Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Binnikemask, äfven Benickemask, zool., arter af släktena Tænia, Dibothriocephalus, Hymenolepis m. fl. - Binns, sir Henry, natalsk politiker - Binokel, ögonglas utan bågar, dubbel-lornjett - Binokulär. Sådana optiska instrument hvilka äro afsedda för seende med båda ögonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utföras ur tarmkanalen, där masken är inkvarterad,
och kunna föras omkring till allehanda ställen,
t. ex. med gödseln ut på åkerfälten o. s. v. De nyss
afskilda mask-lederna uppgifvas ega under någon tid
förmåga att röra sig och förflytta sig; men till följd
af embryonernas stora tillväxt inom äggen brista
snart deras väggar. Äggen blifva nu fria och kunna
blifva spolade genom kloaker eller med regnvatten
flyta ned i diken och vidare till floder och sjöar;
andra åter kunna spridas från fälten genom insekter,
med vinden o. s. v. i alla riktningar. Svinkreatur
kunna således lätt komma att jämte födan nedsvälja
dylika ägg, som innehålla embryoner af binnikemask. I
svinens tarmkanal brista genast skalen å dessa ägg,
och embryonerna blifva fria. Hvarje sådant embryo
är försedt med en särskild borrapparat, som å den
främre, snabelformiga spetsen eller sprötet är väpnad
med sex hakar. Medelst denna borra sig embryonerna
väg genom organens väfnader hos svinet och lägga
sig slutligen till hvila i olika delar hos djuret,
oftast i muskler och späck. Därunder bortfalla
hakarna och hela borrapparaten. Embryonerna omformas
nu till s. k. blåsmaskar, eller den mellanform, som
beskrifvits under namnet Cysticercus cellulosæ och
af allmänheten i Sverige kallas dynt (fig. 7). Om ett
stycke svinkött, som innehåller dynt, i rått eller
ofullständigt kokt eller stekt tillstånd fortäres
af en människa, så öfverflyttas denna mellanform,
blåsmasken, till människans tarmkanal, vid hvars
väggar den genast fäster sig med sina sugskålar och
hakar. Från hufvudets bakre del utvecklas därefter
den ena leden efter den andra. Den geografiska
utbredningen af Tænia solium torde i allmänhet
sammanfalla med svinets och med vanan att förtära
svinkött i otillräckligt kokt tillstånd. Det finns,
resp. fanns enstaka distrikt i Tyskland, Frankrike,
Italien och England, där denna inälfsmask var
mycket allmän; under de senaste årtiondena har
dess förekomst hos människan blifvit sällsyntare
på grund af särskildt med anledning af trikinosen
införda köttbesiktningar. Som muhammedaner,
judar m. fl. afhålla sig från förtärande af
svinkött, är dess uppträdande i orienten, Asien
och Afrika föga utbredt. I Sverige förekommer den
ganska sällsynt. Blåsmasken (dynten) förekommer
i flera af människans organ: oftast i hjärnan,
men ock i muskulaturen, ögat, lefvern, lungorna
etc. Människans infektion med dynt kan ske blott
därigenom, att embryoner af Tænia solium införas i
magsäcken, antingen med föda (grönsaker), å hvilken
dessa embryoner fastnat, eller ock möjligen genom
drickandet af förorenadt vatten; vanligare inficiera
sig emellertid personer, som äro behäftade med denna
binnikemask, genom osnygghet, i det de små embryonerna
kunna fastna vid fingrarna och dymedelst föras in
i munnen.
Den människans binnikemask, som har den största
utbredning, är Tænia saginata (= Tænia
medio-canellata). Den skiljer sig från Tænia
solium förnämligast därigenom, att den saknar
hakar och snabelformigt spröt å hufvudet (fig. 6);
ledernas antal kan uppgå till öfver 1,000, och hela
binnikemasken kan bli ända till 36 (vanligen dock
blott 6–10) m. lång. I könsmoget tillstånd förekommer
denna inälfsmask uteslutande i människans tarmkanal;
den till densamma hörande blåsmasken (Cysticercus
bovis) finnes så godt som uteslutande hos nötkreatur,
är helt liten (7–9 mm. lång och 5,5 mm. bred). Denna
binnikemask torde vara utbredd öfver hela jorden
och tyckes under de sista årtiondena hafva blifvit
allmännare. I Sverige torde den vara allmännare än
Tænia solium.
