Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bibel, kristenhetens religiösa urkund - Bibelforskaren, en i Uppsala utkommande tidskrift - Bibelförbud. De av katolska kyrkan åtgärder för att hindra bibelns läsning af den stora mängden - Bibelhandskrifter, afskrifter af bibelns böcker - Bibelhandskrifter. I. Handskrifterna af gamla testamentet - Bibelhandskrifter. 1. Synagogrullar - Bibelhandskrifter. 2. Privathandskrifter - Bibelhandskrifter. II. Handskrifterna af nya testamentet - Bibelhandskrifter. 1. Uncial- eller majuskel-handskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<bBibelforskaren-Bibelhandskrifter</b>
"Nya förbundets skrifter". - Gamla testamentet
innehåller de skrifter, som äro ett uttryck af
det judiska folkets religiösa lif och skildra i
förebilder och profetior dess väntan och ljusa förhoppningar
på den messianska framtiden. En stor
del af deras innehåll utgör detta folks historia,
som framställes från den synpunkten, att detta
folk är Jehovas (Jahves) utkorade egendomsfolk,
åt hvilket han anförtrott sin uppenbarelse och
bland hvilket han vill bereda en tjänlig jordmån
för frälsningens emottagande. Gamla testamentets
böcker äro författade på det hebreiska - till någon
liten del (vissa stycken af Daniels bok och af Esra
bok) på det arameiska (kaldeiska) - språket, ungefär
1400-150 f. Kr. Nya testamentets skrifter äro författade
på grekiska, troligen i l:a årh. e. Kr., af
män, som lefde under det ännu oförsvagade intrycket
af Kristi person, hans ord och verk, hvartill
de fleste af dem varit åsyna vittnen. Dessa skrifter
framställa således i ursprunglig renhet den anda,
som lefde i Kristus och utgick från honom. De
skildra det sanna, andliga Gudsrikets grundläggning
och upprättande genom Kristus, dess utvidgning och
befästande genom apostlarnas verksamhet samt i allmänna
drag dess seger öfver ondskans makter och
dess framtida öden intill dagarnas ände. Det nya
testamentet är det gamlas fullbordan. Det senares
förutsägelser anföras ofta i det förra såsom de där
erhållit sin uppfyllelse. (Om de bibliska böckernas
samlande och indelning se Bibelkanon.)
Judarna tillskrefvo af ålder sina heliga skrifter
gudomligt ursprung. På samma sätt betraktade
kyrkofäderna under de första århundradena e. Kr.
hela bibeln, ehuru, enligt deras åskådning, bibeln
också hade en mänsklig sida. Under medeltiden
trängde den kyrkliga traditionen undan bibeln såsom
religiös auktoritet. Reformationen drog bibeln åter
fram i ljuset och förfäktade grundsatsen om dess
högsta giltighet i religiösa frågor. Men så småningom
gick man nu till en motsatt öfverdrift och ställde
bibeln på en sådan höjd, att man förbisåg dess
mänskliga sida, dess historiska karaktär ("bokstafsinspirationen").
En reaktion mot denna riktning
inleddes genom Herder och Lessing, hvilka fäste
uppmärksamheten på den mänskliga mångfald, som i
bibeln alltid finnes vid sidan af den gudomliga enheten.
Denna åskådning är utgångspunkten för den
nyare kritiska bibelvetenskapens forskningar.
Bibelforskaren, en i Uppsala, med 4 häften årligen
utkommande tidskrift för skrifttolkning och
praktisk kristendom, redigerad af 0. F. Myrberg
1884-99, J. A. Ekman 1900 och E. Stave sedan
1901.
Bibelförbud. Den katolska kyrkan har i
hierarkiskt intresse vidtagit många åtgärder för att hindra
eller inskränka bibelns läsning af den stora mängden.
Gregorius VII kallade det en vis, gudomlig anordning,
att bibelns grundspråk ej förstods af lekmän.
Emedan kättare (såsom valdenser, albigenser och
katarer) åberopade bibeln till försvar för sina mot
kyrkoläran stridande satser, förbjöds på kyrkomötet
i Toulouse (1229) läsningen och t. o. m. egandet
af bibeln på landets språk; och kyrkomötet i Tarragona
1234 påbjöd, att bibelöfversättningar på landets
språk skulle öfverlämnas åt biskopen för att brännas.
Den husitiska rörelsen ökade strängheten i bibelförbudet;
men dettas förnyande bevisar, att bibelöfversättningar
funnos och voro i bruk. Mot reformatorernas
yrkande på allmän bibelläsning vågade man
icke mera sätta något bestämdt förbud; dock medgaf
det tridentinska mötet lekmännen att läsa bibeln
endast med vederbörande biktfaders tillstånd och i
öfversättningar, som voro godkända af kyrkan.
Fordran på större frihet i fråga om bibelläsning
har emellertid ej sällan försports inom den
katolska kyrkan, i synnerhet från det jansenistiska
partiet.
Bibelhandskrifter. Autograferna eller originalskrifterna
af bibelns böcker gingo troligen tidigt förlorade.
De handskrifter, som vi ega, äro endast
afskrifter, gjorda i en långt senare tid. Den äldsta
gammaltestamentliga handskriften, en afskrift af profetiska
böckerna, är från 916 e. Kr., och den äldsta
handskriften af hela gamla testamentet från 1010
e. Kr. De äldsta handskrifterna af nya testamentet äro
afskrifter från 300-talet. Orsaken till att de gammaltestamentliga
handskrifterna äro af så ungt datum
är judarnas pietet för sina heliga skrifter, som
föranledde dem att sorgfälligt begrafva de exemplar,
som till följd af en längre tids begagnande blifvit
mindre brukbara. I. Handskrifterna af gamla testamentet
utgöras dels af 1. Synagogrullar, som
användas vid läsningen i synagogan, innehållande vanligen
"thorah", d. v. s. "lagen" (Moseböckerna) eller
de fem "megillot" (Höga visan, Rut, Klagovisorna,
Predikaren, Ester) i opunkterad skrift på pergament
eller läder. 2. Privathandskrifter, vanligen i
bokform och försedda med massoreternas anteckningar
äfvensom med vokal- och accenttecken samt ofta beledsagade
af en öfversättning. - II. Handskrifterna
af nya testamentet äro likaledes af två slag: 1. Uncial-
eller majuskel-handskrifter, till
ett antal af omkr. 100, hvilka äro skrifna på pergament
med s. k. uncialskrift (stora bokstäfver med
skarpa hörn) och härröra från tiden mellan det 4:e
och det 10:e årh. De äldsta och viktigaste af dem
äro: a) Codex sinaiticus (vanligen betecknad cod.
S), hvilken sannolikt skrefs i midten af 4:e årh.
Den upptäcktes af Tischendorf i S:ta Katarinas
kloster vid Sinai - delvis 1844, fullständigt 4
Utdrag i faksimile ur Codex sinaiticus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
