Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 453-454 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birgitta, kallad den heliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vadstena kloster. Det ligger i stadens västra del
vid en den tiden öppen plats, kallad Campo di fiore,
men vetter numera till följd af gaturegleringar och
nybyggnader mot Piazza Farnese, midt emot palatset af
samma namn.

Birgittas hus i Rom.

Klostret erbjöd sig i början af 1400-talet att med
bibehållande af eganderätt upplåta byggnaden till ett
härbärge (hospitium) åt svenskar, mot det att svenska
kyrkan lämnade bidrag till dess underhåll; insamlingar
lära ock tid efter annan gjorts för detta ändamål. Förslag
till stadgar uppgjordes 1431 för detta "hospitium", som
skulle styras af tvenne klosterbröder, på vissa villkor
härbärgera svenska resande och kallas "S. Birgittas
svenska hospital" (Hospitale S. Birgittæ de regno
Sveciæ). Förhållandena gjorde det emellertid länge
omöjligt för klostret att på afsedt sätt taga vård
om sin besittning. Föreståndarskapet utöfvades
1400-talet igenom icke af Vadstenamunkar, utan af
klerker, vanligen från Linköpings stift. Först i
början af 1500-talet, sedan klostret varit nära
att alldeles förlora sin besittning, utskickades
klosterbröder såsom föreståndare, hvilka satte den
förfallna byggnaden i stånd igen och nyinredde en
kyrkosal i densamma.

Ryktbarast bland dessa föreståndare blef den lärde
Peder Månsson, som i 16 år, ensam eller jämte
en medbroder, förestod hospitalet, tills han 1524
såsom biskop i Västerås lämnade Rom. Äfven efter
hans af resa, ända fram mot midten af 1500-talet,
hade klostret en förvaltare i Birgittas hus,
men förbindelserna blefvo efter hand omöjliga att
upprätthålla, och klostret i Vadstena kunde snart
ingenting göra för sin romerska besittning. Påfven
anförtrodde dess förvaltning åt den landsflyktige
Olaus Magni, som sedan 1549 där hade sin bostad. Han
satte ekonomien i godt stånd igen, anlade i Birgittas
hus ett tryckeri och utgaf därifrån bl. a. sin
broders och sina egna stora historiska arbeten. Men
efter Olaus Magnis död (1557) gick hospitalet åter
ur svenska händer. Johan III:s försök att komma i
besittning af detsamma lyckades ej; men Sigismund
hade bättre framgång och fick verkligen 1589
öfverstyrelsen sig tillerkänd. Hospitalet skulle
då blifva en plantskola i den katolska propagandans
tjänst för underhåll af unga svenskar, längre fram
äfven för polska katoliker. Den närmaste ledningen
utöfvades af någon kardinal under titeln "protector
regni Sveciæ. Ett litet antal svenskar eller polacker
fick också pensioner af hospitalets räntor, men i
öfrigt vanvårdade kardinalerna dess ekonomi. Sedan
den polska Vasaätten utslocknat, öfverlämnades
hospitalet 1673 åt drottning Kristina, som till sin
död utöfvade styrelsen för detsamma. Den förnämste
pensionstagaren var under 1600-talets senare hälft
en annan Vasaättling, konung Vladislavs oäkta son
Vladislav Konstantin, grefve af Vasanhof, vanligen
känd under namnet Vasenau, som dog 1698. Bland
svenskarna var den förnämste pensionären drottning
Kristinas handsekreterare Andreas Galdenblad. Äfven
friherre Karl Horn, den äfventyrlige sonen till
fältmarskalken frih. Gustaf Horn af Marienborg,
åtnjöt något understöd därifrån; han slutade dock
sina dagar i Sverige, åter vorden lutheran. Efter
Kristinas död (1689) tillsattes en kongregation
för att utreda hospitalets affärer; det hade efter
hand kommit i besittning af icke mindre än nio hus i
Rom. Nu uppträdde den reorganiserade birgittinorden
genom generalpriorn för klostret Altomünster i
Bajern med anspråk på Birgittas hus. Saken ordnades
omsider 1692 på sådant sätt, att birgittinerna skulle
för framtiden få nyttjanderätten till kyrkan och ett
par rum, bl. a. Birgittas och Katarinas kammare, samt
bostad för tvenne munkar mot skyldighet att uppehålla
gudstjänsten, men den "svenska katolska nationens"
rätt till hospitalet blef uttryckligen reserverad,
och ännu en gång var afsikten, att det skulle träda i
den katolska propagandans tjänst. På den österrikiske
ministern i Stockholm Franz v. Stahrembergs förslag
1697 skulle nämligen i dess lägenheter inredas rum för
ett svenskt seminarium, och fem ynglingar utsändes
verkligen 1698 från Sverige för att få sin bostad
i Birgittas hus. Dess historia under 1700-talet är
ej närmare känd. De bajerske munkarna fördrefvos
emellertid under revolutionstiden af fransmännen, och
sedan påfven åter kommit i besittning af Kyrkostaten,
behandlade han egendomen som herrelöst gods. Den
disponerades än af italienska, än af franska
klostersamfund, tills den 1892 förvärfvades af en
gren utaf karmelitorden. Dess föreståndarinna, syster
Maria Edwige (i världen känd under namnet grefvinnan
Wielhorska), har sökt återställa Birgittas hus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>