Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Billing. 1. Axel Gottfrid Leonard B., teolog, politiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teolog, politiker, f. 29 apr. 1841 i Önnestad,
Kristianstads län, blef student i Lund 1859,
filos. kand. 1864 och filos, doktor 1865. Efter
att ha varit vikarierande lektor i teologi vid
Lunds katedralskola 1864–66 utnämndes han 1867 till
lektor i teologi och hebreiska språket därstädes
och blef s. å. tillika docent i praktisk teologi
vid Lunds universitet samt var sedermera under
flera år förordnad att leda de praktisk-teologiska
öfningarna äfvensom att examinera i kateketik och
liturgik. 1872 utnämndes han till teol. adjunkt vid
universitetet, med Husie och Västra Skreflinge till
prebendepastorat, och prästvigdes i sammanhang
därmed. Läsåren 1872–73 samt 1873–74 förestod
B. professuren i exegetik och under kortare tider
dels professuren i kyrkohistoria och symbolik, dels
professuren i dogmatik och moralteologi, examinerade
några år i symbolik och förestod professuren i
praktisk teologi från början af läsåret 1878, till
dess platsen tillträddes. 1881 blef B. professor i
praktisk teologi och kyrkoherde i Hällestad, Dalby och
Bonderups prebendepastorat. 1883 utnämndes han till
kontraktsprost, och s. å. blef han rektor vid Lunds
fullständiga läroverk för flickor. 1884 utnämndes
B. till biskop öfver Västerås stift och 1885 därjämte
till kungl. öfverhofpredikant. S. å. blef han uppförd
å förslag till biskop öfver Linköpings stift i 1:a
rummet och 1893 i 3:e rummet. Vid Uppsala universitets
jubelfest 1877 utnämndes B. till teol. doktor. 1898
blef han biskop öfver Lunds stift. 1899 valdes han
till ledamot af Fysiografiska sällskapet i Lund och
1900 till ledamot af Svenska akademien.
B:s ovanligt dugande förmåga har blifvit tagen i
anspråk genom flera förtroendeuppdrag. Så har han
varit stadsfullmäktig i Lund och i Västerås samt
ledamot af Västmanlands läns landsting. 1888 valdes
han första gången af nämnda landsting till ledamot
af första kammaren, som insatt honom i lagutskottet
(som suppleant 1890), konstitutionsutskottet
(ledamot 1892–93) och statsutskottet (ledamot sedan
1894). B. var prästerligt ombud för Lunds stift vid
kyrkomötena 1878 och 1883 och har såsom själfskrifven
ledamot bevistat kyrkomötena 1888, 1893, 1898, då
han i sin egenskap af vice ordförande större delen af
kyrkomötet under ärkebiskop Sundbergs sjukdom ledde
förhandlingarna, och 1903, då han likaledes var vice
ordförande. I den af k. m:t 1890 tillsatta kommittén
för utarbetande af förslag till ändringar i kyrkolagen
m. m. insattes B. såsom ledamot. Han har hållit
prästmöten i Västerås 1886 och 1892 samt i Lund 1900.
Under det senaste decenniet har B. spelat en allt
mera betydande roll såsom politiker och inom första
kammaren blifvit en ledande personlighet, hvilkens
intellektuella öfverlägsenhet, snabba blick för
politiska situationer och framstående egenskaper i
debatten gjort sig starkt gällande såväl uti häfdandet
af en utprägladt konservativ politisk och kyrkopolitisk
grundåskådning som uti afgörandet af en mångfald
praktiska och ekonomiska angelägenheter, med hvilka
B. i synnerhet såsom ledamot af statsutskottet tagit
befattning. Den konservatism han företräder ser ej sin
uppgift i att tillbakavisa reformkrafven, utan vill
genom att i lämpligt ögonblick tillmötesgå och upptaga
dem, bereda dem en ur samhällsbevarande synpunkt
såvidt möjligt tillfredsställande praktisk-politisk
konjunktur. I synnerhet har denna tendens visat sig
i B:s ställning till frågan om utsträckt valrätt
till riksdagens andra kammare, hvarom han i en motion
redan 1893 bl. a. uttalade, att den måste regleras af
opportunitetshänsyn, att det vore en fördel att åt
representationen gifva en så bred basis som möjligt
samt att, om garantier mot majoritetsförtryck
kunde utfinnas, företräde borde gifvas åt införande
af s. k. allmän rösträtt framför en större eller
mindre sänkning af det politiska strecket. Han
förordade därför en utredning, som bl. a. skulle
omfatta det proportionella valsättet. Det är
ock i väsentlig grad en följd af B:s inflytande,
att första kammarens rösträttspolitik från 1902
följt just här angifna linje. I unionsfrågan har
B. förklarat sig anse utgångspunkten ej böra tagas i
gamla historiska bestämmelser, utan i den närvarande
tidens föreliggande behof, och då han 1903 med
anledning af den då offentliggjorda s. k. kommuniquéen
angående förhandlingarna i konsulatfrågan förordade
det af första kammaren gjorda uttalandet med
hänvisning till riksdagsskrivelsen 14 april 1893,
betonade han uttryckligen, att syftet härmed icke
vore förhandlingarnas afbrytande eller försvårande,
utan blott att riksdagen borde ställa sig ansvarsfri
i förhållande till dem. Såsom kyrkopolitiker har
B. utöfvat stort inflytande såväl inom riksdagen som
inom kyrkomötet, och den konservativt högkyrkliga
riktningen kan sägas vara rådande inom svenska
statskyrkan ej minst därför att biskop B. är en bland
denna riktnings många framstående representanter. Så
är t. ex. allmänna meningen den att det vid 1893 års
kyrkomöte hufvudsakligen var biskop B., som genom sin
auktoritet afgjorde den s. k. "bekännelsefrågan",
hela konkordiebokens bibehållande såsom symbolisk
bok för svenska kyrkan, hvilket beslut fattades med
endast två rösters öfvervikt. I denna riktning har
hans inflytande gjort sig gällande uti åtskilliga
af riksdagens och kyrkomötets eller enderas beslut
beroende kyrkliga frågor, men han har härvid också mer
än en gång sökt bryta udden af liberalare fordringar,
på samma sätt som uti politiken. Det förslag om en
modifiering af prästlöftet, hvarmed B. öfverraskade
1903 års kyrkomöte, och som han därvid också
lyckades genomdrifva, utgör härpå ett exempel. I
öfrigt har han uttalat allvarsamma betänkligheter
bl. a. mot Härnösandsstiftets delning under
villkor af stiftssammanslagning på annat håll, mot
upphäfvandet af en särskild form för själfspillingars
jordfästning, mot indigenatsrättens upphäfvande
och mot införandet af fakultativt civiläktenskap,
hvilket han endast vill medge i sammanhang med en mera
omfattande revision af äktenskapsrätten, särskildt med
afseende på skilsmässa. B. har ock utöfvat en flitig
skriftställarverksamhet af kyrkligt och teologiskt
innehåll. Bland hans skrifter må nämnas Försök till
utläggning af Habakuks profetia (gradualafh. 1865),
Några ord såsom inledning till den heliga skrift
(1865; 4:e uppl. 1880)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