Ytterligare tolf arter bandmaskar hafva en eller
annan gång träffats hos människor (jfr
Hydatid-sjukdom). Se M. Braun, "Die tierischen parasiten des
menschen" (1903). L–e.
De binnike- eller bandmaskar, som förekomma i
tarmkanalen hos husdjur, höra till släktena Tænia och
Bothriocephalus. Hos hästar träffar man, ehuru sällan,
tre arter: Tænia plicata, Tænia mamillana och Tænia
perfoliata. De äro endast af några centimeters längd
hvardera och anses ej föranleda hästarna någon märkbar
skada. Hos nötkreatur, får och getter förekommer
Tænia expansa, som kan uppnå en längd af ända till
60 m. Stundom uppträder denna bandmask hos får i
flera exemplar och ger då upphof till diarré samt
allmän svaghet, som leder till djurens död. Hos hundar
träffar man Tænia marginata, som har en längd af 1–5
m. Embryo eller blåsmasken till densamma, Cysticercus
tenuicollis, uppehåller sig i bröst- och bukhålans
serösa hinna hos antingen nötkreatur, får, getter
eller hos svin. Tænia serrata är af 1/2–2 m. längd,
och dess blåsmask finnes som ärtstor blåsa i lungan,
kröset eller nätet hos hare eller kanin. Tænia
cænurus är 1/2–1 m. lång, och blåsmasken till
densamma, Cysticercus cerebralis, förekommer vanligen
i hjärna eller ryggmärg hos nötkreatur eller får samt
föranleder hos något af dessa djur s. k. kringsjuka
(se d. o.). Tænia cucumerina har en längd af
15–40 cm., och embryo till densamma uppehåller
sig i hundens löss (Trichodectes canis). Tænia
echinococcus är 3 mm. lång och har endast 3–4 leder;
dess embryo, Echinococcus polymorphus, förekommer
hos nötkreatur, får eller svin. Hos kattor träffar
man Tænia crassicollis, som har en längd af 30 cm.,
och blåsmasken, Cysticercus fasciolaris, finnes hos
råtta eller mus. Hos husfåglar förekommer ett stort
antal arter af släktet Tænia. – Bothriocephalus
latus finnes hos hundar och kattor. Om blåsmasken
till Tænia solium se sp. 421. C. A. L.
Binns, sir Henry, natalsk politiker, f. 1837 i
Sunderland, grefskapet Durham, emigrerade 1858 från
England till Natal, där han egnade sig åt åkerbruk och
sockerodling. I det politiska lifvet inträdde B. först
1879, då han blef regeringsvald medlem af Natals
lagstiftande råd. Från 1883 till sin död tillhörde
han detsamma som folkvald medlem. B. blef 1897 Natals
premiär- och inrikesminister ("colonial secretary")
samt gjorde sig som sådan bemärkt genom sin 1898
med framgång krönta sträfvan att åvägabringa Natals
anslutning till den sydafrikanska tullunionen. Han
adlades s. å. B. afled i Pietermaritzburg 1899. Hans
verksamhet för sockerindustriens utveckling i
Natal har för denna koloni varit af stor ekonomisk
betydelse. V. S–g.
Binokel (fr. binocle, af lat. bis, två gånger, och
oculus, öga), ögonglas utan bågar, dubbel-lornjett,
fasthållen öfver näsan genom en fjäder, som förenar
de båda glasens infattningar.
Binokulär (af lat. bis, två gånger, och oculus,
öga). I fysiken kallas sådana optiska instrument
binokulära, hvilka äro afsedda för seende med
båda ögonen, t. ex. den vanliga teaterkikaren. I
fysiologien betecknar man såsom binokulärt seende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
