. Kr. af
en bland kalifen Omars fältherrar och fick sedan egen kan.
Sedan sultan Murad IV 1638 eröfrat Erivan, underkastade
kanen af B. sig honom. B. är den osmanske historieskrifvaren
Edris och skalden Sjukris födelseort. B., som alltid
varit en orolig stad, bebodd af kurder och armenier, var
25 okt. 1895 skådeplatsen för en våldsam massaker på de
armeniske kristne, hvilken började och slutade med jaktsignaler.
J. F. N.
Bitolia, stad i Macedonien. Se Monastir.
Biton. Se Kleobis.
Bi-ton. 1. Språkv. Se Accent. – 2. Fys. Se Alikvot-toner.
Bitonto, stad i italienska prov. Bari (Apulien),
9 km. från hafvet. Biskopssäte. 30,652 inv. (1901).
B. har en gammal, rikt ornerad katedral, ett kastell
och ett gotiskt palats, ett teologiskt seminarium och
ett stort barnhus samt betydlig handel och vinodling
(zagarese). – B. är romarnas Butuntum.
Under medeltiden blomstrade där "Accademia degli
infiammati". Österrikarna besegrades 25 maj 1734 vid B.
af spanjorerna under Montemar (sedan Duca di B.), genom
hvilket slag Neapel åter kom under Spanien.
(J. F. N.)
Bitsch (Bitche, fordom Kaltenhausen),
befäst stad i tyska rikslandet Lothringen, vid floden Horn.
3,640 inv. (1900). Tillverkning af skor. På en brant klippa 79 m.
öfver staden står en medeltida bergfästning, som höll sig under
hela kriget 1870–71 och efter 1887 t. o. m. något förstärkts.
Bitsjurin (Bitschurin, som munk Jakint,
d. v. s. Hyacintus), rysk geograf och kännare af Kina,
f. 1778, d. 1853, förvärfvade under sin mångåriga
vistelse i Kina, såsom chef för den ryska andliga
missionen därstädes, en grundlig insikt i kinesiska
språket och lämnade (sedan 1828) en följd af lärorika
och viktiga arbeten öfver Kina, Mongoliet, Tibet
och Turkestan, mestadels ur kinesiska källor. Bland
hans utgifna verk förtjäna framhållas en kinesisk
grammatik för ryssar (1838), ett arbete om Kina,
dess inbyggare, seder, bruk och upplysning (1840)
och en kinesisk-rysk ordbok.
Bitter, likör med tillsats af bitterämnen, såsom
angostura, aloe, gentiana, kinabark, pomerans m. m.:
i Danmark och Tyskland detsamma som sup, "besk".
Bitter, Karl Hermann, preussisk statsman och
musikhistoriker, f. 1813 i Schwedt, d. 1885 i Berlin,
var 1856–60 preussiskt ombud i den
europeiska Donaukommissionen i Galacz och innehade
därefter olika befattningar inom den preussiska
provinsförvaltningen. Under det fransk-tyska kriget
var han bl. a. en tid prefekt i departementet Vosges
och sedermera civilkommissarie i Nancy. Efter freden
utnämndes han till regeringspresident 1872 i Schleswig
och 1876 i Düsseldorf, blef 1877 understatssekreterare
i inrikesministeriet samt i juli 1879 preussisk
finansminister och medlem af förbundsrådet. I denna
ställning medverkade han under tre år som Bismarcks
villiga verktyg till det protektionistiska systemets
införande i Tyskland och sökte öka de indirekta
skatterna genom tobaksmonopol, höjda brännvins- och
maltskatter samt börsskatt. Han genomdref Hamburgs
inträde i tyska tullområdet och bidrog till att
staten öfvertog de större preussiska privatbanorna
samt lyckades återställa jämvikten i Preussens
budget. Oenighet med Bismarck förmådde honom att afgå
1882 efter tobaksmonopolets strandande. B. gjorde sig
ock ett namn genom flera märkliga musikhistoriska
arbeten:
J. S. Bach (2 bd, 1865; 2:a uppl. 1881),
K. Ph. E. Bach, und W. Friedemann Bach und deren brüder (2 bd, 1868) och
Beiträge zur geschichte des oratoriums (1872) m. fl.
Hans mindre arbeten utgåfvos 1885 som Gesammelte schriften.
Bitter, Johann Friedrich Albert, katolsk
biskop, f. 15 aug. 1848 i Melle i Hannover,
där hans fader, geheimerådet Heinrich Bruno B.,
var kungl. lifmedikus. Efter att hafva studerat
filosofi i Münster och teologi i Würzburg inträdde
han 1873 i prästseminariet i Osnabrück, prästvigdes
1874, anställdes s. å. vid Sankt Eugenia-kyrkan i
Stockholm samt utnämndes 1875 till kyrkoherde vid
Sankt Josefs-församlingen i Göteborg. Sedan han
1885–86 beklädt kyrkoherdeplatsen vid den katolska
hofförsamlingen i Ludwigslust i Mecklenburg, återvände
han till Sverige som apostolisk vikarie i Stockholm.
1892 vigdes han (med bibehållande af sin plats i
Stockholm) till biskop af Doliche (in partibus
infidelium, nära Mosul). Sedan 1886 är B. teol. doktor
vid Würzburgs universitet samt påflig protonotarie
och huskaplan.
Bitterambrosia, bot. Se Ambrosia artemisiæfolia.
Bitterfeld [-felt], kretsstad i preussiska
regeringsområdet Merseburg (prov. Sachsen), vid
floden Mulde. 11,839 inv. (1900). Brunkolsgrufvor i
grannskapet. Mångsidig industri. Staden anlades af
holländare i 12:e årh.
Bitterjord, kem., dets. som magnesiumoxid.
Bitterkalk, miner. Se Dolomit.
Bittermandel, bot. Se Prunus och Mandel.
Bittermandelolja, kem., en flyktig olja, som
förekommer färdigbildad i bladen af Prunus padus
(hägg) och Amygdalus persica (därför också förr kallad
Aetheroleum amygdalarum) och som kan erhållas ur det
i bittermandel förekommande amygdalinet, därigenom
att mandeln sönderstötes och pressas, utröres med
vatten och destilleras med vattenånga. Därvid öfvergå
amygdalinets flyktiga sönderdelningsprodukter,
blåsyra och bensaldehyd, och man får en tung olja,
som luktar af dessa båda ämnen. Nyss framställd
är denna olja vattenklar, men blir med tiden gul;
till följd af blåsyrehalten är den råa oljan högst
giftig. Ren bittermandelolja utgöres af bensaldehyd
C6 H5 . CHO och är en starkt ljusbrytande vätska af
angenäm lukt, med kokpunkten 179°. Den stelnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
