Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 203-204 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beyrichia M’Coy, paleont., fossilt släkte af ostrakoderna - Beyrichiakalk. Se Beyrichia - Beyrichit Liebe, miner., ett slags nickelkis - Beyschlag, Johann Heinrich Christoph Willibald, tysk teolog - Beza, Théodore (egentl. de Besze), reformert teolog - Bezdán, köping i ungerska komitatet Bács Bodrog - Beziaker, en serbisk-kroatisk folkstam i trakten af Pisino i Istrien - Béziers, arrondissemangshufvudstad i franska depart. Hérault - Bézigue. Se Bésigue - Bezirk (ty.), ”område”, i de flesta tyska stater mellanleden i förvaltningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

parallellt med ventralranden förlöpande knöl.

En Beyrichia-art, 15 gånger förstorad.

Representanter
för släktet finnas i kambrium-karbon. Dess
egentliga blomstringsperiod infaller under den öfversiluriska tiden; arternas storlek
går sällan öfver ett par, tre millimeter. Flera förekomma massvis i vissa till yngsta
öfversiluren hörande kalkstenar i Skåne (Klintagruppen), på Gottland och Ösel, men anfördes
ursprungligen ej från fast anstående lager, utan från
lösa block ur moränen i norra Tyskland, dit de förts
af den skandinaviska landisen. Först beskrefvos de
såsom trilobiter under namnet Battus tuberculatus,
tills Beyrich och M’Coy visade, att de ej voro
trilobiter, utan ostrakoder, och att Battus tuberculatus
omfattade många skilda arter. Namnet beyrichiakalk,
som förr användts om undersiluriska kalkstensbildningar,
som föra Beyrichia costata, är numera
utbytt mot namnet chasmops-kalk.

^{A. Hng.}

Beyrichiakalk. Se Beyrichia.

Beyrichit Liebe, miner., ett slags nickelkis med
något större svafvelhalt än den normala nickelkisen.

^{A. Hng.}

Beyschlag, Johann Heinrich Christoph
Willibald, tysk teolog, f. 1823 i Frankfurt
a. M., vardt hofpredikant i Karlsruhe 1857 och
professor i praktisk teologi samt nytestamentlig
exeges vid Halles universitet 1860. Död 1900. B.
var en af den tyska förmedlingsteologiens främste
män och utgifvare af tidskriften ”Deutsch-evangelische
blätter”. B. gaf dessutom 1886 uppslag till
stiftandet af Evangeliska förbundet för skyddande
af de tysk-protestantiska intressena. Förutom
predikosamlingar samt en mängd föredrag och
kyrkopolitiska flygskrifter har han utgifvit en mycket
spridd skrift om sin tidigt döde broder: Aus dem
leben eines frühvollendeten (2 bd, 1859; 6:e uppl.
1889), samt flera betydande och af stor
framställningskonst utmärkta vetenskapliga arbeten. De
främsta torde vara: Die christologie des neuen
testaments (1866; ”Nya testamentets lära om
Kristus”, 1866–67), Das leben Jesu (2 bd, 1885;
3:e uppl. 1893), Neutestamentliche theologie (2 bd,
1891–92), Biblische theologie (1897) och kommentaren
till ”Jakobs bref” i Meyers bibelverk, där
brefvets äkthet kraftigt försvaras. – B. är en vid de
teologiska universitetsstudierna äfven i Sverige ännu
(1904) ofta läst författare.

^{Hj. H–t.}


Beza, Théodore (egentl. de Besze), reformert
teolog, f. 1519 i Vézelay (franska depart. Yonne), d. 1605
i Genève, studerade i Orléans under den tyske filologen
Melchior Volmar, som gjorde honom bekant med protestantismen,
samt blef där juris licentiat 1539. Sedermera egnade han
sig i Paris hufvudsakligen åt humanistiska studier samt
utgaf en samling kvicka och eleganta latinska verser,
Poëmata juvenalia (1548).
Inre kriser, bl. a. i förening med ett hemligt giftermål
och en svår sjukdom, förde honom emellertid till en
allvarlig reformert lifsuppfattning, och efter ett besök
hos Calvin 1548 slöt han sig för lifvet till denne. 1549
blef han professor i grekiska i Lausanne och tjänade där
sin protestantiska öfvertygelse genom flitig litterär
verksamhet. Utom den satiriska skriften
Passavantius
författade han ett flertal dramer öfver gammaltestamentliga
motiv, af hvilka
Sacrifice d’Abraham
är mest berömd. Betydelsefullare än dessa voro dock hans
rimmade parafraser öfver psaltaren, hvilka utgjort
grundvalen för den reformerta kyrkosången och i många
upplagor spridts öfver hela den protestantiska kristenheten.
1558 sändes B., som i hög grad egde sina trosbröders
förtroende, till de tyske protestantiske furstarna för
att utverka deras förord hos den franske konungen Henrik II
till förmån för i Paris fängslade kalvinister. 1559 blef
han professor i teologi i Genève. På religionsmötet i Poissy
försvarade han den reformerta läran med en grundlighet och
en oförskräckthet, som tillvunno honom äfven motståndarnas
aktning. 1562–63 följde han såsom fältpräst de reformertes
härar, men återinträdde 1563 i sina ämbeten i Genève, där
han efter Calvins död, 1564, valdes till president i
konsistoriet. I 40 år stod han i spetsen för den reformerta
kyrkan, vid hvars synoder han presiderade, och hvars läror
han nitiskt försvarade mot alla angrepp. Bland hans skrifter
märkas jämte förutnämnda en kritisk edition af nya testamentet
och hans
Vita Calvini (1575).
B:s teologiska verk äro samlade under titeln
Tractationes theologicæ I–III (1582).
Jfr Baum, ”Theodor B.”, I–II (1843–51), och
Baird, ”Théodore B.” (1900).

^{J. Hdr.}

Bezdán [bä’ṡdan], köping i ungerska komitatet
Bács Bodrog. Omkr. 9,000 inv., ungrare och tyskar.

Beziaker, en serbisk-kroatisk folkstam i trakten af Pisino i Istrien.

Béziers [beṡie], arrondissemangshufvudstad i
franska depart. Hérault, vid floden Orbe och Canal
du Midi, där sydbanan och Lyonbanan skära
hvarandra. 49,186 inv. (1901). Handel med röda och
hvita muskatviner (Frontignan, Lunel, Rivesaltes
m. fl.), brännvin, säd och boskap. B. är romarnas
Beterræ (Civitas biterrensium) och eger betydande
fornlämningar från den romerska tiden, bl. a. en
nyrekonstruerad antik teater. I 5:e årh. eröfrades
det af vestgoterna, i det 8:e årh. af frankerna.
Såsom en af albigensernas hufvudorter stormades
B. 1209 under albigens-krigen, hvarvid ett förfärligt
blodbad egde rum.

Bézigue. Se Bésigue.

Bezirk (ty.), ”område”, i de flesta tyska stater
benämning på mellanleden i förvaltningen. I Preussen
är regierungsbezirk (regeringsområde) en afdelning
af provinsen och omfattar flera kretsar (”kreise”,
se Preussen), i Bajern är det benämning på
landets provinser (se Bajern, sp. 692). I
storhertigdömet Baden förekommer amtsbezirk som en
afdelning af kretsen (se Baden, sp. 628). – I
militäriskt afseende är hela Tyska riket indeladt i
22 arméekorpsbezirke, dessa i 4–6 brigadebezirke
och dessa åter i 1–6 landwehrbezirke under en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>